Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Riksteatern ställer in pjäs om Bert Karlsson

Bert Karlsson. Foto: Dragan Mitrovic / GT/EXPRESSEN
En tecknad Bert Karlsson.
Gunilla Brodrej. Foto: Ylwa Yngvesson

Riksteatern har bestämt sig för att lägga ner pjäsen om Bert Karlsson  – innan premiär.

Gunilla Brodrej undrar vad det var som fick vågskålen att tippa över.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Riksteatern lägger ner Gertrud Larssons pjäs "Främling" om Bert Karlsson dagen innan den skulle få turnépremiär i Skövde. Jag såg "Främling" på Riksteatern i Hallunda i söndags. En vilt kämpande ensemble i lustiga peruker försökte sjunga, dansa, spela och prata dialekt i en föreställning som Bert Karlsson själv skulle ha kallat talanglös.

Det konstigaste av allt är att Riksteatern inte har stoppat den förrän nu när recensenterna, varav jag är en, påpekar bristerna (Expressen 2/10). Hur kunde det gå så långt? Vad i helvete håller de på med på Riksteatern efter tre? Exakt vad var det i den långa texten av Gertrud Larsson som tippade texten över kanten? Den rasistiska fräckisen ur Berts samling med fräckisar? Den skapade åtminstone en genuint dålig stämning.

 

LÄS MER: Bert Karlsson gestaltas i pjäsen "Främling"

Bert Karlsson förmörkade Sverige

Man kan göra teater om vad som helst. Man kan till och med spela en pjäs om den unga Hitlers tid i Berlin (Taboris "Mein kampf") som Moment:Teater i Gubbängen gjorde 2003, eller Valerie Solanas "Scum manifestet" som Turteatern i Kärrtorp gjorde för några år sedan. Bara man vet vad man håller på med. Visst kan Berts liv spelas som en grotesk fars (som delvis görs i andra akten) eller varför inte som ett gravallvarligt drama av Stig Larsson, typ "VD", där publiken kommer i djupare kontakt med de mekanismer som driver Bert Karlsson. Jag skulle hellre ha sett Bert i den sortens drama, utan peruk, utan dialekt och utan löständer. Ett kirurgiskt utsnitt ur hans hjärna, frilagt på fat.

Bert och Ian förmörkade mitt Sverige i början av 1990-talet. Han svängde sig med främlingsfientliga generaliseringar till höger och vänster till synes helt döv och blind för att hans parti Ny demokrati fungerade som inspirationskälla för Lasermannen.

 

LÄS MER: Bert Karlssons ilska mot Sveriges Radio

Vinden vände

Tiden gick. Historielösheten bredde ut sig. Bert Karlsson började dyka upp som gubben i lådan i medierna. Den där grovhuggna pajsaren verkade ju ha näsa för vad de breda folklagren ville ha. I synnerhet när det gällde schlager och – faktiskt - politik. Hans gamla rasistiska sägningar har förlåtande sorterats in som grodor bland hans värsta fräckisar. Nu försvarar han sig och sin asylbusiness när Jimmie Åkesson kritiserar honom för att han skor sig på flyktingmottagandet.

Givetvis är Karlsson en intressant person att gestalta och problematisera. Men Riksteatern använde honom som så många andra. Ett skojigt troll som drar publik. Bert är Bert liksom. Alla vill titta på olyckan.

Nu blir det inte så.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!