Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu är det påven som står upp för Europa

STÖRST I HIMMELRIKET. Påve Franciskus är känd för att värna om de svaga.Foto: Pablo Martinez Monsivais / AP
Påven bryr sig även om de starka.Foto: Henrik Montgomery / TT NYHETSBYRÅN
Expressen Kulturs medarbetare Joel Halldorf.Foto: Mikael Sjöberg

Franciskus tar emot flyktingar, äter med tiggare och predikar för mångfald och dialog.

Joel Halldorf ser hoppet om fredens Europa återuppstå i Vatikanen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vi lever i en värld som söker efter ledarskap, men ofta förväxlar det med slagfärdighet och lättsinniga förenklingar. I denna tid framstår påve Franciskus allt mer som den globala politikens moraliske ledare.

I helgen mottog han det prestigefyllda Karlspriset, som delas ut till personer som har främjat europeisk enhet.

Franciskus saknar företrädaren Benedictus intellektuella briljans. Det är ingen slump att medier oftare rapporterar om hans spontana symbolhandlingar och kommentarer, än om hans tal. Vi är vana att höra om påven som väljer en enkel lägenhet före palats, som åker Fiat i stället för limousine, äter med tiggare och tvättar invandrares fötter.

Talen däremot hör man inte lika mycket om. Men när han får till det från talarstolen lyckas han förena rollerna av gammaltestamentlig profet, politisk visionär och andlig själasörjare.

Helgens tal var sannolikt påvens bästa hittills, och innehöll allt detta. Bredvid honom på estraden satt EU:s ledare Jean-Claude Juncker och Donald Tusk. I detta sällskap utbrast Franciskus i profetisk anda:

"Vad har hänt med dig Europa, humanismens hem och förkämpen för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet?"

 

LÄS MER: Tacka fan för Svenska kyrkans öppna portar

Europa som fredsprojekt

Talet var en kallelse till omvändelse till den vision av Europa som formulerades av stormaktsledarna Robert Schuman, Alcide De Gasperi och Konrad Adenauer efter andra världskriget. Europas "founding fathers", som Franciskus kallade dem.

För dem var Europa ett fredsprojekt. Det handlade om att bygga broar, inte murar och vara beredd att göra uppoffringar för fred. Europa har aldrig varit ett slutet system, fortsatte påven, utan alltid en öppen, dynamisk och mångkulturell gemenskap.

Förmågan att integrera var talets centrala tema. För att bygga en civilisation på öppenhet och solidaritet krävs, betonade han, en kreativ förmåga att skapa nya synteser. Det är inte mångfalden i sig som är hotet, snarare kraven på konformism.

Detta är intressant också utifrån en svensk kontext, där gränserna för tolerans diskuteras allt mer i debatter om handhälsingar och badtider. Det påstås ofta att Sverige bara rymmer en åsikt, men jag skulle säga att vi är ett två-åsiktsland. Kring varje fråga formeras två läger som driver varandra mot respektive positions ytterkant. I detta fall dem som i relativismens anda lägger sig platt för allt som kan kallas kultur, mot dem som på sin höjd tillåter invandraren att krydda maten aningen annorlunda.

 

LÄS MER: Religion orsakar inte våld

Drömmen om humanismen

I kontrast till detta lyfter påven det nötta ordet dialog, ett ord vars innebörd det är värt att påminna sig om. Sann dialog bygger på skillnad: att jag möter den andre utan att utplåna mig själv. Om jag anpassar mig helt eller kräver konformism utplånas skillnaden och samtalet dör.

Integration blir utifrån denna modell ett dialogiskt givande och tagande, där varje nyanländ kultur skapar möjlighet för en ny syntes i det oändliga projektet Europa.

Franciskus beskriver Europas som en vision för framtiden snarare än en modell fixerad i historien. Därför är det logiskt att han avslutar i Martin Luther Kings anda, med att tala om sin dröm för Europa: drömmen om en ny europeisk humanism, präglad av ekonomisk solidaritet, respekten för liv och förmåga till dialog. Ett Europa, avslutar han, om vilket det inte kommer sägas att hennes engagemang för mänskliga rättigheter var hennes sista utopi.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.