Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Podiets pedagogik petar pulpetens

Skolkonsert på Konserthuset i Stockholm. Foto: Jan-Olav Wedin

Gunilla Brodrej går till Stockholms konserthus och hör efter hur det blir med återväxten när ­skolorna tappat greppet om den klassiska musiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Trots att Berwaldhallen rymmer den bästa orkestern är det inte tu tal om vilket hus som njuter av det bästa självförtroendet och de snabbaste besluten. Det ligger vid Hötorget och är värd för både Polarpris, Almapris, Augustpris och Nobelpris. Radiosymfonikerna är en bättre orkester än filharmonikerna, men sämre på ledarskap, strukturer och, dagens ämne, pedagogik.

Den svenska kunskapsluckan om klassisk musik gör mig sorgsen. En gång var styrkeförhållandena de motsatta och rocken slogs från ett underläge. Men det kan räcka med revansch nu. Barn måste få en liten gnutta information om att det faktiskt existerar annan musik än den som de dagligen bombarderas med via alla medier. Synapserna måste få fler utmaningar. I ett större perspektiv har alla rätt till ett komplett soundtrack till de senaste 300 årens historia.

Dessutom undrar jag vem som ska spela fagott om 25 år. Jag går till Stockholms båda konserthus för att fråga vad de gör åt saken nu när skolan misslyckats.

Stefan Forsberg Foto: Foto: Photographer: Elisabeth Ohlson W

Stockholms konserthus chef Stefan Forsberg är förhoppningsfull. Även för skolans del. Han har läst läroplanen. Det finns bland annat ganska detaljerade skrivningar kring barnens musikaliska utbildning. För att få slutbetyget C, godkänt, i årskurs nio krävs att eleven kan "föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om musikens olika funktioner och vilken betydelse den har och historiskt har haft för individer och samhällen. Dessutom kan eleven i relativt hög utsträckning urskilja och jämföra musikaliska karaktärsdrag från olika genrer, epoker och kulturer samt med relativt god säkerhet urskilja olika instrument och instrumentgrupper och beskriva deras funktion i olika sammanhang."

Det där är faktiskt mer än vad många av mina kollegor förmår. Kunskapen om konstmusiken är rudimentär.

Även bland musiklärare. Av Hanna Höglunds artikel (Expressen 23/1) framgår att musikundervisning i skolorna ofta består av att sjunga en repertoar som bygger på topplistemusik. Den nya läroplanen är ambitiösare än så.

– Skolans roll är avgörande, säger konserthuschefen Stefan Forsberg. Man måste utsättas för den här musiken. Det finns ett samband mellan vad som görs i klassrummen och vad den styrande kulturministern gör. Finns det en nationell kulturpolitik? frågar han retoriskt.

 

Daniel Harding Foto: Foto: Cornelia Nordström Häromdagen rapporterade dottern från sin skola att alla ska skriva en låt som de ska spela upp inför klassen. Ensamma eller i grupp. Hon vill inte, är blyg, men måste, eftersom detta ingår i musikundervisningen årskurs sex enligt nya läroplanen, LGR11: "Eleven kan, utifrån egna musikaliska idéer, skapa musik". (Kunskapskrav i slutet av årskurs sex.) Vissa krav har alltså redan trappats upp. Lärarna får lägga in stötarna där de kan.

I den nya läroplanen likställs folkmusik, konstmusik och populärmusik. För högstadiet gäller att eleverna ska lära sig "instrument och deras funktioner i olika sammanhang, till exempel i en symfoniorkester eller i ett rockband". Kan tolkas som valfritt.

Stockholms konserthus verksamhet bygger till en tredjedel på skolkonserter med fullskalig symfoniorkester.

– Intresset är konstant, enligt marknadschefen Lotta Bjelkeborn. Varje år kommer 35-40 000 barn. När vi ska släppa bokningarna är det full panik. De ringer som tokiga.

Har barnens uppmärksamhet förändrats genom åren?

– Nej, det som har förändrats är kontakterna som vi har in i skolan. Försvinner eldsjälen i skolan så försvinner intresset, säger Bjelkeborn.

Stefan Forsberg hoppas på den nya läroplanen där det står att de estetiska ämnena ska vara närvarande i alla ämnena. Han föreställer sig att Sjostakovitj får komma in när man läser om Stalin. Men allt kokar ju ner till vad lärarna själva kan.

Aktiviteter, nya och gamla, sprutar ur munnarna på duon i Konserthuschefens tjänsterum vid Hötorget. De ruvar på ett hemligt stort långsiktigt projekt med flera samarbetspartners, kulturförvaltningar och socialförvaltningar och som innefattar orkestern och en stor administration.

Venezuelanska El sistema, där gatubarn blev musiker, är min avancerade gissning. En liknande orkesterskola är redan i full gång i Hammarkullen med Göteborgssymfonikerna som samarbetspartner. Deras chefsdirigent Gustavo Dudamel är upplärd inom just El sistema.

Till och med anrika och förment konservativa Musikverein i Wien har inte mindre än 14 program som riktar sig till barn mellan tre och 15 år.

– Kärnfrågan är att försöka förklara varför man vill ägna sig åt den här typen av musik i ett föränderligt samhälle, säger Forsberg. Det andra är att musikerna inser att deras roll är förändrad. Det räcker inte som förut att lära sig att spela Brahms och Mozart.

 

Hanns Rodell I Berwaldhallen tar en ledningstrojka emot med marknadschefen Karin Adolfsson, orkesterplaneringschefen Hanns Rodell, och körplaneringschefen Arne Lundmark. Skillnaden på stämning märks redan kring kaffeautomaten. Delade meningar om det är drickbart eller inte. Jag tar diplomatiskt te för att slippa välja sida. De andra tar inget.

Vi sätter oss på glasverandan i charmiga Gröna villan, där administrationen håller till, granne med själva hallen. Dystra instämmanden angående läget i skolorna.

Här har man också läst dokument. Hanns Rodell lämnar över ett avsnitt ur Barnkonventionen, artikel 31: "Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet".

 

Det här är förutsättningen, men Rodell har kanske pappret redo för att kunna argumentera för bättre musik i skolorna, eller med sina överordnade i den övergripande radiokolossen.

Nu följer ett samstämt samtal om vad huset kan göra för barn och ungdomar. Redan finns möjligheten att upp till 22 gå på konsert helt gratis. Vidare att lärare bör stöttas och känna sig hemma, att huset bör öppnas upp. Vi är rörande överens. Konfliktytorna finns i andra rum. Berwaldhallens brittiske chefsdirigent Daniel Harding har tydliga pedagogiska ambitioner ("du borde prata med honom") men det är någonting i luften kring vår lilla samtalsgrupp som säger att det är långt till beslut.

– Daniel Harding vill starta ett stort dansprojekt med 400 barn. Men vem ska hinna göra det? undrar Hanns Rodell.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!