Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Psyk-ologiskt om "Psycho" och böghat

KLASSISK SKRÄCK. Handlar Hitchcocks "Psycho" om hämmad homosexualitet – eller om det lustfyllda våldet mot den nakna kvinnokroppen?

Foto: Paramount Pictures/Photofest
Johan Hilton. Foto: Martin Stenmark
"Monstret i garderoben".
Anthony Perkins 1984 i "China blue - nattens hemligheter".

Johan Hiltons bok om Anthony Perkins knyter filmen "Psycho" till 1950-talets bögskräck.

Carl-Johan Malmberg läser en tröttsam men lärorik utdrivning av homohatets demoner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

JOHAN HILTON
Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates
Natur & Kultur, 335 s.

Finns det någon företeelse i det moderna samhället som demoniserats så mycket som homosexualitet? Att vi sedan är många, särskilt i västvärlden, som ser det inte bara som en självklar mänsklig rättighet utan också som en stor möjlighet och en särskild sensibilitetsform - och kanske också en privatsak: hur och med vem jag älskar är min ensak - har inte tagit kål på demoniseringen. Det visar hatbrott, hårdare antigaylagstiftning, mängder av människors utanförskap runtom i världen och hos oss.

 

Motkrafter finns. Så har på försommaren Högsta domstolen i USA - äntligen och inte helt väntat - beslutat att ingen delstat där har rätt att vägra samkönade äktenskap. Stort. I Ryssland, Iran, åtskilliga afrikanska nationer ökar förtrycket. Fast i USA har världen blivit en aning bättre.

 

LÄS OCKSÅ: Hemma hos Hilton

 

Johan Hiltons bok "Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates" är framför allt en amerikansk historia. Den kretsar kring en enda film, Alfred Hitchcocks "Psycho" från 1960, för många filmhistoriens bästa skräckfilm, för andra - i likhet med mig - vågat berättad (hjältinnan Janet Leigh dör efter halva filmen) men med en besynnerlig amatörpsykologi:

Norman Bates (Anthony Perkins) tror att han är sin döda mor och tar nu död på vackra kvinnor som kommer i hans väg. Modern ville när hon levde ha sonen för sig själv och hatade hans flickvänner. Nej, bättre filmer har han gjort, skräckmästaren. "Marnie", "Fåglarna", "En studie i brott" har alla större djup, också som berättelser om erotik och dystopiska familjer.

Hilton är besatt av "Psycho". Han ser den som en film om en homosexuell man och som en del i ett mönster av förtryck, vanföreställningar och demonisering av homosexuella, särskilt i den amerikanska kulturen och särskilt under 1950-talet när McCarthy inte bara förföljde vänstersympatisörer utan också homosexuella.

 

LÄS OCKSÅ: Tears for queers

 

I filmisk kryssklippningsteknik berättar han om McCarthytiden, filmen "Psycho", Tony Perkins olyckliga liv som bög i garderoben, men också om USA-psykoanalysens skuldbeläggande av mödrar, "mammamonster" i Hiltons språk. De är en hörnpelare i förtrycksmönstret: homosex är framför allt en hämmad utveckling av jaget på grund av dominanta mödrar. Som Mrs Bates i "Psycho".

Men här har jag svårt att följa Hilton. För honom handlar filmen om en bög i garderoben - motellägaren Bates är den fiktive dubbelgångaren till Perkins som bög som inte kunnat komma ut. Men för mig handlar "Psycho" om en man som attraheras av kvinnor men som av någon anledning tar död på dem - för att han själv eller hans döda mor inte tillåter honom att leva ut sitt begär? En film om en lustmördare.

Och Hitchcock iscensätter en arketyp i konsten, särskilt från de senaste två seklen: det lustfyllda våldet mot en erotisk, blottad kvinnokropp. Camille Paglia ser filmen så i en stark läsning av den i boken "Sexual personae".

Inte bara egenarten hos "Psycho" går förlorad i Hiltons läsning. Också Perkins som skådespelare. Här blir han bara ett offer för sin tid, sin olycka, sin självcensur - och sin mamma. Hans starkaste filmroll, som Josef K i Orson Welles "Processen" där han med oerhörd kraft och enastående nyanser spelar en individ kämpande in i det sista, den rollen sopar Hilton under mattan.

 

LÄS OCKSÅ: Hitchcock slutar aldrig att inspirera

 

Han använder "Psycho" och Perkins för att teckna ett heltäckande mönster av förtryck, fördom, dumhet - och för att driva ut det, nu i en tid då vi äntligen skådat ljuset. För det finns något av frikyrkligt frälsningspatos hos Hilton. Då var det mörkt - nu är vi fria, eller har åtminstone möjlighet att vara det. Och vår historia ska skuldbeläggas.

Jag tror att vi som deltar i kulturvärlden, som tillhör det som då och då kallas kultureliten eller bara sysslar med böcker, filmer, teater, själva gör sådant eller skriver om sådant, vi är av två slag. Dels de som letar efter stora mönster, allmänna sanningar, ideologier - goda att hålla sig till, dåliga att ta avstånd från. Och dels de som försöker hitta ord och uttryck för det unika, hos människor, konstnärer, konstverk, verkligheten, historien, fantasin.

Johan Hilton tillhör det förra slaget. Jag tillhör det senare. Därför blir jag till sist trött på hans bok. Alltför mycket av det jag värdesätter går förlorat i den: det unika med "Psycho", det unika med skådespelaren Tony Perkins. Men avgjort - läs hans bok, en ensidig men nyttig exorcism av kvardröjande homofobi. Det är en bra bok att tröttna på. Och jag konstaterar:

När jag nu gjort det har jag lärt mig en hel del som jag inte visste och inte vill vara utan.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

 

Carl-Johan Malmberg

kulturen@expressen.se

 

Johan Hilton var biträdande kulturchef på Expressen fram till 2012. Därför recenseras boken av Carl-Johan Malmberg, kritiker i Svenska Dagbladet.

SAKPROSA

JOHAN HILTON
Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates
Natur & Kultur, 335 s.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!