Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Poesi som når många är ofta humoristisk”

Kristofer Folkhammar och Athena Farrokhzad.

Författarna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar har samlat starka dikter för unga i en antologi – men räcker det i läskrisens Sverige?

Detta diskuteras i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Poesiantologier kan lätt bli en fest för de redan frälsta. En kröning i finrummet eller ett gullande. Daniel Sjölin menar dock att antologin ”Berör och förstör – dikter för unga” sticker ut från mängden med ett kraftfullt resultat, som kanske frigjort sig från ett problem inom samtidspoesi, och misstänker att det har med hur författarna har tänkt med sitt urval.

– Vi gjorde den litegrann i dialog med ”Kärlek och uppror”, säger Kristoffer Folkhammar. En antologi av Siv Widerberg och Anna Artén som kom för 30 år sedan. Det var väldigt viktig för oss när vi gick i skolan. Det var så vi mötte svensk poesi. Nu fick vi möjligheten att fokusera på 00-talets svenskspråkiga poesi.

KULTUR-EXPRESSEN

Kultur-Expressen är ett magasin i Expressen TV som återkommer varje vecka. Här möts aktuella gäster i kulturdebatter och samtal om litteratur, teater och konst. Kulturchef Karin Olsson och kulturredaktör Daniel Sjölin är höstsäsongen 2019 programledare växelvis. Programmet läggs även ut som podcast.

– Det är underbart, när man själv präglats så mycket av en antologi, att själv sedan få göra det, menar Athena Farrokhzad. Men också en fasa med skräckblandad förtjusning genom den makt som man får när jag ska utgå från vad man själv tycker är viktigt.

Och det viktigaste var bredden, att visa upp så många olika typer av dikt som möjligt, stilmässigt, tematisk och generationsmässigt. Samlingen spänner från yngre poeter med rötter i den muntliga scenen, som Yolanda Aurora Bohm Ramirez, till en åldrad Ragnar Thoursie som diktar inför döden på sitt äldreboende. Men viktigt var också att dela in samlingen i lagom vaga teman. 

– Ja, vi har valt ut viktiga sektioner, döden, språket och sex till exempel, säger Farrokhzad, men vi har inte valt att döpa dem så hårt, utan ämnena är uppkallade efter citat ur dikterna. Framför allt har vi letat efter ”sjukt jävla bra poesi”. 

Det är slående att författarnas olika temperament framgår så mycket, men jag blev också nästan helt tagen av kraften i dem. Beror det på att de är befriade från sina respektive diktsamlingar där de första gång skrevs, eller är det ni som är sökt just kraftfulla dikter?

– Ja, vi visste ju att vår poetgeneration är väldigt präglad av sviten som form, säger Folkhammar. Där ingår den enskilda dikten i ett större sammanhang. Så det var kul att se vilka som funkade självständigt. 

Athena Farrokhzad.

Athena Farrokhzad är i dagarna och själv aktuell med ”I rörelse” som också råkar vara något så ovanligt som enskilda dikter och inte en lång svit. Kan det till och med vara så att diktsamlingen som form kan vara hämmande för poesin, och att det kan göra kritiken och samtalet om poesin inomlitterär och för akademisk?

Borde poeter skriva mer dikter i stället för diktsamlingar?

– Det kan vara att det finns en rörelse åt enskilda dikter nu, menar Farrokhzad. Den stora sviten, boken som är ett helt verk, har varit oerhört viktig i vår tid. Väldigt många av dikterna här kommer från sådana samlingar, men där har vi sökt dikter som står för sig själva. Och ja, jag har nog påverkats av arbetet med ””Berör och förstör” på så vis att jag börjar längta och söka efter det kortare formatet. 

– Det är ju också enklare för enskilda dikter att börja cirkulera, menar Folkhammar.  Som Athenas till exempel, som ju är dikter som skrivit vid olika tillfällen. Och det är en särskilt kraft i den poesin när den enkelt kan delas och spridas och visas upp. 

Daniel Sjölin är programledare.

– Det vi verkligen velat säga med urvalet i ”Berör och förstör” är att man inte måste välja. Det finns så många olika sätt att göra diktsamlingar, de får alla sin verkan på sitt sätt. 

Antologin tar också fasta på humor, vilket Daniel Sjölin menar kom som en liten överraskning. 

– Humor är svårt att prata om, menar Folkhammar. Men hos många av våra folkkära poeter är ju humorn väldigt framträdande. Poesi som träffar många är ofta humoristisk.

I min värld är det här så bra man kan göra en antologi, men räcker det? undrar Daniel Sjölin. Många som hittar till poesin har redan en bildningsbakgrund.  Mig hade man som ung måst trycka upp den boken i ansiktet, i skolan, genom klassuppsättningar, för att jag skulle fått upp ögonen för den. 

– Jag ser ändå en hel del barn som hittar till poesin utan att de kommer från kulturfamiljer, exempelvis Kristofer och jag, säger Athena. Och jag har träffat många i mitt jobb på Biskops-Arnö där jag undervisar. 

Kristofer Folkhammar och Athena Farrokhzad

– Men, fortsätter hon, den här boken är gjord av ett förlag, till skillnad från ”Kärlek och uppror” som gavs ut med stöd av en statlig myndighet, nämligen En bok för alla. Den trycktes upp en masse och fanns i tiotusentals exemplar i skolkorridorerna. Det är verkligen en bild av den kulturpolitiska utvecklingen – att det där inte finns kvar i dag. 

– Det var den första Reinfeldt-regeringen som tog bort det statliga stödet till En bok för alla, inflikar Kristofer. Så det är faktiskt en annan tid nu än för 30 år sedan. 

– Huruvida barn och unga möter poesi har att göra med den här typen av kulturpolitiska insatser, säger Farrokhzad. Så det behövs folkbildande initiativ. 

 

Se programmet i tv-spelaren högst upp i artikeln.