Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pappornas stund på Norrlandsoperan

Fredrik Zetterström (Rigoletto) och Teresia Bokor (Gilda). Foto: Mats Bäcker
Gunilla Brodrej. Foto: Ylwa Yngvesson

I Verdis "Rigoletto" är två fäders kärlek till sina döttrar den centrala berättelsen.

Gunilla Brodrej ser en vacker men konventionell uppsättning på Norrlandsoperan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA

RIGOLETTO

Av Guiseppe Verdi

Översättning Mira Bartov

Regi Kristofer Steen

Dirigent Rumon Gamba

Norrlandsoperan, Umeå

Speltid 2.30 t.

I Verdis opera "Rigoletto" sprätter en hertig omkring och är vidrig. Hans mest kända aria i tredje akten om att kvinnor inte är att lita på ("La donna e mobile") slår tillbaka på honom själv - den opålitligaste personen i dramat. Hertigen är lika svår att tycka om som den avskyvärde slyngelkungen i "Game of thrones", Joffrey Baratheon. Regissören Kristofer Steen och ljusdesigner/scenografen Linus Fellbom etablerar hertigens vidriga personlighet i första akten genom att låta honom våldföra sig på Monterones dotter i sin pråliga guldvagn, som vore hon en trasdocka.

Centralt i den här operan är två fäders kärlek till sina döttrar i en förgången hederskultur. Rigoletto försöker skydda sin dotter från den ondska som han själv medverkar till, som hertigens narr. Samtidigt hånar han Monterone för att denne i sin tur försöker skydda sin dotter.

Fredrik Zetterströms Rigoletto uppenbarar sig i blodröda skinnkläder, som en mänsklig hjärtmuskel. Behnaz Arams kostymer är effektfulla och stiliga utan att vara pråliga. I takt med att rollerna utvecklas med blottor och tillkortakommanden tittar lediga vita blusar och särkar fram.

 

LÄS OCKSÅ: Spritt språngande sopransångsuccé

 

Det är en mycket vacker uppsättning som nu haft sin premiär på Norrlandsoperan. Ljussättningen är dunkel och fackelflämtande som i tv-serien "Wolf hall". Teamet har förlagt handlingen till ursprungets 1500-tal där höga, tunga, kantiga pelare skapar en klaustrofobisk stämning. Musikaliskt är det minst sagt maffigt. Kören och orkestern blåser nytt liv i Verdi under ledning av Rumon Gamba.

Regin är uppseendeväckande konventionell. En svensk grundkurs i "Rigoletto" i översättning av Mira Bartov. Ett fantasilöst sätt att närma sig en klassiker kan man tycka, men första och andra akten är både täta och spännande. Sista akten däremot, som borde vara den starkaste, är den svagaste. Den dramatiska scenen med mordet på Gilda och Rigolettos fasansfulla upptäckt efteråt känns tillkrånglad och ofärdig.

Den starkaste scenen är i stället den där Zetterströms Rigoletto stormar in i slottet på jakt efter sin dotter som är tillsammans med hertigen, "ge mig tillbaka mitt barn", sjunger och agerar han lika förtvivlat som när Ronja rövardotters pappa skriker "jag har inget barn".

 

Koloratursopranen Teresia Bokor (Gilda) sjunger i samklang med den guldkonfetti som Linus Fellbom låter dala över hennes huvud. Hertigens svåra parti görs med bravur av tenoren Joachim Bäckström, men det vokala hjärtat och den känslomässiga dynamiken har Fredrik Zetterström i titelrollen. Hans röst flammar och flämtar som scenens levande ljus. Och som en man som förtvivlat försöker att lyckas som förälder, men misslyckas kapitalt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!