Kläderna gör inget väsen av sig – det är bra

KONST | RECENSION. Från 1997 till 2003 var den mytomspunne och hemlighetsfulle belgaren Martin Margiela kreativt ansvarig för Hermès damkollektioner. Nu kan man se ett urval av dessa på Artipelag i Stockholm. I och med att varje år rymmer två säsonger utgörs utställningens kärna av sammanlagt tolv kollektioner. Utgångspunkt är spänningen mellan det idédrivna och avantgardistiska formspråk Margiela blivit känd för och de diskreta, borgerliga livsstilsideal som Hermès representerar. 

Kontrasten är enkelt men snillrikt kommunicerad genom utställningsscenografin, där de plagg som är hämtats från Maison Martin Margiela omges av väggar och golv målade i vitt – Margielas signum – medan de plagg som skapades för Hermès är omslutna av Hermès-orange. Skillnaderna mellan de olika plaggen förstärks därmed på ett pedagogiskt vis som gör det lättare för besökaren att ta sig till utställningen. 

Om kreativitet

Ett av de teman som framträder tydligast, möjligen oavsiktligt, handlar om kreativitet. Att vara helt fri i sitt skapande är säkert härligt och skönt, men fullständig kreativ frihet har ofta en negativ inverkan på skapandeprocessen. Tom Ford var exempelvis en mer intressant formgivare när han ritade kläder för Gucci än när han numera gör det under eget namn. 

På samma sätt är Margielas kläder för Hermès mer spännande än de experimentella, aningen konstskoleaktiga plagg han ritat utan chefer som ställt kritiska frågor om potentiell kommersiell gångbarhet. 

Bärarens vardag

Men Hermès kläder är formgivna med bärarens vardag i åtanke. De är bekväma, diskreta och tillverkade i material som är behagliga mot kroppen, samtidigt som de rent estetiskt inte gör mycket väsen av sig. Det är kläder som inte är tänkta att ställas ut och därför ser de aningen malplacerade ut i Artipelags spatiösa salar. Margielas egna, konceptdrivna kreationer fyller upp rummen på ett helt annat sätt.

Utställningen handlar mycket om relationen mellan kläder och mode. Hermès affärsidé är att sälja myten om att deras objekt är så klassiska att de inte ryms inom ramen för kortvariga trender. Margiela däremot fångade tidsandan genom sina rastlösa designexperiment. 

Kläder eller mode

Kort sagt, när Hermès gör kläder, ägnade Margiela sig åt mode. Det ena är bärbart, det andra spektakulärt. Men även om Margielas egna kreationer kommer mer till sin rätt i en utställningsmiljö, är det Hermès-plaggen, med sin subtila men konsekventa fokus på kvalitet, hantverk och tradition, som ytterst är de mest fascinerande objekten. 

Inte minst i en samtid som alltmer ifrågasätter modets relevans. 

Av Philip Warkander

Philip Warkander är modeskribent och kritiker på Expressens kultursida.