Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pata-vadå?

Claes Hylinger drar en lans för patafysiken. Foto: Leif Jacobsson

Malte Persson roas av allvaret i patafysikernas skämtande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

SEGLA I ETT SÅLL. PATAFYSISK ANTOLOGI
Redaktör Claes Hylinger
Rönnells antikvariat, 286 s

Tag ett skämt, gärna ett som inte är särskilt roligt. Tag det på stort allvar, tills det inte längre är skämtet som är skämtet utan allvaret som är skämtet. Ett sådant skämt, i den mån det nu alls är ett skämt, är patafysiken.

Patafysiken, undantagens och "de imaginära lösningarnas" vetenskap, lanserades av absurdisten Alfred Jarry i boken "Dåd och idéer av Doktor Faustroll, patafysiker" (skriven 1897-98). Tråden togs upp när "patafysiska kollegiet" bildades 1948.

Kretsen och dess publikationer var betydelsefulla för författare som Boris Vian, Eugène Ionesco och Raymond Queneau. För andra - till exempel konstnärer som Duchamp, Man Ray och Max Ernst - fyllde den kanske mer funktionen av en halvhemlig och halvtramsig sällskapsklubb för det parisiska avantgardet.

I Sverige har den patafysiska fanan hållits kokande av framför allt Claes Hylinger. I en tredje, utvidgad och vacker upplaga ger han nu ut antologin "Segla i ett såll". Här finns texter av Jarry, och av dem som uppfattas som hans patafysiska föregångare och efterföljare.

 

På många sätt är det en fantastisk antologi av skeva stycken, som skulle ha varit svåra att hitta på annat håll. Inte för allt i världen skulle jag ha velat vara utan Leonardo da Vincis apokalyptiska gåtor! (Detta till skillnad från min oförstående omgivning, som jag läst upp dem för.) Detsamma gäller även intervjun med Queneau om hans fascination för gatsoparyrket, med mera.

Så snart ordet patafysik nämns i boken börjar jag i och för sig ha tråkigt - jargongen hos denna läras mer självmedvetna representanter är tröttsam. Men när patafysiken bedrivs utan att benämnas har jag understundom oerhört roligt. Huruvida detta gör mig mer eller mindre patafysisk må vara osagt.

 

Följ Expressen Litteratur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!