Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kulturbarn måste erövra världen för att få respekt

Greta Thunberg talar i Colorado 2019.
Foto: BOB PEARSON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Jonatan Leandoer Håstad i New York 2014.
Foto: Linda Forsell/TT / TT NYHETSBYRÅN

I det nya avsnittet av podcasten pratar Gunilla Brodrej med Martina Montelius om Yung Lean och den psykiska ohälsans uppsida, men också om den norska serien ”Exit” och om Lambertz märkliga presskonferens.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. I kulturbarns-debatten har man gärna nämnt Martina Montelius och Jack Hildén, men däremot inte självklara namn som Greta Thunberg och Jonatan Leandoer Håstad

https://embed.radioplay.io?id=81988&country_iso=se

– Han är som en sorts djupt deprimerad drogberoende Greta Thunberg. De där två är som världsberömmelsens och den psykiska ohälsans sotlugg och linlugg. Gretas stora klimatengagemang började i ett extremt dåligt mående i tidig ålder och sen plötsligt blev det en kraft som nådde ända in i Vita huset. Och det är samma sak med den här grabben att det som kan vara en oerhörd självdestruktivitet också kan vara en otrolig kraft. Som försätter berg, säger Martina Montelius.

Greta Thunbergs mamma är sångerskan Malena Ernman och pappa är skådespelaren Svante Thunberg. Farfar är skådespelaren Olof Thunberg. Jonatans pappa är Kristoffer Leandoer, även kallad Old Lean, och hans mormor är journalisten Disa Håstad

– Jonatan och Greta är kungligheter bland kulturbarnen, men det har inte fått exemplifiera debatten, säger Gunilla Brodrej.

– För att de har haft större inverkan på världen än sina föräldrar. Det är samma med Robyn, vars mamma är skådespelare och pappan är regissör. 

– Ett praktexemplar!

Robyn har brakat i väg från kulturbarnstämpeln.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Men Robyns karriär är inte på samma karta. Hon har brakat i väg. Det är tricket. Ska man vara kulturbarn och nånsin få nån respekt måste man ut i världen. För här är man alltid spottkopp även om man är medelålders, säger Martina.

Gunilla och Martina har sett Henrik Burmans dokumentär ”Yung Lean: In my head”, som ligger på SVT Play. 

– I dokumentären får man inte riktigt kontakt med Jonatans person och kreativitet annat än på avstånd, snyggt filmat. Som en musikvideo. Men i en lång intervju som Mats Nileskär gjort för P3 Soul kommer han verkligen till sin rätt. Han är verbal, analytisk och bildad. Jag är också imponerad över att hans konst är så kompromisslös, säger Gunilla.

– Det är ett slags bevis på att skaparkraft i kombination med psykiska problem kan fungera. Skulle vi dra alla exempel skulle vi sitta här en vecka. Hjärnan kan vara högfungerande och slut på samma gång. Det är coolt och hoppfullt på en gång, säger Martina. 

– Det var mysigt att gå in i Yung Lean-världen för att den var frånkopplad så mycket annat, den handlade om att skapa konst, en underbar kulturtantsvärld. Hans musik hjälper folk att komma i kontakt med känslor som de inte visste att de hade, säger Gunilla.

– Det är ju därför vi börjar älska kultur in the first place, säger Martina.

– Det är därför vi inte nöjer oss med musik eller teater eller böcker som vi förstår på en gång, säger Gunilla.

Vidare pratar Gunilla och Martina om den norska tv-serien ”Exit”, och har olika uppfattningar om huruvida det finns någon enda sympatisk rollfigur i serien. De berör också Göran Lambertz märkliga presskonferens, ”den person i Sverige som det är absolut minst synd om”. 

– Lambertz uppsyn på den där weirda presskonferensen är uppsynen hos en person som just har fått den trampbil han har drömt om, säger Martina.


Trevlig lyssning.