Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Philip Warkander

Nu är det trendigt att titta på miljöförstörelsen

Utställningsbild, Ocean Plastics. Foto: CARL ANDER / WANG & SÖDERSTRÖM
Philip Warkander. Foto: OLLE SPORRONG

Nedskräpningen av haven kan hindras om vi tar större kontroll över plasten. 

Philip Warkander ser en lovvärd utställning men saknar problematisering.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Roland Barthes skrev en gång att plast ”är det första magiska materialet som accepterar det poesilösa”. Med detta menade han att plast kan imitera vad som helst, från diamanter och päls till vardagsföremål och faktiska kroppsdelar, och att plastens grundläggande formlöshet också är dess mest utmärkande kvalitet. 

Plast – som ett slags löst samlingsnamn för en rad olika typer av syntetiska och halvsyntetiska material – är ett ungt material, som fick sitt breda genombrott i mitten av 1900-talet. Då var det materialets låga pris och formbarhet som gjorde det attraktivt: plasten passade perfekt in i dåtidens framåtblickande, optimistiska tidsideal och gjorde det snabbt till en symbol för den moderna, sorglösa slit-och-släng-kulturen. 

Idag har materialet fått helt andra konnotationer, och representerar i stället vår tids aningslöshet inför hur vi hanterar jordens ändliga resurser. 

Kartor visar hur skräp transporteras av havsströmmarna runt Göteborg.

Röhsska museets utställning Ocean Plastics är fördelad på två rum, på två olika våningsplan. Det nedre rummet är informationsrikt och syftar till att ge besökaren grundläggande kunskaper om plast, bland annat skillnaden mellan polyester, polyeten och polyvinylklorid. Kartor visar hur skräp transporteras av havsströmmarna runt Göteborg.

Vilja att erbjuda bakgrundsinformation har här varit överordnat intresset för konstnärlig gestaltning, även om rummet också rymmer det suggestiva videoverket ”Plastic bag”, där en plastpåses resa genom havet beskrivs genom påsens egna upplevelser. Det övre rummet däremot rymmer desto fler formexperiment, möjligen med syfte att ingjuta hopp – än är allt inte förlorat. 

Se, så här kan övergivna snusdosor bli en pall. Så här effektivt kan havet rensas på plast, om vi bara lägger tillåter oss att tänka nytt. 

Att i dag bära hem sina matvaror från Ica-butiken ses av många som ett tecken på att man struntar i miljön.

Att göra en utställning om nedskräpade hav kan först framstå som märkligt. Vem vill betala pengar för att gå och se en utställning om hur vi förstör vår planet? Men vem som helst med ett Facebook-konto kan intyga att många verkar lockas av att betrakta den pågående miljöförstörelsen i detalj: numera är det en stor trend på sociala medier att dela bilder och kommentera kortfilmer som skildrar havsdjur fångade i plastens bojor, detaljstudera obduktioner av fiskmagar fulla av plast och använda undervattenskameror för att avslöja havsbottnarnas spöklika landskap av övergivna plastleksaker.

Utställningen Ocean Plastics. Foto: CARL ANDER / WANG & SÖDERSTRÖM CARL ANDER

På så vis är utställningsidén djupt rotad i samtiden och alls inte dum. Nu är ju Röhsska också ett designmuseum och därför är det självklart att fokus är på form, gärna ur ett positivt perspektiv. 

Plasten spelar en central roll i vår kultur och våra liv. Att i dag bära hem sina matvaror från Ica-butiken ses av många som ett tecken på att man struntar i miljön. Helst ska man, för att framstå som klimatsmart, ha en tygkasse i ekologiskt material i stället för engångsplastpåsar. Men ny forskning har visat att ur ett miljöperspektiv är plastpåsen att föredra framför tygkassen, särskilt om tygkassen är tillverkad i bomull (ekologisk eller inte). 

Utställningens ärende är lovvärt, men här finns mycket mer att säga.

Här finns fakta att problematisera, inte minst ur ett kulturvetenskapligt perspektiv. Vilka betydelser tillskriver vi plast i dag? Vad säger vårt plastanvändande om vår syn på naturen? Jag hade gärna sett att utställningen problematiserade och kontextualiserade ämnet i ännu högre utsträckning än vad som nu görs, bortom informationsrutor och explorativa designexperiment (som främst roar de redan frälsta). 

Utställningens ärende är lovvärt, men här finns mycket mer att säga, inte bara om plast som sådant, utan även om vad plasten i förlängningen säger om oss.

DESIGN

Ocean Plastics

Röhsska museet, Göteborg

Till 5/1 2020

Philip Warkander är filosofie doktor i modevetenskap och kritiker på Expressens kultursida.