I söndags hade jag en dikt på kultursidan och log när jag såg att kvällstidningskänslan höll och att man placerat en vacker flickbak tätt intill dikten (se Peter Cornells artikel om Femtio nyanser av honom). Allting stämde!
Vad som däremot retar mig är att man tar S/M-sex så ad notam som om det vore en avvikelse från något normalt.
Att man inte inser att:
Också män har kvinnliga sidor som de behöver ge utlopp för men som inte platsar i våldsvärlden. Samma våld som finns kring kvinnorna livet igenom och är ett ständigt hot.
Och gudskelov, i S/M sex-lekarna är allt annorlunda. Där är det kvinnan som bestämmer, där är våldet reglerbart! Hon styr och har hand om reglerna, åtminstone i de vettiga former som dessa lekar bör ha. Kvinnan handhar och bemästrar våldet. Det är viktigt att framhålla tryggheten hos de helnyktra S/M- klubbarna med kunnig personal.
De livsfarliga ställena är vanliga lägenheter utan kontroll där kvinnor kan skadas svårt.
Själv besökte jag en klubb där en naken kvinna bunden i en säng leende sa:
- Detta är stans tryggaste säng: Här kan jag ögonblickligen kalla på personal om något går snett.
I ett hem är det omöjligt och därför mycket farligare.
Män som gillar masochism gör likadant. Ingen maskulin levnadsregel tvingar dem att bevisa sin tillhörighet som en man bland män genom att skära av levande kvinnobröst, hugga sönder kvinnors sköten, döda ofödda barn. Inget av detta helvete finns med i S/M-lekarna där många människor hittat en frihet från männens konstruerade våldsapparat. Istället för att påpeka detta vill medier behålla S/M som en läcker avart, spännande att plåta, lätt att exploatera ekonomiskt.
Det är förstås begripligt.
Men förklara också varför S/M behövs! Olle Waller har i serien "Fråga Olle" flera gånger berört ämnet så det borde inte vara så konstigt kittlande i dag. Läs också Mats Söderlunds Göra kärlek (Ordfront) där han förklarar hur hyggliga grabbgäng kan förvandlas till våldtäktssvin.
Birgitta Stenberg