Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Prosaiskt landskap med godmodig gotik

Sven Olov Karlsson i sitt landskap. Foto: Jens L'Estrade
"Västmanland".
Den västmanländska branden. Foto: Jens L'Estrade

Martina Lowden besöker ett ojämnt Västmanland.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NOVELLER

SVEN OLOV KARLSSON
Västmanland
Natur & kultur, 189 s.

"Allt som härrör från Södern kommer läsaren i nordstaterna att kalla för groteskt; om det inte är groteskt, för då kommer det att kallas realistiskt," skrev sydstatsgotikern Flannery O'Connor 1960. Litteratur om svensk glesbygd dras ibland med liknande felläsningar, där lek och överdrift tas för reportage.

Groteskt, realistiskt - de fållorna är väl för övrigt mest användbara när hela författarflockar ska vallas och bomärkas. På närmre håll sett går estetiska skiljelinjer inte mellan författare, utan genom dem.

 

Sven Olov Karlsson, till exempel, har halva hjärtat i en exakt realism och halva i mer yvigt romantiska berättartraditioner. Hans västmanländska prosalandskap är å ena sidan fullt av mördare och självmördare, ödehus och dödsbon, marginalexistenser med magiska krafter. Allt faller sönder: drömmar, kroppar, familjer, byggnader och andra livsverk. Samtidigt kontras ofta det gotiska av språkets godmodighet och gestalternas ihärdiga energi.

 

Trots att debuten "Italienaren" (2003) innehåller utomjordingar är den Karlssons mest livslika roman: en far blir sjuk, sjukare, friskare, sjukare, sjukare, dör. Inga vindlande intriger, ingen dramatisk komposition. Men redan nästa roman, "Amerikahuset", visar upp mer av berättarhantverk, och tendensen tilltar - i den tredje boken, "Porslinsfasaderna", är gestalterna så stiliserade att de förlorat det mesta av sin mänsklighet.

Karlssons böcker brukar hålla till i det fiktiva Eriksfors, men hans senaste bok handlar som titeln antyder om hela Västmanland, med tätorter och allt. Varje kommun, från Sala till Arboga, har fått en egen novell. Förordet anger tonen:

"Sätt ljus på graven och köp innerslangar till barnvagnen. 90 kilometer i timmen förbi en bush av eftersatt energiskog. Allt hade klappat igen, ändå kändes rök i luften."

 

Länets kommunslogans må säga vad de vill om kulturriken, silverstäder och platser för inspiration - hos Karlsson rasar taken in och golven stinker kattpiss. I farstun står vapenskåpet, i källaren ligger 2 000 ex av en osåld roman. Men också: trotsig kärlek, motvallsvilja. Och mitt i all samtid återfinns den sanna och storslagna historien om 1600-talsalkemisten Hennig Brand, mannen som upptäckte fosforn under sina försök att utvinna guld ur urin.

Den som läst författarens drabbande texter om fjolårets stora västmanländska skogsbrand väntade sig kanske mer på samma tema och med samma patos. Men i novellen "Himlen" skildras i stället tillvaron just innan katastrofen, och kanske inte ur det perspektiv man kunnat tro. Den återhållsamheten imponerar.

Även om samtliga noveller ger prov på Karlssons förträffliga iakttagelseförmåga är samlingen ojämn. Somt är lite för mycket, annat lite för lite. När en författare en gång skrivit något så bra som "Amerikahuset", har man ju som läsare svårt att nöja sig med mindre.

 

Sven Olov Karlsson är medarbetare i Expressen Kultur. Därför recenseras boken av författaren och kritikern Martina Lowden.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!