JONAS GARDELL: Vi har levt i en tystnadskultur

Efter Josefin får vi aldrig mer säga att vi inte visste

Upprördheten efter SVT:s dokumentär om Josefin Nilsson skorrar i ett samhälle som i decennier har vänt bort blicken från kvinnoförtrycket.

Jonas Gardell skriver om hur hashtaggen #brinnförjosefin måste gälla varje kvinna som förminskas, förnedras och misshandlas av män.

Publicerad 28 mar 2019 kl 10.03

Har flera gånger de senaste dagarna i sociala medier sett frågan: varför reagerade inte alla i ”kändisbranschen” på vad som hände Josefin Nilsson.

Även om det inte finns någon kändisbransch där alla känner alla så har frågan en viss relevans: hur kunde Felix Herngren ge honom en roll i en stor tv-serie, hur kunde Mia Skäringer Lazár spela mot honom, och så vidare? Både Herngren och Skäringer Lazár har gett rimliga och mänskliga svar på sina respektive Instagram-konton.

”Jag hade hört rykten… (…) Men att det var på den här fruktansvärda nivån, som nu framkommit, visste jag inte.”

”Jag kände knappt till vem han var. Jag umgicks inte i några skådespelarkretsar, bodde ej i Sthlm – reste upp från min ö i Göteborg och var mest ’glad att få vara med’”

Och det är väl så vi är lite till mans. Vi vet inte, fast vi faktiskt kanske hade kunnat ta reda på, vi har hört rykten men vi undersöker inte hur sanna de är, och kanske skulle vi inte säkert veta ändå.

Varför reagerade vi inte tidigare, alla vi som nu reagerar?

Som med Michael Jackson och hans påstådda övergrepp på barn. Trodde vi att han var skyldig eller inte? Jo, han var ju väldigt konstig, så säkert… Men kanske var det bara konstig han var, och det är ju inget fel i sig… Och han hade ju ingen barndom… Och alla ville bara pressa honom på pengar… Ja, men nu blev han ju faktiskt frikänd … och då är det väl så… 

Vi gör vårt jobb och åker hem till vårt. Tar hand om våra ungar. Oroar oss för klimatet. Försöker få vardagen att gå ihop. Lägger oss inte i. Vill inte tro det värsta om andra. Och en angelägenhet sjunker undan för en annan. Vi glömmer det vi lovat oss själva att inte glömma, och jorden snurrar på.

 

LÄS MER: Jonas Gardell om ”Leaving Neverland”: Deras sorg är också min 

 

Rättegången mot skådespelaren som misshandlade Josefin Nilsson och kallade henne grisfarmarfitta och fet och ful och värdelös var offentlig och förekom på löpsedlarna redan när det begav sig för 20 år sen, och det har skrivits och pratats om just den här mannens framfart av och till i decennier, så frågan gäller väl inte bara ”kändisbranschen” utan kan ställas till oss alla: Varför reagerade vi inte tidigare, alla vi som nu reagerar?

Exakt den frågan ställer ju också Josefins syster Marie i filmen. När Josefin vågade stå upp och berätta och anmäla: ”Var var alla feminister när min Josa utplånades bit för bit?”

För mig finns i det som hände Josefin Nilsson en tydlig parallell till både Michael Jackson och R Kelly.

En omvärld som tiger, som tittar bort, som väljer att inte se, väljer att inte tro, väljer att inte ta reda på. 

Hur har det här fått fortgå och fortgå i generation efter generation?

Ska vi dra statistiken igen? Fördelningen av makt i politiken, ekonomin, kulturen, näringslivet?

Män som hatar kvinnor. Ibland tänker jag att det är roten till nästan allt förtryck i världen. Det är liksom ur-förtrycket. 

Upplever vi just nu en verklig förändring? Flera jurister har uttalat sig de senaste dagarna och sagt att skådespelaren nog hade dömts hårdare i dag.

Hade han?

Vi har en amerikansk president som skryter om hur han tar sig rätten att ”grabba tag i kvinnors fittor”, Sveriges näst största parti har representanter som kallar kvinnor för horor, och partiet fortsätter att växa.

Vi har levt och lever i en tystnadskultur. Ett system som är så mansnormativt att vi är blinda för det.

Ska vi dra statistiken igen? Fördelningen av makt i politiken, ekonomin, kulturen, näringslivet? 

När Josefin Nilssons fall prövades i hovrätten bestod de fem domarna och nämndemännen enbart av män. Och de valde att mildra domen och låta den misshandlande mannen slippa undan. 

undefined

Josefin Nilsson 1995.

Foto: LESLEY LESLIE-SPINKS

Alltså: En hovrätt bestående av män – enbart män! – som mildrar en misshandelsdom, och de gör det för att den förövande mannen redan fått lida så mycket på grund av den massmediala uppmärksamheten, som bland annat gjort att han ”inte kan besöka uteställen, eftersom han då alltid får kommentarer angående åtalet”. 

Det har också demonstrerats utanför teatern för att protestera mot honom. Detta anges på allvar som skäl till att mildra domen. Detta gör att han slipper fängelse.

Bland det mest upprörande, är för mig detta. Hur män skyndade till för att skydda en man. Den utsatthet Josefin måste ha känt kan jag bara fantisera om.

Jag hoppas och vill gärna tro att landets domstolar skulle handlat annorlunda i dag än vad de gjorde när det gäller Josefin Nilsson, och kanske är domen mot Jean-Claude Arnault ett exempel på det.

Hur uppfostrar vi våra barn? Hur kommer vi till rätta med tystnadskulturen? Hur kan civilsamhället ställa upp?

På samma gång som man önskar att förövaren på något sätt skulle tvingas ta konsekvenserna av sitt brott på ett sätt som samhället lät honom slippa när det begav sig, inte minst för att han med häpnadsväckande arrogans i nyligen gjorda uttalanden visar att han inte bryr sig – ”Människan är dessutom död och kan inte höras” – och inte verkar känna varken skuld eller ånger, är det så oerhört angeläget att Josefins berättelse inte reduceras till att enbart straffa den kände skådespelaren och sedan låta nöja sig därmed.

Hur ser lagstiftningen ut och hur efterlevs den? Hur uppfostrar vi våra barn? Hur kommer vi till rätta med tystnadskulturen? Hur kan civilsamhället ställa upp? Vad kan jag göra, vad kan du?

Att brinna för Josefin som hashtaggen lyder i sociala medier, måste innebära att finnas där för varje kvinna som förminskas, förnedras och misshandlas av män. Nu och alltid.

Så att vi inte också nästa gång står där och säger: Vi anade inte, vi visste inte, men vi borde ha vetat.

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida

 

Filmen ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” visas på SVT Play.

 

LÄS MER: Martina Montelius: Minns Josefin Nilsson – och använd vreden rätt

 

LÄS MER: Gunilla Brodrej: Tribunalen på Instargram är en skoningslös kraft

 

FOTNOT. Skådespelaren, som har anlitat en advokat, säger till Expressen: ”Det är en gammal historia och bygger på vad en människa säger och hur hon upplever det här.”