Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pettersson kör skalpellen genom Strindberg

Ensemblen i "Pelikanen". Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Anna Pettersson fortsätter att utveckla Strindbergs pjäser, nu genom "Pelikanen".

Publiken sitter andlös på Strindbergs Intima teater i Stockholm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Regissören Anna Pettersson hyser en obstinat och trofast kärlek till både Ibsen och Strindberg – alltid i polemik och i uppror. Nu leder hon dessutom Augusts egen Intima teater i Stockholm och kan vrenskas och bråka med honom på heltid. 

 

LÄS MER – Maria Edström: Ibsens människa har ingen själ att sälja 

 

I höstas satte Pettersson upp ”Fadren” och nu i samarbete med Östgötateatern ”Pelikanen” – opus fyra av de kammarspel Strindberg skrev på ålderns höst och som var tänkta för hans egen teater. Pjäsens expressionistiska stil gick hem utomlands men stycket om en dysfunktionell mamma som snor barnens mat och dotterns äkta man har inte varit lika poppis hemmavid. 

Publiken får ovett

Stina von Sydow som Modern i tidstrogen svart klänning och kalt huvud ger i början publiken order, tjänarinnans roll är struken och vi får ta befallningar och ovett.

Barnen, Gerda och Fredrik i solkiga barnpyjamas med stjärtlucka, frusna, hungriga och vanvårdade. William Wahlstedt med blodigt bandage på huvudet och Ann-Sofie Andersson Kern okammad och blek. Gerdas man Axel – här en docka i frack utan huvud – blir en styckets grymma buktalare.

Pettersson söker nya uttryck

Pettersson bedriver en avancerad scenisk forskning i sina uppsättningar - dekonstruktion kallas det ofta. Uttrycket är tämligen överanvänt och verkar numera innefatta alla slags experiment. Jag skulle snarare säja att Pettersson utvecklar och söker nya uttryck, nya former bortom poser och manér.

Med ”Pelikanen” har hon har lagt örat tätt intill och lyssnat på denna psyko-thrillers repliker och låter skådespelarna upprepa dem gång på gång, till exempel "Stackars Gerda!" eller "Stackars mamma som är så ond!" som för att utvinna alla dess innebörder och känsloinnehåll. Och jag har aldrig upplevt en så intelligent, rå och uppriktig publikkontakt: "Det här är inte roligt, varför skrattar ni?".

Publiken sitter andlös

Barnens smärta och ilska friläggs som en bultande hjärtmuskel av pjäsanalysens säkra snitt och publiken sitter andlös.

Styvt, Pettersson! Augusts teater är i goda händer.

 

Teater

Pelikanen 

Av August Strindberg

Regi och bearbetning Anna Pettersson

Strindbergs Intima teater, Stockholm

Speltid 1.45 t.

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Läs hennes texter här.

Har teaterns förnyelse slagit knut på sig själv? Se teaterkritikerna Maria Edström och DN:s Leif Zern diskutera i spelaren ovanför.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!