Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rapport från Sveriges främsta elitfabrik

Författaren Mikael Holmqvist. Foto: Foto Ateljé Uggla
Johan Anderberg. Foto: OLLE SPORRONG

Mikael Holmqvist beskriver Handelshögskolan som en värld med obegåvade, sönderavlade lillprinsar.

Johan Anderberg vet inte vad han ska tro.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA | RECENSION. Av alla tröttsamma grepp i svensk journalistik torde "uppropet" vara det mest fantasilösa.

Det går alltid till på samma sätt: några kändisar samlas ihop, formerar en gemensam åsikt och skriver under en appell. Om de inte orkar skriva något själva händer det också att de ringer upp en välvilligt inställd journalist som hjälper till med formuleringarna. 

Stoppa rasismen. Tillåt båtfylla. Skrota Nobel Center. 

Det är i synnerhet två tidningar som älskar denna invokation. Dagens Nyheter, som helst åkallar kulturelitens visdom, och Dagens Industri, som föredrar att kalla ner företagsledarna från sina olympiska höjder.

Antonia Ax:son Johnson steg ner till de dödliga. Foto: OLLE SPORRONG

För några veckor sedan var det Antonia Ax:son Johnson som steg ner till de dödliga och förkunnade hur regeringsbildandet skulle gå till.

Budskapet: Alliansen måste ta makten och regera med Sverigedemokraternas stöd. Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Åhléns ägare.

Debatten som följde var förutsägbar. Vem stoppade en femkrona i näringslivet? undrade vänstern. 

Hur vågar ni? svarade högern. Det här ju Sveriges hjältar, jobbskaparna.

Rätt i tiden

Sällan har väl en bok legat så rätt i tiden som ”Handels” av Mikael Holmqvist, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet. För berättelsen om Handelshögskolan i Stockholm är just en berättelse om näringslivets växande status i Sverige.

Allt började i slutet av 1800-talet. Industrialiseringen drevs av företagare, bankmän, köpmän och fabrikörer, men det sociala anseendet hängde inte med. Det finaste folket var fortfarande ämbetsmännen och den gamla överklassen. Storfinansen upplevdes som osvensk. 

Marcus Wallenberg d.ä. Foto: SVT BILD / SVT BILD

Ännu i slutet av 1890-talet, klagade Marcus Wallenberg d.ä., "skulle det aldrig hända att en om än aldrig så framgångsrik affärsman satte sina mera begåvade söner att efterträda honom. De skulle bli jurister eller officerare och vinna sina sporrar på dessa banor".

Just Wallenbergarna hade dessutom dragit på sig andra problem. I samband med affärerna runt Gällivare- och Kirunavaaregruvorna hade både familjen och Stockholms Enskilda Bank hamnat i onåd.   

"Det hade gått så långt", fortsatte Marcus Wallenberg d.ä. sin klagan, "att en hel del framstående borgare i staden knappast ville gå på middag med oss".

Led av sitt dåliga rykte

Näringslivet i allmänhet, och familjen Wallenberg i synnerhet, led av sitt dåliga rykte. 

Lösningen blev att starta en högskola, och inte vilken skola som helst. Wallenbergarna och de övriga grundarna såg framför sig en skola där de studerande höjde sig över krämarna och köpmännen, en skola som kunde “etablera en profession” på samma sätt som jurister och ingenjörer.

Handelshögskolan i Stockholm skulle bli deras biljett till Sveriges finrum.

Men vad skulle man lära ut på skolan? 

Här fanns onekligen ett problem. På landets ingenjörsutbildningar var det ganska självklart vad studenterna behövde kunna: hållfasthet, differentialkalkyl, linjär algebra mekanik och så vidare.

Men hur lär man någon att driva ett företag? Bokföring och sånt, kanske, men var inte det alldeles för trivialt? 

Nyckeln blev nationalekonomi. Den kände forskaren Eli Heckscher rekryterades som professor och undervisningen i ämnet gjorde att Handelshögskolan skilde ut sig från de lägre handelsskolorna ute i landet.   

Enligt Holmqvists historieskrivning fick nationalekonomin dock ingen större betydelse i undervisningen. Istället var det de traditionella handelsämnena som lärdes ut: språk, handelsräkning och bokföring.

Höjde näringslivets status

Men det spelade ingen roll. Skolan höjde näringslivets status i Sverige.

Det låter i efterhand lite underligt att Handelshögskolan grundades av rena statusskäl, men faktum är att liknande projekt sattes i gång i andra länder. Flera tyska handelshögskolor, liksom Wharton School of Finance and Commerce – Donald Trumps alma mater – bildades just för att höja affärsmannens nivå i samhället.

Foto: ERIK SIMANDER / TT / TT NYHETSBYRÅN

Så långt är Mikael Holmqvists nya bok både underhållande och trovärdig. Men ju närmare hans studie kommer samtiden, desto skakigare blir teorierna. Han insinuerar – egentligen utan bevis – att finansministern Magdalena Andersson, som före detta handelsstudent, stack till skolan mer pengar i forskningspropositionen. Han lyckas heller inte riktigt ro hem att idén om “Nobelpriset i ekonomi” var en kupp från Handelshögskolan. 

I sådana lägen hemfaller Holmqvist till vaga formuleringar.  "Det finns med andra ord fog för att påstå.." eller "givetvis måste också nämnas det faktum att…".

Språket blir svävande

Och ju längre boken lider, desto mindre livfullt, desto mer akademiskt och svävande blir språket. 

Det är synd. För han sitter på en del bra stoff. Som han gjorde i sin bok om Djursholm vill han ta läsaren till en värld som annars skulle vara svår att komma in i. 

Om man får tro Holmqvist är Handelshögskolan en värld där eleverna är halvt obegåvade, sönderavlade och inkvoterade lillprinsar och där lärarna mer fungerar som informatorer till de sköra kungligheterna än som självständiga akademiker. Till råga på allt styr näringslivet vilken forskning som får publiceras.

Foto: SVEN LINDWALL

Problemet är bara att man inte vet vad man ska tro. Det har bevisligen funnits flera fall då näringslivet lyckats tysta obekväm forskning från Handelshögskolan, men bilden av Handels som en nyliberal ideologifabrik känns trots allt lite daterad. Bara den senaste veckan har i alla fall en namnkunnig forskare från Handels – Sophie Nachemson-Ekwall – uppmanat politikerna att skriva om aktiebolagslagen för att förtydliga att ägarna får fokusera på hållbarhet och inte bara kortsiktiga vinster.

I en tid då världens eliter ifrågasätts är det konstigt att ingen tidigare siktat in sig på Sveriges främsta elitfabrik. Det här är tveklöst en bra idé, och som akademisk studie har "Handels" sina förtjänster. Men som en faktabok för en bredare publik räcker den inte riktigt till.

 

SAKPROSA

Mikael Holmqvist

Handels

Atlantis

480 s

Johan Anderberg är författare och skribent på Expressens kultursida. Han har skrivit två böcker; "Cannabusiness" (Weyler förlag, 2011) och "Arvfursten" (Weyler förlag, 2014).

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!