Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Papperstigern som röt i helt fel riktning

<p>SKYLLER PÅ CHEFERNA. Ulrika Kärnborg intresserar sig för direktörer i stället för digitalisering.</p>Foto: Magnus Bergström
"Klickokratin".
Andreas Ekström.Foto: Anna Hållams / Expressen
Thomas Mattsson informerar och delar ut pris på Expressens redaktion 2015.Foto: Michaela Hasanovic

Ulrika Kärnborgs bok om mediekrisen erbjuder en läsvärd historisk kartläggning av journalistyrket.

Andreas Ekström saknar ändå en djupare granskning av hur den digitala revolutionen flyttar resurser från tidningar till IT-bolag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA

ULRIKA KÄRNBORG

Klickokratin. Mediekrisens första offer är sanningen

Atlas, 229 s.

En bok om mediekrisen som genomsyras av tesen att chefer är dumma riskerar att rikta läsarens uppmärksamhet åt fel håll.

Det sker i Ulrika Kärnborgs ”Klickokratin”. Kärnborg inleder med att gå på dagens mediechefer som människor. En kvinnlig chefs frisyr kommenteras med hånfullhet, liksom hennes kläder, medan hennes manlige kollegas utseende inte recenseras.

Korsfästning i offentligheten hade blivit resultatet om författaren varit man.

Men jag nämner inte detta för att markera mot slängigheten i sig – utan för att säga något om riktningsproblemen i denna hybrid mellan essä och reportagebok.

 

Vi har nämligen inte en mediekris på grund av att höga chefer har höga löner. Vi ser inte svensk press gå under på grund av att några bolagsstyrelser har varit sega i starten med sitt förändringsarbete, eller för att det usla gamla elvamånaderssystemet med utlasningar har ersatts av personalförsörjningsbolag med fasta tjänster. Indignation kan ha sin plats, men den är ett uselt redskap för analys.

För femtioelfte gången: vi har en kommersiell mediekris på grund av den digitala revolutionen. Den plockar isär allt som går att plocka isär. Allt annat som har varit svårt för mediebranscherna – kompetensproblem, långsamhet – är sådant som varje bransch någon gång behöver hantera. Det hade härdat, inte dödat.

 

Grejen är att vi lever i en tid när Google kan sälja annonser i Sverige för flera miljarder kronor om året, men betala skatt motsvarande två semlor och en kopp kaffe. Det är mot sådana förhållanden – den globala skattepolitikens skrattretande tandlöshet – som den medieintresserade journalisten eller politikern bör rikta sin uppmärksamhet. Inte mot fördelningspengar av några tiotals stödmiljoner hit eller dit, eller mot enstaka direktörer som med varierande framgång försöker göra något.

Men att på djupet förstå detta, att granska det, att utkräva svar från dem som möjligen kan ge dem – det är inget en ensam journalist gör i första taget. Det kräver internationellt fältarbete. Ett finmaskigt kontaktnät. En redaktionell stödstruktur.

 

Det är ingen dålig ironi, när man tänker på det:

Exakt den journalistik om försvunnen journalistik som världen behöver är på väg att försvinna. För vem kan betala? Vem köper en bok om något som trots idoga försök bland oss opinionsbildare att lyfta frågan fortfarande mest behandlas som ett litet isolerat yrkesproblem?

Värdet i Kärnborgs bok ligger främst i den historiska kartläggningen av journalistyrket. Det är där författaren hjälper oss att få syn på de mönster som har skapat långsamhet, kontraproduktiv skråmentalitet, lättja och andra professionella dödssynder.

Detta bör många journalister läsa med ödmjukhet. Ulrika Kärnborg är kulturjournalist, vilket gör att kapitlet som beskriver just den genren också bör hållas fram; det lyfter högt över de andra.

 

Andreas Ekström

kulturen@expressen.se

 

Ulrika Kärnborg är medarbetare i Expressen. Därför recenseras boken av Andreas Ekström, medarbetare på Sydsvenskans kulturredaktion.

 

Följ Expressen Kultur och Litteratur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.