Rena stenåldern

Bonnier Carlsen valde att inte ge ut "Barna Hedenhös upptäcker Amerika" igen.
Foto: - -

Kolbeinn Karlsson ser fler problem än rasism i Hedenhös.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag sitter och tittar på en artikel om indragningen av boken "Barna Hedenhös upptäcker Amerika", eller rättare sagt: Jag sitter och tittar på den där röda eller gröna kolumnen som man får klicka på om man gillar eller ogillar artikeln. Grönt för gilla. Rött för ogilla. Den röda kolumnen dominerar helt klart. Jag himlar med ögonen, och tänker att nu börjar det igen. Nu startar lavinen till en ny Lilla hjärtat-diskussion, en Tintindebatt, där folk kränks över att nån barnbok de läste som barn skall försvinna från hyllor de inte varit i sedan dess. Åhléns drar in en serie pärlplattor som innehåller samma sorts blackfacemålning som Stina Wirsén använde i sina böcker om Lilla Hjärtat.

Man kan förstå varför Bonnier Carlsen vill undvika en debatt i samma ton som Tintindebatten, som slutade i att "Tintin i Kongo" försågs med en förklarande text på inlagan. Någonting som kanske skulle ha räckt för Barna Hedenhös. Att man försöker ducka för kulan är nog ett resultat av att de inte vill väcka en slumrande skandal i kölvattnet av julkalendern om Familjen Hedenhös.

På hemsidan går förlaget ut och säger att boken innehåller ”otidsenliga värderingar”, vilket är sant utifrån hur grovt urokeserna skildras. De målas upp som trevliga, men ändå, vildar, med samma karikerade ansiktsdrag som förekom i cowboyserier från samma tid. Och när de får syn på familjen Hedenhös knäböjer de för familjen och tror de är gudar, precis enligt den tidens exotiserande skildringar.

Parallellt med dessa oförlåtliga karikatyrer utspelar sig den oförargliga berättelsen. Men Hedenhösböckerna är fyllda av fler otidsenligheter än de rent rasistiska. Familjeskildringen är av 50-talssnitt där könsrollerna ligger fast vid äventyrslystna män på fältet och tysta stöttande kvinnor i köken.

Det finns kanske de som redan nu pratar om kränk och muttrar om yttrandefrihet. Friheten att uttrycka rasistiska och sexistiska klicheér. Att Bonnier väljer att dra in titeln om Amerika är inget utslag av censur, lika lite som att dessa böcker kommer att försvinna helt. De kommer fortfarande att finnas på bibliotek och i arkiv, fria att låna och läsas för den vill. Men böcker med klart förlegade och kränkande budskap behöver problematiseras, så att vi till exempel inte ser framtida konstnärer (som Wirsén) göra samma misstag igen.

För det viktiga är i slutändan diskussionen. Inte det infekterade vattentrampande samtal som uppstår i fikarummen. Utan den du har med ditt barn, när ni läser en bok som denna, och ditt barn undrar varför urokeserna eller Lilla Hjärtat ser så konstiga ut. Eller varför mamma Knota inte jobbar.


Kolbeinn Karlsson är serietecknare och konstnär. Den tredje delen av "Trollkungen" utkommer nästa år på Galago.