Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konsthistorien är kritvit men han är ändå störst

Bilden är beskuren. Edo Bertoglio, Jean-Michel Basquiat i fotbollshjälm, 1981, Foto: © Edo Bertoglio, courtesy of Maripol. Foto: Schirn
Untitled av Jean-Michel Basquiat. Bilden är beskuren. Foto: SOTHEBY'S / POLARIS / SOTHEBY'S / POLARIS POLARIS IMAGES
Jean-Michel Basquiat on the set of Downtown 81, 1980 81, © New York Beat Film LLC, By permission of The Estate of Jean-Michel Basquiat. Foto: Schirn/Edo Bertoglio,
Martina Montelius och Gunilla Brodrej. Foto: Privat

Hur var stämningen på den stora Jean-Michel Basquiat-utställningen i Frankfurt och vilka var det som pratade högt i publiken till operan "Parken" i Malmö?

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST | LUNCH MED MONTELIUS.  I det nya avsnittet av Lunch med Montelius "Inte utan min morsa" äter Gunilla och Martin finlunch på Djurgårdsbrunns värdshus på Kungliga Djurgården i Stockholm. Martina känner sig obekväm.

– Det finns ingen dissonans här. Jag får mindervärdeskomplex. Jag känner mig som när jag var liten och var på en fin middag hemma hos några som bodde i Täby. Det skulle tas ett gruppfoto och jag ställde mig i gruppen och då sa värdinnan: "Du, barnet, kan du gå undan lite". Då sa jag "morsning korsning" till en gubbe och då sa ett barn till mig att "folk kan bli ledsna om man säger såna där saker". Jag får samma feeling här. Det är jag som är dissonansen, säger Martina.

Vidare pratar de om konstnären Jean-Michel Basquiat (1960-1988). I Frankfurt visas just nu en stor utställning med hans verk som Martina sett. 

 

LÄS MER – Sara Berg ser Jean-Michel Basquiat på Barbican i London

 

– Om jag ändå hade fått möjligheten att vara född i skarven mellan 1950 och- 60-talet och bo i New York och vara på Mudd club. Det här var under de allra sista andetagen innan aids kom och dödade nästan hela den kretsen. Det är en av de mest magiska epokerna för dem som älskar det där fria sättet att göra konst, säger Martina.

– Jag är så tacksam för att Basquiat har kommit in i mitt liv, tack vare dig.

– Utställningen är oerhört omfattande. Den innehåller även inramade anteckningar, som till exempel: "Unable to sting her or fly away”. Bara det. Så stort är det. Som att man visar Picassos skisser. Allt är inte fantastiskt, säger Martina.

– En av hans målningar, "Untitled", gick för över 100 miljoner dollar på Southeby's. Har man blivit en så stor konstnär som han så ÄR man intresserad av ett fragment ur ett anteckningsblock, säger Gunilla.

– Han förhöll sig mycket till rasfrågor. Hela konsthistorien är kritvit och han kom från en annan bakgrund. Dessutom var han självlärd och läste oerhört mycket böcker.

Jean-Michel Basquiat on the set of Downtown 81, 1980–81, © New York Beat Film LLC, By permission of The Estate of Jean-Michel Basquiat, Licensed by Artestar, New York, Photo: Edo Bertoglio Foto: Edo Bertoglio/Schirn

– Han blev påkörd av en bil när han var sex år, då fick han "Grey's anatomy" i present av sin mamma, säger Gunilla. 

– Ett annat barn skulle ha fått såpbubblor, säger Martina.

–  Ja. Han fick en bok där han kunde lära sig allt om kroppen och den återkom han till gång på gång, det födde en Leonardo da Vinci inom honom, säger Gunilla.

– När Andy Warhol och han sitter tätt intill varandra och de fnissar tillsammans som två kompisar ser jag två människor som förstår varandra som inga andra förstår dem. De är fascinerade av varandra och konstnärligt kära. Sitter och gosar som två barn, säger Martina. 

– Basquiat var bra för Warhol. Det var inte bara tvärtom. Warhol började måla igen, säger Gunilla.  

Dos Cabezas 1982 (porträtt av Warhol och Basquiat). Bilden är beskuren. Foto: VG Bild-Kunst Bonn, 2018 & The Estate of Jean-Michel Basquiat. Licensed by Artestar, New York/Schirn

– Utställningen sträcker sig över rum efter rum efter rum. Man står nästan i kö för att gå fram till varje konstverk. Det kontrasterar väldigt bjärt mot konstverken som är ren anarki, ett enda stort medusahår. Det säger nåt om vad det händer med livet över tid. Tänk om han hade fått se utställningen, om han hade fått skapa en kommentar till den, säger Martina.

– Det låter jättecyniskt och hemskt att säga det här, det är inte bra att han dog, men han hann aldrig göra någon besviken med sin konst, säger Gunilla.

– En av de värsta grejerna med livet är att ju längre man lever desto mer får man det inhamrat att man inte kan undgå att göra människor besvikna med mindre än att man dör, och då gör man också människor besvikna, nämligen de som känner en, säger Martina.

Basquiat dog av en heroinöverdos när han var 27 år. 

Sist berättar Gunilla om hennes upplevelse i publiken på Malmö opera när hon såg Hans Gefors ”Parken” och blev så störd av två pratande personer i publiken att hon till slut hyschade på dem, men de visade sig vara regissören Vera Nemirova och hennes mamma Sonja (tillika medregissör och dramaturg).

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Sexig fantasy för operahuset att vibrera i Malmö

 

– Att det var regissören Vera Nemirova som stört dem som satt runt omkring såg jag först när hon kom fram och tackade för applåderna, säger Gunilla.

– Och där hade du suttit och hyschat dem, säger Martina. 

– Det är förresten första gången jag har varit med om att någon har med en medregissör som är ens mamma.

–  Det händer möjligen i familjen Bronett, säger Martina.

–  Har hon en skuld, en mental skuld, undrar Gunilla.

–  Har morsan drivit på och hotat med gråt, undrar Martina.

–  Malmöoperan har ju redan en dramaturg, säger Gunilla.

–  Då har Vera sagt ”Inte utan min morsa”, säger Martina och spekulerar kring hur detta kan ha gått till.

 

Lyssna på hela det senaste avsnittet av Lunch med Montelius HÄR. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!