Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regnbågens ljus

Nyamko Sabuni och Jan Björklund på Pridefestivalen i Stockholm 2007.
Foto: Daniel Sidenbladh

Anna Hellgren om rätten att sola  sig i hbtq-parader.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sällan har så många liberaler upprörts så mycket som efter gårdagens besked om att queerfeministiska, antikapitalistiska och asylaktivistiska Uppsala Pride förbjuder Folkpartiet och dess ungdomsförbund, Luf, att vifta med partiflaggor i organisationens parad – men att de är välkomna som privatpersoner. Poliser och militär är inte heller välkomna i arbetskläder.

Det vill säga lite tvärtom från när HBT-Liberalerna lyckades driva igenom ett förbud mot AFA:s deltagande i Stockholm Prides parad för några år sedan.

Genom sociala medier rasas över "varumärkesintrång", "diskriminering" och "sektvänster" och i Uppsala kommer Fp nu organisera sin egen parad.

Gott så. För framför allt är diskussionen ett friskhetstecken för en rörelse som har sitt ursprung i ett våldsamt upplopp mot polis och förtryckande strukturer. Tvärtemot dagens uppfattning att det är en mänsklig rättighet för politiska partier, myndigheter och random heteros, inklusive kristdemokrater och migrationsverket, att sola sig i glansen av hbtq-parader.

Det, och att regnbågen faktiskt har många färger.