Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Per Wirtén

Har inte de 30 författarna förstått någonting?

Foto: OLLE SPORRONG
Stock Adobe

Mot gula västar räcker det inte att predika vackra tankar från parnassen.

Per Wirtén tycker att Europatanken behöver en ny proteströrelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

EU | KOMMENTAR. I helgen förklarade 30 äldre författare i en rad stora tidningar, bland annat Dagens Nyheter, att de vill rädda Europa från ”själens och andens mordbrännare” med hjälp av Goethe och Dante. De skrev från Olympen. Har de inte förstått nånting?

Eurokrisen var en avgörande vändpunkt. Sedan dess duger varken invanda paroller om EU:s förträfflighet eller stiliga ord om humanismens kulturarv. Den tiden är förbi. Därför fungerar inte uppropet som ett försvar, utan förstärker i stället själva problemet: de privilegierades arrogans.

Naturligtvis är deras oro befogad. EU är hotat av sönderfall och åternationalisering. Ingen europé kan längre slå sig till ro med förhoppningen att läget löser sig på egen hand. Den här gången är ansvaret vårt.

Något har gått fel

Men alla missnöjda och arga tillhör inte civilisationens mordbrännare. De har ju i viktiga avseenden rätt. Europapolitikens löften har inte infriats. Nånting har gått allvarligt fel. Ropen på rättvisa, erkännande och demokrati behöver besvaras. De gula västarna kommer inte nöja sig med en lektion om Dante. Det skulle vara en förolämpning. 

Kampanjen för ett nej till Brexit misslyckades eftersom den ignorerade mullret från bottenvåningen. De ville inte kanalisera det i en rörelse mot ett mer förenat, demokratiskt och jämlikt EU. Har ingen lärt sig av deras nederlag? EU kan bara räddas genom skarp kritik av existerande missförhållanden — och förslag på radikala politiska reformer. 

Foto: AP THE INAMORI FOUNDATION

Rättsfilosofen Jürgen Habermas och statsvetaren Ulrike Guérots återkommande argument för en demokratisk omvandling av nästan revolutionär betydelse är mer relevanta än någonsin. Det europeiska medborgarskapet behöver realiseras, parlamentet bli europapolitikens naturliga hjärta och den sociala tryggheten förverkligas på unionsnivå. 

Nog med nostalgi

Det är språngets riktning och karaktär som nu behöver artikuleras. Den opinion som faktiskt finns, och antagligen är Europas mest välbevarade hemlighet, väntar på att mobiliseras. Hur kan en mer förenad och demokratisk union förverkligas, och se ut? Det duger inte längre att gräva ner sig i kulturhistorisk nostalgi. Status quo medför långsamt sönderfall. 

Foto: JOHN SAWYER / SCANPIX SWEDEN PRESSENS BILD

Ett försvar av Europatanken behöver helt enkelt bli en proteströrelse. Det är inget nytt. Pionjärer som Altiero Spinelli och Jacques Delors uppfattade sig som oppositionella i daglig strid med de konservativa etablissemangen. 

Den europeiska krisens hjärta är den sociala frågan. Arbetslösheten i Frankrike och fattigdomen i Bulgarien är gemensamma problem. De påverkar alla européer. Situationen kan jämföras med det för hundra år sedan. Då förstod liberaler och socialdemokrater att den sociala frågan inte kunde lösas utan ett demokratiskt genombrott. Nu är sambandet tillbaka, men på europeisk nivå. Det är sådana upprop vi väntar på. Varför ropar inte alla: Avanti?

 

Per Wirtén är författare och skribent på Expressens kultursidor. Han senaste bok "Är vi framme snart" handlar om Europa.

 

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!