Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den tänkande mannens sexobjekt

Gunilla Brodrej pratar med Martina Montelius om teatrarnas nya värdegrund efter Metoo och om betydelsen av ett par obekväma höga klackar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. Klackarna har blivit högre och högre i takt med att kvinnorna fått mer makt i samhället. Vad gör de höga klackarna med personligheten? Med denna fråga vinglar kulturtanterna igång höstterminen på restaurant Ling Long i Stockholm.

– Om vi ska definiera en kvinna är det en person med höga klackar, säger Gunilla.

– Varför vrickar de aldrig foten, undrar Martina.

– Titta på drugorna, de har ännu högre skor. De hjular fram i sina stilettklackar. 

– Finansministern Magdalena Andersson balanserar till exempel fram på väldigt höga klackar. På bilder kan man se hennes spända vadmuskler i ett par höga klackar. Det ser jobbigt ut, tycker Gunilla.

Magdalena Anderssons klackar. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Man kan få fruktansvärt ont ryggen. Man blir lite funktionsnedsatt, säger Martina.

– Minns Lill-Babs förkortade hälsenor.

– Och tåproblem. 

– På 1960-talet ansågs det som kvinnoförtryck att bära högklackar. Men det har vi passerat för länge sedan. Med ”Sex and the city” och ”Girl power” och what not, säger Gunilla.

– Nu är de höga klackarna en maktmarkör. Vår variant av slips.

– Man har total kontroll, även på sin fysik.

– Ibland skulle jag vilja prova hur det känns att sätta på mig en hel sån mundering. Kavaj, blus, pärlörhängen och en chic håruppsättning. För skådespelare är det en viktig del i rollarbetet att få på sig sin kostym, eller mask. 

Vi beundrar det som har ett pris.

– Men sedan är det ju det att uppoffring och disciplin går igen i alla möjliga uttryck. Det är därför vi beundrar dansare och idrottsmän. Människor som frambär ett offer. De har uthållighet och smärttålighet. Och de bär det som en soldat. Det är nåt med the show must go on som i själva verket är väldigt romantiskt. De ger ALLT för publiken, eller i detta fall – näringslivet. Vi beundrar det som har ett pris, säger Martina.

– Du är bra på ditt jobb, du kan vara sönderstressad inombords, men du kommer ändå vara sexig i dina höga klackar, säger Gunilla.

– ”Jag sänker mig inte till några jävla mjukisbyxor.” Om det blev comme il faut med one pièce. Tänk om Annika Falkengren i Musse Pigg-mjukiskläder, hade det varit bra för hennes arbetsresultat? Nej, kanske identifikationen tillför någonting.

– Att man tittar ner på sina snygga Manolo Blahniks och tänker...

– ”Jag är på jobbet nu!”

– Leif Andrée är känd för att gå omkring i boxershorts och t-shirt på jobbet. Han går omkring i korridorerna på Stadsteatern i bara kalsonger.

– Är det metooigt?

– Nej, det är avslappnat.

– Tillåtande.

– Aldrig flirtigt. Och det är på nåt sätt antitesen till Annika Falkengren.

Annika Falkengren. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Jag tror inte att Elisabeth Massi Fritz går omkring i en Kalle Anka-pyjamas på sitt kontor och släpper en fjärt. Hon sätter på sig sin advokatuniform varje morgon.

– Leif Andrée behöver inte träffa en familj som blivit bestulen på alla sina besparingar eller fått en nära anhörig mördad.

– När han går in i sin loge och sätter på sig kostym och smink sker ju hans transformering.

– Elisabeth Massi Fritz spelar en roll på sitt jobb. Hon kan inte vara sig själv. Det kan ju Leif tills han går ut på scenen.

– Är det därför det har varit så mycket problem på teatrarna – för att folk har varit sig själva alldeles för mycket, undrar Gunilla.

Är det därför det har varit så mycket problem på teatrarna – för att folk har varit sig själva alldeles för mycket?

Martina berättar Teater Brunnsgatan fyras detaljerade värdegrundsdokument om sexuella trakasserier. Ett liknande, men mer omfattande finns på Dramaten, en hel lunta som de delar ut varje kollationering. Om saker man får och inte får göra. 

– De delade ut ett sådant under kollationeringen av ”Guds olydiga revben” på Dramaten, säger Martina. Det första som hände var utdelningen av värdegrundsdokeumnetet. Saker man inte får göra. Huruvida alla läste det låter vi vara osagt.

– Det lästes inte under tystnad medan alla väntade?

– Eller valde ut en skådespelare som fick göra en prima vista-läsning. Det hade ju annars varit kul. Om man hade tagit en skådespelare...

– ...om var mest i riskzonen. Man tar den som INTE räcker upp handen.

– ”Man får inte ta folk på röven. Man får inte hota dem”. Så ska jag börja göra på [Teater] Brunnsgatan, utbrister Martina.

– Snälla, kan det inte bli en föreställning. En reading!

– Lite i Forum-anda!

– Skruvat och upphöjt!

– En repeterad läsning!

– Bara män, på en rad, alla har svart och håller varandra i handen. 

– Många kända från film och tv. ”Värdegrunden”, en öppen reading efter en idé av Gunilla Brodrej. Och så ber jag att få låna Dramatens värdegrund, för den är faktiskt väldigt bra.

– I samarbete med Dramaten.

Lill-Babs skor. Foto: JOHAN JEPPSSON / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ / IBLAB

Gunilla vill prata lite mer om högklackat som varken hon eller Martina använder. Därmed kanske de inte är några riktiga kvinnor.

– Drugorna är mer kvinnor än vad jag är och det är helt okej. Det är bara så fascinerande att man vill gå en hel arbetsdag i väldigt höga klackar, säger Gunilla.

– Jag orkar inte. Jag vrickar foten. På Bokmässan är ju regel nummer ett fula skor, men celebriteterna går ju i högklackat. Hur mår de? På Bokmässan borde man ha ett tält med ”Läkare utan klackar”. Fotvård, massage och enkla skor i alla våra vanligaste storlekar, säger Martina.

– Det är omöjligt att vara sexig och obekväm på samma gång. De som är sexiga njuter av det. Det är som konst. Man vill få känslan av att den som utövar det älskar det. De som går omkring och lider och har ont i är inte sexiga. Om man vill bli lång, då kan man ju ha gympadojor i väldigt höga sulor, säger Martina.

Det är som konst. Man vill få känslan av att den som utövar det älskar det.

– Såna som Robyn har?

– Det kanske mer är tufft? Jag är verkligen inte modeexpert.

– Vi ska inte prata om det här. Vi är så dåliga på att gå i höga klackar att vi inte ens kan prata om det på ett bra sätt, säger Gunilla.

– Jag tror att vi är den tänkande mannens sexobjekt. Vi är intellektuella, reflekterande, humoristiska mogna kvinnor. Vi bär våra ärr som en krona. Det är det som är våra högklackade skor. Det är vår erfarenhet, det är vår tyngd och samtidigt den lätta hand med vilken vi tecknar vårt allldeles egna porträtt av samtiden igår, idag och imorgon, säger Martina.

Lyssna på avsnittet HÄR.