RECENSION. Skum titel på poeten och novellisten Emma Lundenmarks spännande debutroman, ”Storknästet”. Vi är i ett fiktivt Tjeckien, och Storknästet visar sig vara namnet på ett framgångsrikt företag i spa-branschen – ett riktigt rövarnäste, åtminstone om man frågar sonen till företagsledaren, miljardären tillika nyvalda premiärministern i Tjeckien Andro Barras. Som sannerligen framstår som ett populistiskt rövhål, personligen som politiskt: ”Vi måste arbeta mot migrationen, byråkratin och det allmänna förfallet och göra Tjeckien stort igen!”

Andros lyxhustru Scarlet Putjenka jobbar med antikviteter, attraheras av den nya unga medarbetaren Mirek och saknar sin och Andros son Martin som sitter inspärrad på ett mentalsjukhus på Krim. Lider han verkligen av paranoid schizofreni eller hatar han bara sin korrupta far som har skickat i väg honom?
Samtidigt i Syrien: den föräldralösa sjuåriga flickan Zîn i flyktingläger, skyddad endast av sin storasyster Narîn och sin smutsiga, slitna docka med smått magiska egenskaper. Tillvaron skildras som just så eländig man kan tänka sig att den är. Lundenmark har gjort sin research såväl när det gäller flyktinglivet som läget i Tjeckien, där man ser ner på människor från Slovakien. Och Barras håller sig förstås väl med den ryska ledaren Pusjkin.
Barras hårda politik häcklas av medier och opposition; det är inte heller helt lugnt i hans ministär. Varvid han beslutar att ta emot en säger en behjärtansvärd flykting. Lilla Zïn som tvingas lämna Narîn men lyckligtvis får med sig sin docka. Narîn hamnar i Budapest, hunsat av president Ottobán, där hon av en händelse träffar Martin som har lyckats ta sig ifrån det krimska mentalsjukhuset. Och Martins gamla pojkvän. Pappa Andro föraktar förstås sin son för att han är bög.
Satir, surrealism och tragedi i trasslig förening.
Det händer mycket och svänger snabbt i denna detaljrika, bladvändande roman som kunde bli en rafflande film, även om slutet utgörs av ett slags eldfängt trolleri som känns lite som en nödlösning.
Tyvärr lider ”Storknästet” av nödläsning. Det är ofattbart att Modernista har släppt ifrån sig en bok i så stort behov av redaktörskap och/eller korrläsning. Några exempel på härrörer: s-participer, före/innan, de/dem, vart/var, han/honom, vi/oss, varken/vare sig.
I vilket fall som helst är det en skicklig skildring av en politiker som framstår som ”den första icke-rasistiska rasisten. Han tar hand om en flykting för att visa att han sätter det tjeckiska folket först…”. Och porträttet av flickan Zîn är gripande. Satir, surrealism och tragedi i trasslig förening.
ROMAN
EMMA LUNDENMARK
Storknästet
Modernista, 336 s.
Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.
”Jag vet ingenting osexigare än avund”
KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.