Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Personliga Parsons påminner på tå i park

KONSTIGT GRÖN. Ur "And then". Foto: Mats Åsman
SPETSIGT RÖD. Ur "And then". Foto: Mats Åsman

Margareta Sörenson ser Claire Parsons komiska och generösa dansföreställning för hela familjen i Vitabergsparken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DANS

"And then.. och sen"

Koreografi Claire Parsons

Vitabergsparken och turné

Ålder 5 +

Och sen? Den diffusa titeln "And then… Och sen!" visar sig ha förbluffande mycket täckning i den här timslånga föreställningen med fyra dansare/aktörer/nycirkusartister i en räcka rörliga och dråpliga situationer där hur-ska-det-gå-känslan hänger i luften. Dans och mjuk cirkus visar sig vara en utmärkt mix och som när det gäller Claire Parsons är stadigt placerad i ett grunddrag av bildkonst för scenen.

Tre av de fyra dansarna bär stramt svart-vitt men den fjärde har mintgrön kostym och är en outsider som aldrig lyckas ta sig in eller komma i takt. På ett mycket subtilt sätt lirar den gröna i en annan tonart. En rolig blick för tillvarons knas, är en annan stöttepelare i Claire Parsons koreografier, fiffiga iakttagelser av bisarra tillstånd som leder tankarna till Chaplin eller Tatis noteringar om alienering i samtiden.

 

Efter dundersuccén med "Marmelad", som just gästdansat i såväl Washington som New York, är det intressant att se hur dans för barnpubliken utvecklas och växer i egen rätt. "Och sen!" är inte lika omedelbart ögongodis som "Marmelad" med sin knalliga kolorit och två dansande aktörer i commedia dell'arte-vitt.

"Och sen!" anknyter mer till Parsons dansanta tolkning av Picassos "Fyra flickor" eller "Jag tänker Rolf" (om Rolf de Maré och 1920-talets konstklimat). I ett löst, generöst och associativt berättande överbrygger rytm och rörelse snusförnuftiga frågetecken om vadan och varthän.

 

De spetsiga vita skorna på utanförpersonen har mycket att säga. Komiskt och precist hoppiga, pretentiöst dansanta mot de tre andras försök att skapa gruppkänsla för udda typer i en värld av geometriska figurer. Finstilt, men också de minsta kan känna igen sig både som grupp och avvikare.

Som vuxen ler man åt "den andre" i en oförstående omvärld, men påminns också om hur nära utanförskapet ligger på lur för alla - fel färg, fel takt, fel leende i en obegriplig situation. Någon som inte gör det?

 

FOTNOT. Se "Marmelad" på Vimeo.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!