Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alf Svensson kallade Busch Thor för ett naturbarn

Foto: TT NYHETSBYRÅN

I det nya avsnittet av Lunch med Montelius pratar Gunilla Brodrej med Martina Montelius om den före detta KD-ledaren Alf Svenssons värderingar och debattören och författaren Kajsa Ekis Ekmans vägval när det gäller stil.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST. Har Kristdemokraterna plötsligt förvandlats till ett gäng SD-vurmande pinuppor undrar Martina efter att Alf Svensson sagt att man bör bryta isoleringen av SD och ta in dem i de politiska samtalen om kriminaliteten.

– Men för att vara snäll så kan man ju säga att Alf försöker fördjupa det budskapet lite i en intervju i Expressen, säger Martina.

– Jag tror ändå att det är viktigt för Alf Svensson att markera att det inte finns några som helst likheter mellan honom och Jimmie Åkesson. Det sa han senast i Almedalen förra sommaren. Att värna människovärdet är ju hans kärnfråga, säger Gunilla.

– Han har ju åtminstone förr varit för en rimlig migrationspolitik, säger Martina. 

– Men han säger att SD sysslar med att skrämma folk för invandrare. Samtidigt som de andra politiska partierna sysslar med att skrämma folk för SD, säger Gunilla. 

– Och där har vi ett dödläge. 

– Tar man in SD i samtalen kommer man ta ifrån dem hela deras existensberättigande...

– ... deras livsluft...

– ...detta att vara underdogs. Jag vet inte.

– Men jag tror att det är det han är ute efter, Alf. 

Carin Götblad.Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

– Sen i slutet av intervjun i Expressen så börjar han ju prata om gängkriminalitet i allmänhet och efterlyser föräldraansvar. Och det där förespråkade vår förre länspolismästare Carin Götblad också. Hon har haft projekt där mammor har varit ute och på stan och vandrat. Och många lyssnar på sina mammor. Inte så mycket kanske att de säger snälla mamma förlåt jag ska sluta utan mer att det inte blir så roligt att busa när mammorna kommer. Alla skäms som röven.

– Då är det roligare att jävlas med makten. Sedan kan ju inte jag riktigt tycka att det är att lägga ett enormt ansvar på mammor. Det är inte säkert att de bara har den här sonen. De kanske har fem barn till. 

Det inte blir så roligt att busa när mammorna kommer. Alla skäms som röven.

– Men däremot så tror jag att Alf Svensson kan ha en lite ålderdomlig bild av hur en familj ser ut. Föräldrarna kanske ens finns i de här unga killarnas liv.  Men anledningen till att jag intresserade mig för Alf Svensson är lite genant. Jag fick syn på den där gamla badbyxbilen. Solbränd på en strand i Skåne för länge sedan, säger Gunilla.

– Man kan bara föreställa sig när han släpper ut sin hingst på grönbete. Oj oj oj vilka fördämningar som brister. Jag tror att han verkligen...

– ...kan ge sig hän. Som en äkta pingströrelse. 

– Jamen du vet när man omgärdar sexualiteten med så många tabun. 

– Ja. Just. Det bli härligt. Det som när det finns poliser utplacerade. En bra utgångspunkt. 

– Lusten eldas på. 

– Martina, jag vet att du har en gammal klockarkärlek till Göran Hägglund.

– Den har börjat svalna. 

– Han har blivit lite av en parentes.

Alf Svensson och Ebba Busch Thor.Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

– Först har man ju då hingsten Alf. Och sedan så har vi Ebba som är ett helt kapitel för sig.

– Alf Svensson kallade Ebba för ett naturbarn i Ekots lördagsintervju förra året, säger Gunilla.

– Där avslutar vi dagens avsnitt, säger Martina. 

– Men jag förstår vad han menar, säger Gunilla. 

– Ebba går på instinkt. Vilken annan politiker har sjungit i ”Så ska det låta”. Hon har ju någon typ av naturlig begåvning kvar. 

– Så då hamnar Göran Hägglund i någon sorts ganska trist läge.

– Med ”verklighetens folk”, som alla bara skrattar åt nu. Det tråkiga smöret mellan dessa två saftiga bullar, säger Martina. 

– Man ska komma ihåg att Alf Svensson var partiledare i 30 år. Och att KD hade extremt dåliga siffror när Alf Svensson började. 

– Han hade en Gudrun-effekt på partiet. 

Kajsa Ekis Ekman.Foto: PATRICIA REYES

Förra avsnittet pratade Martina och Gunilla om huruvida kvinnligheten sitter i ett par höga klackar. Nu dristar de sig att föra Kajsa Ekis Ekman på tal, den skarpa tillika superkvinnliga debattören. 

– Vi har ju till och med vi pratat om Amanda Linds frisyr i vår podd på Brunnsgatan så låt oss. Nej du kan inte. Hon ligger för nära ditt hjärta antar jag, säger Gunilla. 

– Jag tycker väldigt mycket om det hon skriver. 

– Men. Kan vi inte skilja på sak och person. 

– Hon har gjort ett vägval när det gäller sitt yttre. Jag vill också säga att min enda personliga erfarenhet av Kajsa Ekis Ekman var sist Expressen hade sin kulturfest på Nalen. Då åkte jag ganska tidigt från Vällingby och steg av vid Hötorget. Och i biljetthallen kom två extremt snofsiga kvinnor fram till mig och frågar om jag vet vad Nalen ligger. Och det är Kajsa Ekman och Nina Björk. Liksom nästan arm i arm. Nina Björk är också väldigt tjusig men hon har inte gjort det vägval som Kajsa har gjort. Jag vet precis var det är, jag är på väg dit, sa jag. Jag ska bara köpa cigaretter. ”Kan du inte bara säga var det ligger?” sa de. De såg ut som om de kände igen mig, men de sa liksom ingenting. 

Nina Björk och Kajsa Ekis Ekman.Foto: AXEL ÖBERG

– Klart att de kände igen dig!

– Jag är inte så bra på att förklara. Jag sa att de skulle gå uppför trappan där Olof Palmes mördare sprang. Och så att de för säkerhets skull frågar någon annan på vägen, som de möter.

– Senare när jag såg dem på festen, de var fortfarande liksom Knoll och Tott tillsammans, sa jag att det var ”bra att ni hittade hit i alla fall för jag är inte så bra på att förklara”. Lite skämtsamt. Då så säger Kajsa så här: Ja, men vi fick ju fråga ett par personer till. Mmm. Jaa. 

– Om man inte kan fånga en sådan boll, så undrar man ju vad det är som står på, säger Gunilla.

– Vad är budskapet? Och vad ska jag förstå? 

– Nej men Kajsa Ekis Ekman har ju alltså lite grand samma look som en Hollywood-fru, säger Martina.

– Vi tangerade ju det här ämnet i förra avsnittet där vi pratade om högklackat. 

– Alla de här superfeminina beståndsdelarna är accentuerade, även genom kläderna. Och så är ju Kajsa radikalfeminist, väldigt stark vänsterprofil, säger Martina.

– Det är en väldigt intressant kombination, säger Gunilla. 

– Jätteintressant. Och hon är liksom väldigt intellektuellt hela hon. Hennes liv är att vara en intellektuell. 

– Och det kanske är svaret på frågan varför hon varför hon inte ville kallprata om hur det gick att hitta vägen till Nalen.

Horace Engdahl.Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Hon är Horace Engdahl fast i en Paradise hotel-kropp. 

– Fakta var att din vägbeskrivning var undermålig.

– Den höll inte måttet. 

– Så låg det till, säger Gunilla.

– Vi har fakta på bordet. Sen kan man analysera det ur olika perspektiv. Jacques Lacan, han skriver på sidan 396 följande i essän ”Att inte hitta” om att inte hitta och att söka sig bakåt i framför allt den östeuropeiska litteraturen från 1960 och framåt. Där kan man spåra en sådd kring det här med att inte hitta. Och så kan man skörda sådden. Och finna en berättelse där faktiskt Östeuropa och Skandinavien – jag vill inte kalla det möts – det vore att gå alldeles för långt. När man ändå har en sorts...

–...dikotomi...

– ...en subliminal dikotomi. Så borde jag ha sagt! Istället för ”gick det bra att hitta hit” som nån jävla ”verklighetens folk”!

– Jättebanalt, Martina. Skäms!

– Nej men det är väl ett identitesbygge. Att man å ena sidan är oerhört intellektuell och å andra sidan...

– Ja, väl bekomme!

Ingalill Mosander.Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Sedan fortsätter samtalet om huruvida brist på tid är ett hållbart argument för att inte hinna fundera på vad man ska ha på sig, eller varför man inte lyssar på poddar, för den delen. Och så kommer de in på Go' kväll, som fimpat boktipsen den här terminen.  Martina har själv dumpats från TV4:s boktipsarpanel.

– Vi fick ett mejl från TV4 där de skrev ”vi tycker att ni är helt underbara, men vi har bestämt oss för att ta bort inslaget med boktips”, säger Martina

– Som Go'kväll bara: ”Ingalill Mosander ”hej med dig” du får inte sitta här och prata om böcker längre för nu ska vi prata om tv-serier. Det är så dumt i huvudet.

– Det är så jävla absurt. Jag var nyss i Vänersborg på ett biblioteksgig. Vänersborg är stendöd som stad. Ingenting händer överhuvudtaget. Men de har ett stort fint bibliotek. 

Personalen hade inte koll på någonting och tittade bara rakt igenom mig och hade typ glömt att jag skulle komma men, då var det just en mycket gammal man som frågade ”Har ni några biografier över Gunnar Ekelöf?” Och så fick de kolla i datorn och gå ner i magasinet. 

Till slut när jag ändå fick den äran att bli visad till där jag skulle uppträda så var det fullsatt. Och det är alltid fullsatt överallt och det spelar ingen roll vem man är. Det kan vara författare som de inte hört talas om. Men de kommer. För de vill höra nån prata om böcker, säger Martina.

Gunnar Ekelöf.Foto: SCANPIX Kolorering: Anna Adving.

– Nej, att prata om böcker har inte Go'kväll tid med för de måste baka en jäkla blåbärspaj. Okej, om det vore en kommersiell liten stackars produkt som måste sälja annonser så kan jag gå med på det. Men det här är SVT, säger Gunilla.

– Ska public service sitta och tipsa om tv serier på fullaste allvar? I stället för böcker? Det är dags för oss att sluta betala vår tv-avgift, haha!

– Kanske är det dags för oss att börja tipsa om böcker, Martina?

– Vi ska fan tipsa om böcker!

Nej, att prata om böcker har inte Go'kväll tid med för de måste baka en jäkla blåbärspaj.

Sagt och gjort. Martina Montelius tipsar om Linda Boström Knausgårds exceptionellt välskrivna roman ”Oktoberbarn”. Och Gunilla Brodrej tipsar om Kerstin Ekmans båda fenomenala romansviter ”Vargskinnet” och ”Katrineholmssviten”. Hon beskriver den kvinnliga erfarenheten på ett rikt, doftande och sakkunnigt sätt. Det är fysiskt. 

Här slutar rekapitulationen av innehållet i det senaste avsnittet. Hör allt om böckerna och lite till i avsnitt 166: ”En hingst på grönbete”.

Följ Lunch med Montelius på Instagram.