Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Ebba Busch – ja var ska man börja?”

Esbjörn, vad vill han egentligen?Foto: ALEX LJUNGDAHL

Vad hände med Kristina Lugns efterlämnade böcker och vad hände när Ebba Busch ville köpa hus?

Gunilla Brodrej och Martina Montelius reder ut detta i nya avsnittet av podcasten ”Lunch med Montelius”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. Martina har rensat ut bland Kristina Lugns efterlämnade böcker. Det mesta fick köras till återvinningen, men inte allt. 

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

– Det blev motsvarande tre lastbilar. Då lärde jag mig något fruktansvärt och det är att på återvinningen är böcker en egen kategori. Det finns en som bara heter böcker, säger Martina Montelius.

– Inte för att folk ska komma och hämta böcker där utan för att de måste förstöras tillsammans, säger Gunilla Brodrej.

– Jag har tagit alla de fina böckerna till teatern eller hem, och några till Rönnells antikvariat, men det ingår ju i Svenska Akademiens uppdrag att de ska dela upp mellan sig och läsa i princip allt som ges ut. Så det gör alltså att det fanns en artondel av all skönlitteratur som gavs ut mellan 2006 och nu. Som varken har andrahandsvärde eller affektionsvärde. De böckerna kan inte jag förvara eller administrera. Jag har inte slängt några fina böcker utan böcker som finns överallt ändå. Bara det var tre lastbilar.

Jag känner mig som Stockholms katthem, jag vill att de ska få kärleksfulla nya hem, och det får de, de där böckerna.

– Det var så vidrigt att hälla kartong efter kartong efter kartong i en container. Det kändes som att avliva djur. Men till publiken till ”Samtidsterapin” på Teater Brunnsgatan 4 sa jag att det här är Kristina Lugns böcker och de söker nya hem, de vill bli lästa, så ta dem. Och folk bar ut famnar. Det gör mig jättelycklig. Jag känner mig som Stockholms katthem, jag vill att de ska få kärleksfulla nya hem.

Vidare pratar Gunilla och Martina om de nya invalen i Svenska Akademien och om hur människor och hundar beter sig mot främmande människor. Dessutom går de in på debaclet kring Ebba Buschs husköp. 

– Var ska jag börja? Det har varit så mycket hullabalu. Dels var det ju att hon skjutsade den där influencern i en Säpo-bil. Och så drev hon ju den där stackars Esbjörn till tårar. Varför kan hon inte sitta still i båten, hon vet ju att hon är med i den där partiledardebatten?

– Tänk om Esbjörn verkligen utstrålade att han tyckte det var kul att sälja till henne, säger Gunilla.

– Jag är helt säker på att Esbjörn är som jag det vill säga att han vill tillfredsställa den han har framför sig just nu. Om det hade varit jag som var ensam så skulle det varit så här: jag träffar den här säkert jättetrevliga politikern som bjuder på kaffe och säger att ”jag ska verkligen ta hand om den här släktgården och jag ska göra så att den blir fin igen”. 

Sedan kommer Matz med z: ”Nämen Esse. De här politikerna är hala som ålar. Har hon charmat dig? Är det det hon har gjort? Men vad hade vi sagt? Gården ska gå i släkten”: Det kanske är därför som Esbjörn är ledsen egentligen. Där står han som en åsna mellan hötapparna. Han vet inte vad han ska göra, säger Martina. 

– Jag förstår så väl det där att inte våga säga vad man vill på riktigt, säger Martina.

Trevlig lyssning!