Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Per Hagman får äntligen bli vuxen

GLIMRAR. Per Hagmans nya bok "Allas älskare, ingens älskling" är ett slags mognare syskon till "Att komma hem ska vara en schlager". Foto: PETRA HALLBERG
"Allas älskare, ingens älskling".
Per Hagman karikerad av Expressens Helén Rasmusen. Foto: HELÉN RASMUSEN

Victor Malm gläds över den nya och politiska romanen "Allas älskare, ingens älskling", där Hagman får veta att han ska bli pappa.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Att föräras beteckningen ”generationsförfattare” är förstås hedrande och fint, men inte utan en trist och baksida. Per Hagman – det hedonistiskt nyliberala 1990-talets litterära sinnebild – är, snart två decennier senare, ett särskilt olyckligt exempel: ständigt och olyckligt associerad med fotomodeller, knark, fester och storstadsflärd. En manspojke som aldrig lyckats bli vuxen, aldrig haft ett riktigt jobb eller en bostad, som självupptaget skriver om sitt bohemiska vagabonderande genom Europa och inte riktigt kan räknas till den seriösa delen av litteraturen. 

Hans nya självbiografiska roman ”Allas älskare, ingens älskling”, ett slags mognare syskon till ”Att komma hem ska vara en schlager” från 2004, förändrar förhoppningsvis den missvisande bilden. Romanen är, olikt sin föregångare, explicit politisk, inte längre bekymmerslöst liknöjd. Hagman förklarar nu varför han vägrar spela samhällets spel, och gestaltar bredvid ett slags kategoriskt förnekande av den välordnat fräscha, men menings- och glädjelösa livsstil vi har skapat åt oss själva.

 

LÄS MER: Per Hagman rapporterar exklusivt från Lampedusa 

 

Per Hagman – rättshaveristen

Men den kritiska udden är förstås framskriven på Hagmans typiskt lediga och leende vis, dess gravitationspunkt en liten etta i centrala Stockholm.  Hagmans pappa köpte den till honom under 90-talet – sedan kom finanskrisen. Hagman själv hade precis debuterat, ströjobbade som diskare och saknade all chans att betala de plötsligt skyhöga räntorna. Lägenheten såldes, med stor förlust. En tid därefter skuldsanerades pappan och det nu räntedopade lånet fördes över på Hagman. Sedan dess har han aldrig haft en fast bostad.

Och sedan dess befinner han sig i ett rättshaveristiskt krig med kronofogden, en strid som stora, och underbara, delar av romanen tecknar. Oftast utspelande sig i en stuga på Västgötaslätten, där han sitter och gör aggressiva utfall mot den svenska överstatligheten och planerar övermodiga juridiska processer tillsammans med sin pappa. 

"Allas älskare, ingens älskling"

Romanen tecknar hans flackande. Från Nice, till säsongsjobb på en restaurang på Marstrand, en stuga på Västgötaslätten och vintrar i Palermo. På varje ställe stannar han precis länge nog för att bli bekant med lokalinvånarna, hitta en bar som följer hans strikta estetik (äldre, gärna småkriminella, gubbar, alkisstämning), och hinna strosa gatorna så många gånger att de känns som hemma. 

Sedan ger han sig av igen.

 

LÄS MER: Ingrid Elam om "Att komma hem ska vara en schlager"  

 

Hagmans omsorgsfullt vackra beskrivningar av platserna och människorna som befolkar dem glimrar. Små samhällen och gemenskaper som på olika sätt står fria från den prydliga, senkapitalistiska likformigheten – där ingen hört talas om svordomar som ”Espresso House” och ”bostadskarriär”. Och han hade nog kunnat fortsätta fladdra mellan dem tills döden kom knackande.

Per Hagman blir pappa

Men så nås han en kväll av beskedet att han ska bli pappa. En kil slås in i allt som dittills varit Per Hagman – något är, helt uppenbart, över. Romanens stora fråga skapas: vad ska bli av motståndet, motviljan, kanske också författandet, när han plötsligt ges ett livslångt, obrytbart, band till två människor? Verkligt ansvar, för första gången? 

Kanske är svaret så isande enkelt att vi måste underkasta oss det samhälle vi avskyr om vi vill leva bland människorna vi älskar.

 

ROMAN

PER HAGMAN

Allas älskare, ingens älskling

Albert Bonniers, 390 s.

Victor Malm är doktorand i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!