Rysslands president Vladimir Putin. Foto: Maxim Shipenkov / AP TT NYHETSBYRÅNRysslands president Vladimir Putin. Foto: Maxim Shipenkov / AP TT NYHETSBYRÅN
Rysslands president Vladimir Putin. Foto: Maxim Shipenkov / AP TT NYHETSBYRÅN
Thomas Engström, författare och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Mathias Blom / BONNIERSThomas Engström, författare och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Mathias Blom / BONNIERS
Thomas Engström, författare och medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Mathias Blom / BONNIERS
Författaren Peter Pomerantsev. Foto: Filip Van Roe / ORDFRONTFörfattaren Peter Pomerantsev. Foto: Filip Van Roe / ORDFRONT
Författaren Peter Pomerantsev. Foto: Filip Van Roe / ORDFRONT

"Putins Ryssland är en totalitär dokusåpa"

Publicerad

Ingenstans märks nihilismen och det moraliska haveriet i Putins Ryssland så tydligt som i mediemaskineriet.

Thomas Engström läser en hypnotiserande skildring av en totalitär dokusåpa på väg mot katastrofen.

"Jag älskar att äga", bräkte Muf för några år sedan. Det väckte viss bestörtning och löje, vilket givetvis var syftet. I ett land präglat av fredlig klasskamp betraktas det inte som klädsamt att utropa sig till vinnare.

Möjligen hade kampanjens upphovsmän trivts bra i Boris Jeltsins och Vladimir Putins nya Ryssland. En gång i världen, före bolsjevikernas inträde, var den grundläggande rättsliga utgångspunkten att tsaren ägde allt (folket förvaltade bara hans egendom, på nåder, då härskaren av praktiska skäl inte hade tid att ta hand om allt småkrafs). Från och med revolutionens fullbordan ägde alla, det vill säga ingen, allt. Först när Sovjetoket lyftes i början av 1990-talet kunde man börja äga någonting på riktigt - och då såg man minsann till att göra det med besked.

Ordet "dekadens" förekommer inte i "Ingenting är sant och allting är möjligt", Peter Pomerantsevs ljuvligt välskrivna skildring av vår tids Ryssland - det vore liksom överflödigt. Moskva vibrerar här av en febersvettig omognad, av ett hypernihilistiskt trots. Har man en Bentley att felparkera utanför klubben är det förvisso en bra början, men inget som längre får några ögonbryn att skjuta i höjden. Bäst att komplettera med egna fotografer i släptåg, och hemskt gärna en egen mystiker som får läsa högt ur sina manifest och viska pampiga meningslösheter i husses öra. Sådant gör intryck. Sådant slår.

 

LÄS MER: Jag har tappat min tro på Västeuropa

 

Pomerantsev, född i Sovjetunionen men uppvuxen i Storbritannien, arbetar under ett årtionde för den ryska tv-kanalen TNT. Han varvar grälla dokusåpor med försök till mer inträngande dokumentärfilmer och blir, vilket han är medveten om, snart en del av den ryska ... ja, den ryska vadå? Ironiseringsterrorn? Underhållningsskräckpropagandan? Han vet inte själv. Men gång på gång undrar han, när han ibland får tillåtelse att gräva vidare i korruptionsskandaler och rättsövergrepp, om skälet inte är att någon del av regimen bara vill göra sig kvitt en annan, rivaliserande falang.

Ofta besannas dessa farhågor, vilket driver Pomerantsev att rikta in sig mer och mer på enskilda, tragiska fall där boven i dramat inte har någon koppling till staten. Och lycka till med det i ett land där gränsdragningsbegrepp som "stat" och "näringsliv" saknar mening, där allt sedan länge har smält samman till en enda hungrande, skrävlande nationalistmaffia.

Nej, Pomerantsev får efterhand inte göra särskilt bra tv av dessa människor och deras livshaverier. Det är som om han just därför har tvingat sig själv att börja om på nytt. I ett sista försök att andas liv i sina försmådda intervjuobjekt har han skrivit ett hypnotiserande reportage, en underkylt bitter svada från det ryska imperiets institutionaliserade samhällskollaps.

 

LÄS MER: Farväl till välfärden

 

Ett av Kreml sanktionerat mc-gäng far runt på amerikanska Harleys, håller upp ikoner av Jungfru Maria samtidigt som de reciterar Stalin, och firar "befrielsen" av Krim med att sjunga om den slaviska rasens överhöghet. Av Kreml uppfunna "oppositionspolitiker" medietränas till pladdrande floskelliberaler. En prostituerad kvinna från Kaukasus har äntligen lite "goda nyheter": hennes syster där hemma, som ett tag var på väg att bli självmordsbombare, har lagt ner jihadismen för att i stället börja sälja sig hon också.

Många i väst sörjer Rysslands misslyckande med att bli en liberal nation. Men är inte detta det liberala projektets logiska slutpunkt? Den bokstavligt talat värdelösa friheten; det bokstavligt talat meningslösa livet. Ryssarna var under större delen av 1900-talet avskurna från den samhällsutveckling vi i väst har tagit för given, och därefter har de på kort tid gjort allt för att hinna ikapp.

Så har de också lyckats, eller vad man ska kalla det. Och nu, när landet har förtärt klart sig självt, riktas aptiten utåt. Välkomna till det tjugoförsta århundradet, då allting definitivt är möjligt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Thomas Engström
Thomas Engström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag