Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

På turkens bänk vilar Annies Sverigedröm

"Turkens bänk" eller "Gemenskap".Foto: VÄRNAMO KOMMUN
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Annie Lööfs bidrag till Expressens kultursommar är en bänk som hyllar en invandrares historia.

Jens Liljestrand åkte till Värnamo och träffade turken Kadim Akca som gått från hemlös till superentreprenör.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | SVERIGEBILDER 5

En flicka brände sig på rumpan. Konstverket fick skickas på reparation.

Kanske gör det inte så mycket. Efter några timmar i Värnamo inser jag att det är Kadim Akca som är Annie Lööfs konstverk.

För temaserien ”Sverigebilder” har jag bett partiledarna namnge ett konstverk som för dem sammanfattar bilden av Sverige. Centerpartiets och Annie Lööfs val är kanske det allra mest kontextberoende, ett verk där historien bakom är långt viktigare än en uppvärmd bronsbänk i Åbroparken i centrala Värnamo.

LÄS MER: Frukost och familjemys i Ebbas svenska paradis

Kadim Akca växte upp i den turkiska hamnstaden Mersin och kom till Sverige som 19-åring 1970. Först bodde han hos sin moster, men snabbt flyttade han ut – av skäl som hur mycket jag än frågar framstår som rätt diffusa – och levde under några dygn som hemlös på en parkbänk i Värnamo. Han frös och mådde dåligt, maten var pommes frites från den lokala korvmojjen, någon gång ibland ”lyxade” han till det med en korv. Han kunde inte ett ord svenska.

En morgon, efter två nätter på den kalla bänken, såg en privatperson i en vit Volvo hur den unge turken satt där vid en fontän med sin resväska. Det var en kvinna vid namn Kerstin Engholm som han kände ytligt via sin moster. Hon vinkade åt honom att sätta sig i bilen. Han fick komma hem till familjen Engholm och kontaktade en turkisk guldsmed som hjälpte honom att tolka och fick honom att förstå att han måste lämna Sverige för att kunna få uppehålls- och arbetstillstånd.

Han åkte till Holland, bodde där i en period, fick sitt tillstånd och återvände till Värnamo och började jobba. Med allt. Hela tiden. Han var svetsare på Plastmetall, monterade rökrör på oljepannor i Gustavsberg, packade byx- och kostymgalgar på FormTrä och jobbade som riktare på HörleTråd.

Beställde en parkbänk som tack

Och så rullade det på, Kadim Akca jobbade sig fram, startade bolag och blev med tiden en sagolikt framgångsrik entreprenör. Så pass framgångsrik att han 2012 beställde en parkbänk i brons av skulptören Annika Heed.

"Turkens bänk" eller "Gemenskap".Foto: VÄRNAMO KOMMUN

– Den kostade en dryg miljon, berättar Kadim Akca lugnt. Och på invigningsfesten var det hundratals personer, jag bjöd alla på vinprovning, det kostade säkert en och halv miljon till. Jag finansierade allt själv.

Efter 48 år i landet talar han svenska med rejäl brytning, stapplande grammatik och enstaka uttal som låter omisskännligt småländska – en ”kyrka” heter ”körka”, ett ”barnbarn” är ett ”baunbaun” och hemstaden är förstås ”Vähnamo”.

OM VERKET

Annika Heed (född 1955) är utbildad i skulptur på Konstfack och på Kungliga Konsthögskolan.

Konstverket "Gemenskap", i dagligt tal "Turkens bänk", är en mjukt modellerad bänk med ett avtryck efter en människa, som om någon vilat där och just rest sig och gått.

Bakom bänken finns en fristående relief som visar ett landskap, en turkisk by vid ett hav till höger och ett svenskt landskap till vänster. Man kan använda reliefen som ryggstöd. Bänken är upp­värmd.

Bänken skänktes av Kadim Akca till Värnamo kommun 2012

Stolt visar han mig bilder från festligheterna, hur han själv fick vara den första att sitta på bänken tillsammans med en brett leende, rödhårig kvinna, hon är ung, Annie Lööf var bara 29 år gammal och nytillträdd ledare för Centerpartiet när hon närvarade vid invigningen för parkbänken i sin hemstad Värnamo.

– Det är en fin tjej, säger Kadim, jag känner hennes föräldrar, jag är stolt över henne. Att vara politiker, det är inget lätt jobb, vet du. Det är det sista yrket jag skulle vilja ha.

 

LÄS MER: Stefans psalm om frihet och gemenskap 

 

Kadim Akca är sagan om Annie Lööfs Sverige, som är en saga om entreprenörskap, givmildhet, civilsamhälle och lokalpatriotism. Gnosjöanda. Kamprad. Finurlighet. Det går om man vill.

I Sverige.

Skillnad mellan Turkiet och Sverige

För under de timmar jag tillbringar med Kadim – i hans exklusivt inredda kontor, i hans vita Porsche Cayenne, i restaurangen över en tallrik isterband med potatis och dillsås, inne på torget där han för snart 50 år sedan var hemlös, fattig och hungrig – finns det en sak som alltid återkommer: kärleken till Sverige.

– De säger att det finns en jantelag i Sverige? Skitsnack. Då har de inte varit i Turkiet. Med den drivkraften som jag har hade jag lyckats och blivit framgångsrik var som helst. Men som människa hade jag varit fattigare utan Sverige. Här lärde jag mig ordning och reda. Långsiktighet. Att det som är bra för mig också ska vara bra för dig, och för hela samhället.

– Jag har ett sommarhus i Turkiet, jag älskar att vara där, värmen, maten, allting, men jag hör inte hemma där. Jag känner mig som en utlänning bland turkar.

Vad är skillnaden mellan en turk och en svensk?

– En svensk fimpar inte på gatan. En svensk tänker på sina grannar.

Kadim Akca i centrala Värnamo, där allt började 1970.Foto: EXPRESSEN

Har du nåt exempel?

– Här på kontoret har jag kameraövervakning på mitt sommarhus i Turkiet för att ha koll på vad som händer. En dag såg jag att min trädgårdsmästare höll på med något konstigt vid poolen, att han tog nåt skit och slängde över staketet. Vet du vad fanskapet höll på med? Han höll på att rensa avloppssystemet och slängde geggan inne på grannens tomt!

– Jag var så upprörd! Jag var så arg! Jag ringde honom direkt, vet du vad han sa? ”Grannen är ju inte hemma?” Jag sa att oavsett om de är hemma eller inte så gör man inte så, nu går du dit och snyggar upp! Såhär gör vi inte i Sverige!

LÄS MER: Ulfs utvandrare ger fingret åt den svenska överheten

Finns det något du saknar i Sverige?

– Nej. Ingenting. Och nuförtiden är det mycket lättare att driva bolag. Talar du svenska och engelska och har en mobiltelefon är det bara att gasa, det finns starta eget-bidrag, det finns hjälp från Almi … Sverige är världens bästa land att starta bolag i. Jag kan starta tio bolag innan du ens har gått härifrån och fakturera redan i eftermiddag. Visst, byråkratin kunde vara lite lättare, det är fortfarande enklare att skilja sig från sin fru än att anställa någon … 

– Men där nere i Turkiet måste du slå ihjäl nån jävel innan du startar ett bolag, tillägger Kadim. Och skrattar.

Bilder med kungafamiljen

Kärnan i den koncern som Kadim Akca startade redan 1970 heter Crenovagruppen och ägnar sig åt lokalvård samt fastighets- och trädgårdsskötsel. Huvudkontoret är på ytan en oansenlig kontorsbyggnad strax utanför centrala Värnamo, i skarven där radhusen ersätts av landsväg och köplador. Här finns en stor lagerlokal, administration och ekonomi. 

Ingenting särskilt, med andra ord. Om det inte var för att den numera pensionerade Kadim Akca också har sitt högsäte här, med en minutiöst inredd vinkällare komplett med vinröda Chesterfieldfåtöljer, feodala medeltidsornament – rustningar! svärd! – och bilder på kungafamiljen. Ute i korridoren syns ännu fler bilder på kungafamiljen, inte minst en serie bilder på Kadim själv tillsammans med Carl XVI Gustaf.

Och så förstås ett gigantiskt, luxuöst möblerat corner office – Kadims dotter Osanna Akca, som är vd för koncernen, har ett på alla sätt mer anspråkslöst kontor längre ner i korridoren – med egensinniga utsmyckningar. Ett handsnidat fotbollsspel. Lokala glaskonstverk.

Och, kronan på verket, en bronsstaty i naturlig storlek föreställande – det finns inget finkänsligt sätt att beskriva det – en man som knullar en kvinna bakifrån; kvinnan avbildas enbart som torso, med höfter, stjärt och bröst.

Bronsskulptur på Kadim Akcas kontor.Foto: EXPRESSEN

Det är en typ av konstverk man kanske inte förväntar sig att hitta på ett kontor hos en serviceinriktad, småskalig entreprenör i Värnamo. I historien om Kadim Akca finns inte bara längtan efter integration och assimilering, utan också egensinne, kreativitet och en total brist på spelad ödmjukhet.

Under vårt samtal nämner han ständigt och jämt sin vänskap med prins Daniel, med kända politiker, liksom sin storsinthet, att han föreläser ideellt trots att han skulle ha kunnat fakturera 35 000 kronor för en timme. På handleden glittrar en Breitlingklocka, på bordet ligger den kombinerade självbiografi och managementbok han gett ut på Atlas förlag (”Tänk som en turk om du vill lyckas i Sverige”).

Tacksam mot Sverige

Efter intervjun grips jag av obestämda skuldkänslor. Mot vem? Mot Kadim Akca? Mot Annie Lööf? Varför har jag så svårt att bejaka glädjen och generositeten hos denne brett leende företagare som verkar så sorglös och bekymmersfri, som trots att han bara har gått fem år i skolan i Turkiet och (enligt egen utsago) har svårt att både läsa och skriva, har byggt upp en serie välmående företag här i Värnamo?

Kanske är det för att han får mig att undra varför jag inte är likadan. Varför jag som är född in i välmående svensk medelklass inte har vare sig Breitling eller Porsche, vinkällare eller porrig bronsskulptur.

- När jag gör saker ska det vara ordning och reda, förklarar Kadim stolt. Jag ställde ut på Älvsjömässan, de som såg min tjusiga, påkostade monter trodde jag omsatte miljarder! Det har alltid varit min grej, gedigna bolag, registrerade med varumärke och namn, alltid betona vikten av att mina anställda är prydliga och trevliga. Jag säger åt dem: du ska inte vara rädd när du ska städa en bank, du ska gå direkt till högsta chefen och säga jag ska städa här, utan mig kan du inte låna ut en krona för ingen vill besöka en skitig bank, städning är som mat, vi behöver det för att överleva.

LÄS MER: Jans liberala dröm är en flicka med flätor

Är du tacksam mot Sverige?

– Ja. Mycket. Det är därför jag gör så mycket ideellt. Jag har redan fått betalt av Sverige. Och de som kommer hit måste anpassa sig efter svenska lagar, arbetssätt, moral – gärna behålla kultur, språk, mat, allt sånt, men man måste anpassa. Även klädsel. Det är okej med en sjal på huvudet, men folk som har bott här i tio-femton år och går runt så man inte ser ansiktet … det är en gåta för mig att de inte anpassar sig till hur det ser ut i Sverige.

Borde jag vara tacksam?

– Ja, det tycker jag. Du är född svensk, du är född i ett tryggt land. Jag har lärt mig av dina föräldrar, dina förfäder, hur man är en bra medborgare och tänker långsiktigt. Det har varit hela min affärsidé. Jag har startat omkring 38 bolag. Starta, strukturera, ordning och reda, driva åtta-tio år, sälja, casha hem, åtta-tio år, sälja, casha hem.

"Imorgon"

Vi åker in till Värnamos lilla centrum och Kadim visar vant platsen där han en gång var hemlös, grundbulten i historien om hur Sverige räddade honom. Men själva bänken är på reparation. Termostaten som ska göra den varm, så varm att den som tvingas sova ute om natten ska slippa frysa som Kadim en gång gjorde, har gått sönder och en flicka brände sig på rumpan. Det är Värnamo kommun som äger och sköter bänken, men Kadim hörde ändå av sig till flickans mor, ”jag ville bara hjälpa lite, skickade en present, 1500 kronor tror jag”.

En bit längre bort låg en gång i tiden Domus, där han bara något år efter sin ankomst till Sverige träffade Värnamoflickan Yvonne, som blev hans fru.

– Jag bjöd henne på dejt, trots att jag bara kunde ett ord svenska.

Kadim ler åt minnet.

– Bara ett enda ord. ”Imorgon”.

 

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Har du en Sverigebild? Mejla den till jens.liljestrand@expressen.se. Skriv "Sverigebilder" i ämnesraden.