Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Rädslan främjar det sämsta i människan"

Isobel Hadley-Kamptz.Foto: Cornelia Nordström
Donald Trump.Foto: Nati Harnik
Margot Wallström (S).Foto: Thierry Tronnel

Såväl vänstern som högern ägnar sig åt en retorik som anspelar på rädsla och otrygghet.

Isobel Hadley-Kamptz uppmanar till beska kompromisser och lösningsorienterad debatt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Något håller på att gå sönder i Sverige." Meningen inledde Socialdemokraternas valmanifest 2014, men skulle lika gärna kunna hämtas från nästan vilken borgerlig opinionsbildare som helst senaste året.

"Sverige går mot systemkollaps", sa utrikesminister Margot Wallström i förra veckan, ett citat som med sin direkta koppling till flyktingströmmarna entusiastiskt har plockats upp av det som kallas alternativmedia. De senaste månadernas flyktingmottagning har onekligen ansträngt systemen, men kollapstanken har legat där och grott länge, hos många. Samtidigt spås förstås rekord för julhandeln, som varje år.

Det finns något här som är värt att nysta i. Inte bara skillnaden mellan de konkreta levnadsförhållandena, som för nästan alla svenskar förbättras stadigt varje år, och bilden av de tilltagande sprickorna i muren. Inte heller bara mellan reallöneökningarna för de många och försämringarna för de få, tilltagande otrygghet på arbetsmarknaden, ökad barnfattigdom, segregering, ojämlika skolor och framtidsutsikter.

Nej, det jag tänker på är rädsla och vad den riktas mot.

Vi lever i en tid av det som sociologen Zygmunt Bauman kallat flytande rädsla. Klimathot, ekonomisk otrygghet, kriminalitet, förändrade könsroller, genmanipulerad mat, terrorism; det finns så mycket att vara rädd för och så lite att själv ha makt över. Ofta vet vi inte ens exakt vad det är vi är rädda för, bara att något känns otryggt.

Otrygghet främjar det sämsta i oss

Att vara otrygg som människa främjar allt det sämsta i oss, oavsett vad som påstås om trygghetsnarkomanernas land. När vi är otrygga blir vi mindre generösa, mindre förändringsbenägna, mindre tillitsfulla. Vi tänker också sämre, eftersom en stor del av hjärnkapaciteten går åt till att härbärgera och hantera rädslan.

Otrygghet och rädsla förstärker alltså sig själv, genom att vi blir mer benägna att fly det nya och främmande, mer benägna till aggressivitet, och så blir vi argare och räddare, räddare och argare.

De senaste 10-15 åren har främlingsfientliga krafter blivit allt bättre på att kanalisera den här flytande rädslan i just rädsla för och hat mot främlingar. Det är inte ett svenskt fenomen, utan sker i hela Europa, och som kan ses i exempelvis Donald Trumps hittills framgångsrika primärvalskampanj, också i USA. Rädsla riktas ofta mot det främmande och nya, det är djupt mänskligt, men invandringsmotståndarnas lyckade nutida fokusering av något brett och oprecist är ändå relevant. Det flytande har, för allt fler, fått fast form.

Detta har resten av det politiska fältet ännu inte fullt begripit. För när den flytande rädslan fått fast utlopp, i både denna allt större skräck för invandring och invandrare och i form av opinionssiffror för främlingsfientliga partier, riskerar all rädsla och känsla av otrygghet att göda just denna.

Det är därför det är så oändligt svårt att mota främlingsfientliga populistiska partier som blivit stora. Den rädsla som ligger till grund för deras existens tar så stor plats att allt annat blir till dess byggstenar.

Vill underminera Stefan Löfven

För samtidigt är rädsla det enklaste verktyget i den politiska lådan. Om man kan få människor att bli rädda för motståndaren är de som lättast att fånga in. Det är det all negativ kampanj handlar om och därför den är så framgångsrik. När Socialdemokraterna säger att samhället går sönder vill de frammana en rädsla för otrygghet och nyliberal förändring och få väljarna att välja vänsterut. När borgerliga ledarsidor säger att landet är i kaos och nära bristningsgränsen vill de underminera Stefan Löfven. Men vilken grundrädsla är det de föder?

Betyder det att vi inte bör tala om problem? För det finns ju sådana, med såväl regeringsduglighet som segregering, med bostadsbrist, arbetslöshet, hela bygder med utflyttning och nedläggning, med skolresultat och ökat gängvåld. I det akuta läget nu finns förstås också massor av svåra utmaningar med den konkreta flyktingmottagningen, vi har aldrig haft så många flyende i världen som just nu och heller aldrig så många asylsökande till Sverige.

Kräver beska kompromisser

Jag tror att vi måste inte bara tala om problemen utan pragmatiskt försöka lösa dem. Det kräver kompromisser med beska inslag, för alla. Samtidigt är den största politiska utmaningen att se och beskriva verkligheten i termer av vad vi kan göra, vad som är möjligt och önskvärt och fantastiskt, och helst göra det utan att låta som en livscoach på speed.

Vart vill vi som samhälle, vilka är de underbara dagarna framför oss? Det är lättare att hota med mörkret, det ger både fler klick och mer upplevd intellektuell tyngd. Känslorummet i oss alla längtar dit i dessa tider, till det dystra, apokalyptiska. Det är svårt att stå emot.

Den som talar om faran från allt tyngre kriminalitet eller från försämrade socialförsäkringar har förstås heller i allmänhet inte syftet att öka främlingsrädsla. Men resultatet riskerar att bli det i alla fall. I ett samhälle vars politiska debatt präglas av frammanad farlighet vinner den politiska kraft som bygger på den mest primala skräcken.

I rädsla kan ingen annan ideologi tävla med rasism.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.