Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Platt fall

Franska stridsplan över Libyen.
Foto: Patrick Aventurier

Fredsforskaren Ola Tunander säger sig vilja granska den slarviga debatten om Libyenkriget i en ny bok. Aron Lund läser en anklagelseakt som präglas av konspirationsteorier och halsbrytande förenklingar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sverige spelade en tung militär roll i Libyenkriget 2011, där våra Jas-plan ska ha stått för en fjärdedel av flygspaningen inför Nato:s bombningar. Ändå måste det ha varit svårt för den som bara följde inhemska tidningar och tv-kanaler att bilda sig en uppfattning om vad regeringen egentligen sysslade med. Vad krigade vi för och vilka krigade vi mot?

Från dag ett uppträdde nämligen många svenska medier som hejaklack för rebell­sidan. Det var lätt att sympatisera med kampen mot Khadaffis genomkorrupta gangstervälde, men det gör inte den journalistiska förenklingen mer förlåtlig. Medan diktaturens lögner avfärdades med de hånflin de förtjänade, togs rebellernas propaganda ofta för sann, också när den enklaste faktakoll hade visat motsatsen.

Ett uppseendeväckande fall var påståendet om en jättekampanj av statsdirigerade våldtäkter. Under sommaren 2011 spred rebellsidan uppgifter om att Khadaffis armé inte bestod av libyer, utan av "svarta legoknektar", till vilka diktatorn hade delat ut Viagrapiller för att underlätta massvåldtäkt på Libyens vita kvinnor.


Foto: Foto: Sergey Ponomarev

Sexuellt våld i krig är beklagligtvis ingen myt. Det förekom även i Libyen. Men uppgifterna om containerimport av Viagra till Khadaffis svart­hyade våldtäktsbrigader var inte bara en typisk krigsskröna, utan hade också tydliga rötter i den antiafrikanska rasismen. Ändå blev "Viagravåldtäkterna" ett av rebellpropagandans huvudnummer, som vidarebefordrades av högt uppsatta makthavare - från USA:s Hillary Clinton, till FN:s sexvåldsrapportör Margot Wallström, och ICC-chefen Luis Moreno Ocampo. Deras uttalanden spreds i sin tur vidare genom internationella medier, inklusive de svenska, utan mycket till motfrågor.

Enstaka svenska journalister visade prov på källkritisk instinkt inför den krigspropaganda som under 2011 fyllde utrikessidorna. Exempelvis skrev Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Alex Voronov en kritisk spalt om Viagrahistorien på sin ledarsida (22/6-11).

Men för det mesta svaldes historierna med hull och hår, och när dementierna till sist började trilla in och Viagraanklagelsen visade sig omöjlig att styrka, hade nyhetsredaktionerna för länge sedan vandrat vidare till nästa sensationsrubrik. Så gick det till i fråga efter fråga.

Den Oslobaserade fredsforskningsprofessorn Ola Tunanders nyutkomna bok kan därför verka välkommen. Han säger sig vilja montera isär fjolårs­debatten om Libyen, med sikte på just krigarljuget, konfliktens utländska intressenter och medieslarvet. Det låter lovvärt och lovande, men Tunanders bok utmynnar olyckligtvis inte i en sansad justering av historieskrivningen - bara i spegelvända förenklingar och ännu mer hysteriska konspirations­teorier.

Det borde kanske inte komma som en överraskning. I vintras uppmärksammades professorn för sin teori om att Israel kan ha organiserat Anders Behring Breiviks terror­attentat; mål och medel för hans forskning är uppenbarligen desamma i dag. Tunander sållar systematiskt fram de källor som stöder hans egna idéer, tolkar alla motstridiga faktauppgifter till Khadaffis fördel, och hänfaller själv åt de mest halsbrytande förenklingar.

Det hela utmynnar i en fladdrig anklagelse om att Libyenkriget hade planlagts sedan flera år, av antingen Israel eller sionismens hantlangare i Vita huset.


Enkla invändningar hade kunnat resas vid varje steg i resonemanget, men Tunander låtsas inte om dem, utan fortsätter oförtrutet framåt mot sin stora intrig - och har sen mage att avsluta boken med ett kapitel om vikten av god källkritik. Man bleknar.

fakta

OLA TUNANDER | Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig? | Celanders förlag, 119 s.