Monica Lewinsky var praktikanten som gav Bill Clinton ett blowjob 1988 och över en natt blev hela världens slampa. Journalisten Katarina Wennstam tar upp historien i sin nya bok "Flickan och skammen", som ett exempel på när kvinnan hängs ut och skambeläggs för sitt sexuella beteende, eller uppfattningar om det. "I did not have sex with that woman", försvarade sig presidenten. Det alla hörde mellan raderna var den där horan.
Lewinsky-affären aktualiserades i årets presentvalskampanj när Donald Trump retoriskt frågade hur Hillary Clinton ska kunna tillfredsställa en hel nation, när hon inte ens kunde tillfredsställa sin man? Wennstam noterar hur Trump flyttade skammen från Lewinsky – till en annan kvinna. Lille Bill själv råkade bara stå med byxorna nere, eller?
Wennstam har en örnblick för patriarkala tjuvtrick. "Flickan och skulden" från 2002 blottlade hur våldtäktsoffer behandlas av sin omgivning och i rätten, med frågor om klädsel och sexuell erfarenhet. Den vände upp och ner på samtalet i Sverige. Och i uppföljaren "En riktig våldtäktsman" fortsatte hon att bråka med våra förvrängda bilder av sexualbrott.
Wennstam känns igen
Det är lätt att känna igen Wennstam också i nya boken. Varenda mening tycks skriven i ett slags kontrollerat raseri. Men i dag går hon idéhistoriskt djupare. Från "slutshamingens" urmoder, Maria Magdalena till 1600-talets skampålar för lösaktiga kvinnor och andra världskrigets "tyskhoror". Föreställningen om "horan och madonnan" har vandrat som en kackerlacka genom århundradena.
Men det är på sin hemmaplan, de vanliga tonårstjejernas kamp för att upprätthålla sitt rykte samtidigt som de försöker utforska sin sexualitet, som Wennstam briljerar. Det handlar om flickor som anses ha hånglat och legat för mycket till de som kuvas för att de tar för mycket plats. Hon påminner om den dubbla Nobelpristagaren Marie Curie som förföljdes av skandaler kring sitt privata sexliv.
Det som förr kunde stanna vid toalettklotter, kan nu på nolltid nå tusentals människor på internet och aldrig försvinna. Fallet med den 31-årige italienskan Tiziana Cantone, som tog livet av sig efter att en privat sexfilm spreds, har nyligen fått stor uppmärksamhet. "Slutshaming" inte bara förstör flickors liv, det dödar kvinnor. Lewinskys föräldrar var under en tid rädda att ens lämna henne ensam i duschen.
Missriktad hänsyn
Dessvärre behandlar boken hedersförtryck högst summariskt. Visst tar Wennstam upp "oskuldskontroller" och hedersmord, men hon kartlägger inte livet för de flickor som lever under hedersförtryck, som hon gör med tjejerna som går på fester och har pojkvänner.
Här spökar säkert taliban-tal och missriktad hänsyn. Det är synd. Det finns mycket kvar att berätta om hur det mer vardagliga hedersförtrycket ser ut, när släkt och familj slår vakt om flickans "renhet". Hur fungerar det med "harampoliser" i sociala medier som anmärker på hur den unga kvinnan bär slöjan på Instagram och moralväktare i kvarteret som skvallrar om tjejernas sällskap och klädsel? Det tyngsta lasset kring dessa frågor drar feminister som Nalin Pekgul, Amineh Kakabaveh och Sakine Madon.
Det måste ändras.
Fotnot: Katarina Wennstam intervjuas av Martina Montelius i Expressens monter på bokmässan i Göteborg i dag kl 14.40.
Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!