Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Polens starke man stred för konsten

Andrzej Wajda blev 90 år.
Foto: Pascal Le Segretain / GETTY IMAGES EUROPE
<p>Trotsig filmskapare.</p>
Foto: Sean Gallup / GETTY IMAGES EUROPE
<p>Wajda skildrade mycket ur Polens historia.</p>
Foto: Rex/Shutterstock

Stefan Ingvarsson minns Polens trotsiga auteur Andrzej Wajda.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Under de sista månaderna av Bo Widerbergs liv åt han middag med Andrzej Wajda. Filmskaparna kände ett släktskap och hade respekt för varandra. Båda var till exempel lika främmande inför Ingmar Bergman. Jag satt med som tolk. Det mesta av samtalet har jag svårt att erinra mig i dag, men jag minns den enorma bitterhet som Wajda kände mot sin polska samtid.

Efter systemskiftet i början av 1990-talet hade han gjort ett par mindre lyckade filmer och beskrevs allt oftare som passé, en person som hade frodats under censuren och den statliga filmproduktionslabyrinten under kommunisttiden, men som inte kunde finns sin plats i den nya tiden.

Bo Widerberg tröstade honom och uppmanade honom att börja undervisa: "Du behöver de frågor och reaktioner på dina filmer som en yngre generation kan formulera".

Djupt rotad i kulturen

Jag vet inte om det var en konsekvens av Widerbergs råd, men det var precis vad som hände och Wajda kom tillbaka i toppform.

Som den företrädare för den gamla polska intelligentian som han var, möjligen en av de sista verksamma, var han djupt rotad i den polska teatern och litteraturen.

I filmskapandet tog han med sig de konstarternas vilja att sätta fingret på de polska smärtpunkterna.

Man kan säga att romanen och dramatiken aldrig riktigt återhämtade sig.

Polens viktigaste konstart

Redan med "Aska och diamanter" (1958) stod det klart att det var filmen, och fram för allt den unge Wajdas filmer, som hade tagit över rollen som landets viktigaste konstart.

"Jag hoppas att du någon gång får leva i en tid som du är överens med. Helt och fullt." Det önskade nyligen den polska skådespelaren Krystyna Janda honom när han fyllde år.

Hans sista film kom att handla om konstnärlig frihet och var en tydlig kommentar till den nya kultur av självcensur och kulturkrig som håller på att förgifta Polen.

Wajda skulle med all säkerhet aldrig finna sig i en sådan tidsålder.

Hans trots finns förseglat i en rad mästerverk som är som tidskapslar redo att användas i kampen mot framtidens lögner och förtryck och redo att påminna oss vad det är för sorts konst vi bör ta strid för.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.