Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rena rama maffiaspråket när Kina hotar svenskar

Här delar Amanda Lind (Mp) ut priset trots Kinas hot.
Ambassadör Gui Congyou.Foto: SVEN LINDWALL

Karin Olsson om Kinas hot mot Sverige.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Kinas ambassadör hotar Sverige i en intervju med Sveriges Radio. En transkribering har lagts ut på ambassadens sajt. Språkbruket är det hårdaste jag har sett en ambassadör i Stockholm använda. ”En del människor i Sverige ska inte förvänta sig att kunna känna sig lugna”, säger Gui Congyou.

Vi vet att Kina har kidnappat en svensk medborgare på semester i Thailand, paraderat honom i sin propaganda-tv och fängslat honom i åratal. Vilka nya planer är det man hyser – och för vem?

Fallet med den svenske förläggaren och författaren Gui Minhai håller på att utvecklas till en djup diplomatisk kris. Att ambassadören går till attack – uppretad av att Svenska Pen under fredagskvällen ger Tucholsky-priset till Gui Minhai i närvaro av kulturminister Amanda Lind – visar att han struntar i diplomatisk etikett. Kina vet om sin makt, och struntar i konventionerna.

Om inte EU talar som en röst i fråga om den kinesiska arrogansen är vi chanslösa.

Ambassadören citerar ett kinesiskt talesätt om att felaktiga handlingar ”bestraffas med dåliga konsekvenser”. På frågan om vilka det är, svarar han att reportern nog är ”smart nog att förstå vad jag menar.” Det är rena rama maffiaspråket.

Kinas allt häftigare retorik i Stockholm speglar kommuniststatens stora självförtroende i världen. Att Sverige inte ska vika sig är en självklarhet. Det behövs dock betydligt mer. Om inte EU talar med en röst i fråga om den kinesiska arrogansen är vi chanslösa. Det kanske vi är ändå, om världsordningen fortsätter att ställa om i riktning bort från den liberala demokratin och respekt för mänskliga rättigheter.

Tyskland är det land i EU som hittills varit bäst på att markera mot Kina och uppnå resultat. Tyskland har också engagerat sig för att få Gui Minhai fri. Om Kina lättsinnigt kan kidnappa EU-medborgare urholkas rättssäkerheten för oss alla. Jag utgår från att nya utrikesministern Ann Linde lägger ansenlig tid på att EU-samarbetet fungerar i Kina-relationerna. Ambassadören borde också kallas upp på UD för att förklara sitt hot mot landet och svenskarna.

Det minsta vi till mans kan göra är att informera oss och protestera.

Trettio år har gått sedan massakern på Himmelska fridens torg och den kinesiska repressionen har inte varit värre sedan Maos dagar. Nu försöker man dessutom aggressivt sprida sin auktoritära regim till Hongkong, där de modiga aktivisterna hittills lyckats bromsa utvecklingen. I jämförelse visar västvärlden svaghet när det kommer till att hålla emot den kinesiska makten. Den sipprar in på område efter område. Kina är en diktatur för rik för att säga nej till. Fråga bara Dagens Nyheter som nyligen publicerade regimens lögner i en annons.

Det minsta vi till mans kan göra är att informera oss och protestera. Vid fyraårsdagen för Gui Minhais fängslande var vi några som samlades utanför kinesiska ambassaden i Stockholm och talade. Ambassaden kallade oss efteråt för ”musskit i en soppa”. 

Ett epitet att bära med stolthet.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.

Vart tog männen vägen?

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

Författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.