Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Polariseringen är inget att raljera om

En flagga som fladdrar för Donald Trump.
Foto: CHARLIE RIEDEL/TT NYHETSBYRÅN
Love Bonnier är skribent.
Foto: Pierre Björk / Privat.

Love Bonnier skriver i debatten om polarisering i dagens politik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. När den radikala högern klagar över polarisering kopplat till reaktionerna på ett historiskt angrepp på den amerikanska demokratin, klingar den påstådda omsorgen falskt. Polariseringen var inget problem så länge vinden blåste i rätt riktning. Men ser man förbi detta så utgör polariseringen faktiskt en verklig risk, och den är inget att raljera över.

Alla samhällen behöver en form för att fatta gemensamma beslut. I en demokrati innebär det en ständig förhandling mellan olika intressen, där det block som utgör majoriteten får bestämma det mesta.

Inom ramen för denna förhandling försöker intressena påverka varandras styrkeförhållanden genom sådant som opinionsbildning och argumentation, och de kompromissar om faktisk politik. Minoriteten behöver påverka eller vinna över majoriteten för att få igenom sina krav, ofta genom att visa att ens anspråk är rättvisa. Det är inte att säga att båda sidor är lika goda kålsupare, det är bara så förutsättningarna för ett demokratiskt styrelseskick ser ut. 

Polarisering innebär att banden mellan intressena nöts ned, att det slutar finnas gemensamma nämnare i frågan om till exempel rättvisa. Det minskar legitimiteten för beslutsformen, för kompromisser och möjligheten att skifta opinionen genom argument. Successivt rör man sig mot en spelplan där våldskapital i stället blir avgörande. USA har kommit en längre bit på vägen.

Alternativet, att spä på konflikter, kulturkrig, vrede, vet man inte var det slutar. Men konstigare saker har hänt än att demokratier fallit.

Orsakerna bakom polariseringen har det skrivits massor om – men sociala och ekonomiska klyftor är självskrivna faktorer. Det handlar dock också om politisk strategi, och att en stegrad konfliktnivå kan vara mycket effektiv. Det är enkel nyhetsvärdering, desto mer som står på spel desto mer intressant blir det att läsa eller engagera sig. Om den som vill sänka skatten några öre egentligen är ondskan, en som vill lämna människor att dö, och den som vill höja skatten i själva verket är ute efter att kontrollera och styra varenda minut av din dag – då är det ju konstigt att inte engagera sig.

Sociala medier har accelererat utvecklingen eftersom upprörande inlägg betyder räckvidd, men det började tidigare – USA:s ideologisering av tv-kanalerna är ett exempel. Enligt siffror från Pew research center är Fox News den enda kanal som en majoritet av republikanerna litar på, medan färre än var tredje demokrat litar på Fox. Det skapar olika verklighetsbilder, vilket gör möjligheterna att övertyga den andra sidan mindre.

Att försöka motverka polarisering handlar inte om att man ska kompromissa med allt eller att högt tonläge alltid är dåligt – ibland är det högst befogat. Det handlar snarare om att att se om det finns möjligheter för debatt i stället för skyttegravar, om diplomati kan prövas innan kriget förklaras. Alternativet, att spä på konflikter, kulturkrig, vrede, vet man inte var det slutar. Men konstigare saker har hänt än att demokratier fallit.


Av Love Bonnier

Love Bonnier är skribent och grundare av kommunikationsbyrån 500 Stockholm.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77629&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.