Hon säger håll käften till det gamla Della Q

PODCAST. I Anna Björklunds essä ”Kvinnomanualen” är skillnaden mellan män och kvinnor fundamental. Att kvinnor ska vara vackra är ett evolutionärt faktum och att de söker sig till män med våldskapital helt naturligt.

– Enligt Björklund prioriterar män sig själv och de sina. När hon är ung väljer hon ”killsidan”, är hård och himlar med ögonen när de ska göra operation dagsverke i skolan. Först när hon får barn och kommer i kontakt med sin inre kvinnlighet börjar hon dras till mjukhet och kärlek för då kommer hon i kontakt med sin inre ”hona”, säger Martina Montelius.

– Hon har en väldigt biologistisk syn på kvinnan – att hon har en omhändertagande instinkt, säger Gunilla Brodrej.

...det här som Jordan Peterson har bestämt, har blivit som en vandringssägen.

– Ja, när man då väljer den så kallade killsidan är det en pose. Och så träffar hon unga feminister som är stenhårda och inte vill anamma några kvinnliga egenskaper alls och skäms för att vara glada om de blir gravida. Det är en förenkling även om jag kan känna igen positionerandet att man per automatik ska tycka vissa saker om patriarkatet. Om jag tar kartan över mänskligheten som går ut på att vi alla utgår från apstadiet kan jag inte identifiera mitt livs historia på det sättet. Hela idén om att vi ska ha levt på ett visst sätt genom årtusenden, det här som Jordan Peterson har bestämt, har blivit som en vandringssägen. Det är gissningar.

– Hon landar ofta i ”urminnes tider” och hos de gamla grekerna där hon hittar stöd för sin livsstil. Hon pratar om hämnd, om backanterna och att slita människor i stycken. 

– Det är medryckande. Hon kan verkligen skriva.

– Hon avslutar hela boken med att det enda sättet att få frid är genom kroppsliga prövningar. 

– Jag tycker mer att livet handlar om existentiella och intellektuella prövningar. Det kan ge mening.

– Det är som att hon skriver i en utandning från sin tredje förlossning. Moderskapet och barnen och de små sysslorna uppvärderar hon till en nivå som gör att hon liknar en vildsint lärjunge till Helena Granström.

Martina lyfter fram en sekvens i boken där Björklund beskriver hur hon är ung, lever ensam och upplever meningslöshet.

– Jag känner igen den bråddjupa ensamheten. Hon känner sig devalverad. Sedan träffar hon äntligen en man och alla tror att det är en pose. För henne är det fundamentalt och icke förhandlingsbart. 

– Hon behöver aldrig mer sjukskriva sig för att hon känner sig ful.

Kan du identifiera dig med Anna Björklund?

– Jag känner igen mig i den allmänmänskliga ensamheten. Hon är bra på att uttrycka den. Problemet är att berättelsen utspelar sig inom en sfär inuti en bubbla som är Anna Björklunds värld och Anna Björklunds förutsättningar. Den går inte att applicera på resten av världen. Det är en slitning mellan natur och kultur. Mellan sin position och sitt inre. Hon bygger en sorts ideologi, eller i varje fall tankespån, av sin egen värld. Som när man vecklar upp en origami-fågel, säger Martina.

– Samtidigt som hon säger håll käften till det gamla Della Q-gänget, säger Gunilla.

Om man tänker sig ”Kvinnomanualen” som en revolt mot föräldrar.

– Anna Björklund leker. Hon måste ha en hel arsenal av saker, livsomständigheter och värderingar – en ideologi som man ska kränga. Varför måste det appliceras på hela verkligheten, undrar Martina.

– Om jag ser ”Kvinnomanualen” i relation till Cecilia Hagens fiktiva Östermalmspar ”Fredrik och Charlotte”. Om man tänker sig ”Kvinnomanualen” som en revolt mot föräldrar. Hon tar hand om sina barn själv, tvättar kläderna i en konstig tunna i källaren, blandar sin färg själv. När man ser det så, blir det rörande. Om man har vuxit upp i en förljugen materialistisk miljö vurmar man ju för mormors gamla linnehanddukar. På minussidan är att jag inte känner någon värme. Hennes omhändertagande av barnen beskrivs med samma distanserade kyla som gladiatorspelen i Rom, säger Gunilla

– Det är det som gör att man undrar vad det här är egentligen. När det är så här metalliskt börjar man försöka gräva. Men så här blir det om man ser sitt liv utifrån, som en uppvisning. 

Lyssna på avsnittet i spelaren ovan eller där poddar finns.