Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Realpolitiken under kriget räddade liv

Johan Romin.
Foto: Kajsa Stina Romin
Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Johan Romin ger en slutreplik i debatten med Aron Flam. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SLUTREPLIK. Sverige hade två övergripande mål med den politik som fördes under andra världskriget. Det var dels att hålla Sverige utanför kriget och dels att hålla ihop samlingsregeringen. Alla andra politiska beslut var underordnade dessa. 

Det här gjorde att Sverige i flera fall frångick neutralitetspolitiken och fattade några beslut som i sig helt klart kan uppfattas som tvivelaktiga. Men eftersom dessa beslut underordnades de övergripande målen var de i sammanhanget helt riktiga. Det är detta som är realpolitik. Att i stället föra en moralisk utrikespolitik när den aggressiva grannen i söder hette Nazityskland, hade varit lika dumdristigt som när Sverige förklarade Napoleon krig och sedan förlorade halva landet till Ryssland 1809. Fäktandet för en moralisk utrikespolitik är sådant som debattörer kan ägna sig åt 75 år efteråt.

Många historiker som exempelvis nyligen avlidne Paul A Levine (som var en god vän till mig) har konstaterat att Sverige var det land som gjorde mest för att rädda och hjälpa judar under andra världskriget trots alla tvivelaktiga balansakter. Den svenska regeringens realpolitiska hållning under kriget möjliggjorde detta. Realpolitiken räddade alltså liv. Tusentals liv. 

Aron Flams viftande om akademiska meriter är bara skrattretande. Jag har i skrivande stund 247,5 högskolepoäng inom journalistik och historia och skriver just nu uppsats om Sveriges flyktingmottagande under andra världskriget. 

När man gör det läser man rader av böcker av historiker som ägnat åratal av att plöja igenom källäget av det som hände under kriget. Jag kan konstatera det inte finns några belägg bland ledande historiker för de vidlyftiga tolkningar som görs i Flams bok. Även internationella forskare som exempelvis John Gilmour vid universitetet i Edinburgh anser att Per Albin Hanssons och Christian Günthers insatser förtjänar hyllningar i stället för kritik.



Av Johan Romin
Johan Romin är journalist och studerar militärhistoria på Försvarshögskolan. Var förste stipendiat av Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen 2015 för filmen ”Min farmor och Förintelsen”. Har skrivit böckerna ”Människor i händelsernas centrum” (2005) och ”Desertören och Vietnamkriget” (2008), samt producerat ett stort antal historiedokumentärer.