Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

På djävulsmyren fann de sitt uttryck

"Vår" av Heinrich Vogeler (1897). Foto: Waldermarsudde / Waldemarsudde
"Afton vid Moorkanal" av Otto Modersohn (1894). Foto: Otto Modersohn-Musesum / Waldemarsudde
Therese Bohman är medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Okänd under sin livstid och nu betraktad som en av Tysklands främsta konstnärer. Therese Bohman blir sorgsen av utställningen om Paula Modersohn-Becker och Worspswedekollektivet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | RECENSION. Redan namnet sätter tonen: Teufelsmoor, djävulsmyren. Ett öppet nordtyskt landskap, fårat av kanaler som grävts för att frakta bort torv, horisont åt alla håll. Och björkar.

Omgiven av myren ligger byn Worspswede, dit en samling tyska konstnärer sökte sig för drygt hundra år sedan i en blandning av fascination för den omkringliggande naturen och en tidstypisk längtan efter en mer genuin tillvaro utanför storstäderna. Där ägnade sig konstnärer som Heinrich Vogeler, Otto Modersohn, Fritz Overbeck och Hans am Ende åt ett måleri kongenialt med landskapet: rått, kusligt, stämningsmättat.

 

"Kväll på myren" av Fritz Overbeck (1896). Foto: Overbeck-Museum / Waldermarsudde

 

När Waldemarsudde presenterar den i Sverige förhållandevis okända konstnärskolonin i Worpswede fastnar jag för just björkarna. Det är inte trevliga, skira och soliga björkar som hos den samtida Carl Larsson. Det är kusliga, nervösa eller högdragna björkar, ibland blixtbelysta i förgrunden, ibland som händer som sträcker sig efter något, ibland som gestalter som springer igenom målningarna. 

Under björkarna spirade kärleken i Worpswede: När en samling kvinnliga konstnärer anslöt sig till kolonin uppstod snart parbildning, och när poeten Rainer Maria Rilke dök upp fann han sig snart förälskad i både Paula Modersohn-Becker och hennes väninna Clara Westhoff. Han gifte sig med den senare, men behöll en nära vänskap med Paula.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Hennes bilder är skatter som väntar på upptäckt

Naken och gravid

Det är Paula Modersohn-Becker som står i centrum för Waldemarsuddes utställning, trots att hon är minst typisk för målarna i Worpswede. Även hon målade björkar, men framför allt en mängd inträngande porträtt av kvinnor och barn. Hennes bilder av ammande mödrar är nyskapande i sin saklighet, och i sitt mest kända självporträtt – som tyvärr inte visas på utställningen – står hon naken och gravid, med ett tungt bärnstenshalsband och en fast blick mot betraktaren. Sådana är alla hennes gestalter: tunga, grovhuggna, tar plats på ett självklart vis. Hennes make, konstnären Otto Modersohn, tyckte att hennes porträtt var fula: ”Händer som ser ut som skedar, näsor som majskolvar, munnar som sår, ansikten som hos idioter.”

Idag betraktas hon som en av Tysklands främsta konstnärer och hennes måleri som banbrytande tidig modernism, men i samtiden var de flesta av samma åsikt som Otto Modersohn. Paula Modersohn-Becker ska ha sålt tre tavlor under sitt liv, varav en till Rilke. Hennes måleri ansågs så ”otyskt” att det trettio år efter hennes död fick tjäna som exempel på Entartete Kunst.

 

"Betande skimmel i månskenet" av Paula Modersohn-Becker (1901). Foto: Otto Modersohn-Museum / Waldemarsudde

 

I samband med utställningen på Waldemarsudde ger Norstedts ut Marie Darrieussecqs ”Härligt är att leva här”, en roman med utgångspunkt i Paulas livsöde, där det bärande temat är strävan efter att förena självständighet, frihetslängtan och konstnärskap med äktenskap och tidens kvinnoroll. Och slutet är hjärtskärande sorgligt: När den 31-åriga Paula Modersohn-Becker, som målat så många kvinnor och barn, själv blev gravid blev lyckan kortvarig. Hon dog av blodpropp i sviterna av den svåra förlossningen när hennes lilla dotter bara var knappt tre veckor gammal. Med den vetskapen framstår hela hennes konstnärskap som kusligt ödesmättat.

I ”Rekviem för en väninna”, den långa dikt som Rilke skrev till Paula efter hennes död, är det några rader som fastnat hos mig: ”Å, du var långt från ryktbarhet. Du var / anspråkslös; hade stilla tagit in/din skönhet som när man tar ner en flagga / en grå morgon en vardag”.

Det är en så rörande bild: det som kunde blivit något storslaget, men som utan åthävor fick tas ner i förtid. Stilla och tyst, en vardag.

Och flaggstången, lysande vit som en björkstam i morgondimman.

 

 

LÄS MER – Ulrika Knutson recenserar Marie Darrieussecqs roman om Paula Modersohn-Becker

 

 

KONST

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolonin i Worpswede

Waldemarsudde, Stockholm

Till 27/1 2019

 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".

 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Kulturchef Karin Olsson samtalar om valrörelsen med kulturskribenten Hynek Pallas och dramatikern Stina Oscarson. Kultur-Expressen finns också som podd

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!