”Rasbiologin är en viktig del av svensk historia”

Ett kranium från Karolinska institutets samling.
Foto: FREDRIK FUNCK / DN TT NYHETSBYRÅN

Andreas Pettersson replikerar på Charlotte Wiberg, som svarar direkt. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. I recensionen av antologin ”Bortom systemskiftet – mot en ny gemenskap” (Niklas Altermark och Magnus Dahlstedt red.) på kultursidan den 16 augusti påstår skribenten Charlotte Wiberg att i ”Andreas Petterssons text sägs […] slappt och SD-likt att Sveriges rasbiologiska politik har varit inspiration till Förintelsen”. 

För det första sägs aldrig detta i boken. Det är ett osant påstående av Wiberg. Något sådant direkt kausalsamband mellan svensk och tysk politik vid tiden för Förintelsen kan inte påvisas. Däremot konstateras i texten att rasbiologiska idéer från svenska akademiker och vetenskapsmän var en viktig källa till den tyska raspolitiken. Liksom övriga texter i antologin är även denna populärvetenskaplig. Dock bygger den på ett omfattande källmaterial och många forskares resultat. 

En liten del av det källmaterialet är de rapporter som Forum för levande historia har gett ut om den svenska rasbiologin och dess konkreta uttryck i lag och policy. En annan liten del av det källmaterialet är de vetenskapliga och populärvetenskapliga bearbetningar av tyska och svenska källor som framför allt tyska, amerikanska och svenska historiker har stått för. Ytterligare en liten del av det källmaterialet är de offentliga utredningar och vitböcker som den svenska staten och den tyska förbundsrepubliken låtit genomföra. Det finns gott om stöd i källmaterialet för att den svenska rasbiologin var väsentlig för raspolitiska strävanden i andra länder, inklusive Tyskland, under första halvan av 1900-talet. Detta är också vad texten säger.

Ett av kranierna som Karolinska institutet samlade på sig under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet.
Foto: FREDRIK FUNCK / DN TT NYHETSBYRÅN

För det andra finns det inget slappt över texten. Tvärtom har rasbiologiska resonemang varit av stor betydelse för hur människor med funktionshinder, samer, tornedalsfinnar, HBTQI-personer, romer, resandefolk och många andra grupper har bemötts och behandlats av den svenska välfärdsstaten. Rasbiologin är på det sättet både en viktig och en smärtsam del av svensk historia och svensk rättspolitik. Allt detta är belagt i forskningen och i källmaterialet.

För det tredje finns det inget SD-likt i att diskutera rasbiologins historiska påverkan på det svenska samhällets strukturer. När den tidigare statsministern Göran Persson lade grunden för Forum för levande historia sade han: ”om detta må ni berätta”. Det är anmärkningsvärt att Charlotte Wiberg inte gillar att vi berättar om det.


Av Andreas Pettersson

Andreas Pettersson är juris doktor och universitetslektor i juridik vid Södertörns högskola.  


SVAR DIREKT. Om Andreas Pettersson inte vill att läsaren ska tolka in idén om ett kausalt sammanhang mellan den svenska rasbiologin och Förintelsen bör han lära sig behandla språket bättre. Han skriver nämligen uttryckligen om ”Sverige som rasbiologins vagga; som den rasstolta folkgemenskap som för bara etthundra år sedan exporterade ideer om den nordiska rasens särart och överlägsenhet till villigt lyssnande tyskar och andra som organiserade förintelsen av funktionshindrade, judar, romer och andra som betecknades som undermänniskor.” Något senare dyker påståendet ”(a)tt man i efterhand sällan talade om att Sverige var världsledande på rasbiologi och vad det ledde till” upp. 

Det första land att införa en lag om tvångssterilisering var USA, som föregick Sverige med tjugosju år.

Men det är trots införandet av Rasbiologiska institutet, även om detta var viktigt, missvisande att tala om Sverige som ”rasbiologins vagga”. Sverige kom in ganska sent i leken. Grunderna för rasbiologin var lagda och det var främst under artonhundratalet detta skedde; då utnämnde fransmannen Gobineau den ariska rasen som överlägsen, då myntades termen eugenik av britten Galton och något senare termen rashygien av tysken Ploetz. Det första land att införa en lag om tvångssterilisering var USA, som föregick Sverige med tjugosju år. Det är viktigt att förstå hur allmänt accepterad och internationellt utbredd den typen av tankegods som Rasbiologiska institutet uppstod ur var. 

Viktigt inte minst för att det, för att tala med historikern Mikael Nilsson, författare till boken ”Historiemissbrukarna”, finns en tendens att missbruka historien som ett inrikespolitiskt verktyg, och längst har väl SD gått med sin propagandafilm mot socialdemokraterna från 2018. Jag förstår att Pettersson står långt ifrån SD, och därför var det kanske onödigt provokativt av mig att använda ordet ”SD-likt”. Men jag tycker att vi ska prata om historien – vilket vi faktiskt gjort en hel del i Sverige – på ett informerat sätt. Just för att den är så viktig.


Av Charlotte Wiberg

Charlotte Wiberg är kritiker och skribent.