Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Public service ska inte ha en våt filt över sig

Åsa Wikforss.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Nls Funcke.Foto: OLLE SPORRONG
Sveriges radio.Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL

Nils Funcke slutreplikerar på Åsa Wikforss i debatten om vilkas röster som ska räknas i det offentliga samtalet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Akademiledamoten Åsa Wikforss är föredömligt koncis när hon i Expressen beskriver de begränsningar som hon anser ska gälla för debatter och diskussioner. Det ska gälla frågor där det finns ”rimligt tvivel” i sak och deltagarna måste ha ”tillräckligt med kunskap i ämnet och vara villiga att diskutera relevanta argument för och emot”.

Det hon tillför i debattartikeln är att dessa regler endast ska gälla radio och tv, i boken ”Alternativa fakta” (s. 253) gäller det all debatt. Huruvida hon vill lägga denna våta filt även över ljud och rörlig bild på webbplatser framgår inte. Att särskilja radio och tv är bekymmersamt. Är det någon medieform som behöver uppbackning i sin strävan efter oberoende är det etermedierna. 

De sitter i dag i ett skruvstäd av lättändrade lagar, detaljerade sändningstillstånd och anslagsvillkor övervakade av en statlig och synnerligen nyckfull Granskningsnämnden. En mindre tolerant riksdagsmajoritet än dagens kan relativt friktionsfritt ändra i regelverken och för public service tillkommer möjligheten att påverka genom att anslagen går via statsbudgeten.

Månne hon tänker sig någon fri akademi som riktkarl?

Nytt i Wikforss artikel är också att restriktionerna inte ska gälla vetenskapliga frågor (Newtons lag) men däremot samhällsfrågor (klimatet) och historiska frågor (Förintelsen).

Varför?

Falska balanser som Wikforss varnar för är en försåtlig omskrivning för en auktoritär debattsyn eftersom någon måste fastställas vad som är sanning. Min fråga vem denne någon är som ska avgöra vad som är sant, halvsant eller falskt och vem som besitter tillräcklig kunskap för att avgöra vad som är relevanta argument och därmed vilka som ska certifieras att debattera undviker Wikforss.

Hon utesluter visserligen staten. Månne hon tänker sig någon fri akademi som riktkarl? Innan Wikforss inträde fick vi ett smakprov på Svenska Akademiens toleransnivå. 

Genom att använda sin exklusiva åtalsrätt söker Akademin försvåra för nazister att använda sin yttrandefrihet. I sken av att skydda den ”andliga odlingen” ska nazisternas webbplats Nordfront dömas inte för att ha begått något yttrandefrihetsbrott utan för att ha återgivet strofer av bland annat Heidenstam och Tegnér. Åtalet liksom bestämmelsen är bisarrt.

Kan vi få höra någon invändning eller i varje fall tvekan till åtalet från Stol 7?

 

Av Nils Funcke

Nils Funcke är journalist och tryck- och yttrandefrihetsexpert.