Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

På armlängds avstånd

Årets julkalender i tv är Allrams Höjdarpaket av Petter Lennstrand.
Margareta Sörenson packar upp en sprattlande teatertradition.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Allram Eest är dockteater så trogen sin tradition den kan bli: prima underhållning för alla på vår tids nöjesfält, tv. Klassisk utbildning är lärlingsvägen och när mannen bakom årets julkalender i SVT Petter Lennstrand berättar att närmaste medarbetare, dockmakare och konstnär är hans fru måste jag tänka: det också! Dockteatern har kvar sin praktiska familjestruktur. Skolan var aldrig Petters tekopp, amatörteater räddade honom. Dockteater? Han hade bara sett Kasper och trafikpolisen i skolan och Drutten och Jena på tv. - Jag var extremt intresserad av serier. I min teatergrupp fanns ett par tjejer som jobbade på dagis, det var så jag gjorde min första docka. En djävul faktiskt, den var rätt cool. Sen tar traditionen vid med lärlingsår för Michael Meschke på Marionetteatern, konflikt och uppsägning, två år på Raja-teatern i Härnösand. Tillbaks till Marionetteatern där han fick syn på Roman Paskas regi av Spöksonaten för dockor och arbetade med en Hamlet-robot samt Barbro Lindgrens Andrejs längtan. Och hm, det finns nog en hel del Meschke-parodi i Allrams lena stämma. Med sålunda sakkunnigt packat bagage blev det stå-upp, en mupp till Killinggänget och sen tv, tv. Janne och Merzi för Bullen, för ungdomsprogrammet Vera skapades Rydberg, den skånske boxaren. "En ytterst självsäker loser med en bisarr världsuppfattning." - Vi jobbade extremt snabbt, säger Petter De kunde bli tolv sketcher på en dag. Och plötsligt: det behövs en till! Okej, då gör vi en. Jag fick svinbra självförtroende, att våga lita på en röd tråd i komiken, att ställa ytterligheter mot varandra. - Sprattlan kom senare, lite softare, och Höjdarna är för små barn. Jag gillar när det går sakta. I adventskalendern, Allrams Höjdarpaket, är Allram och Tjet en ram, och paketet som Allram motvilligt ger bort varje dag, innehåller ett avsnitt ur Höjdarna, ett gäng figurer som bor på tak, därav namnet. Petter Lennstrand spelar traditionskorrekt alltid själv Allram, med en hand i mupp-huvudet, en i högerarmen. Vänsterarmen vilar eller har en annan förare, precis som i klassisk japansk bunraku. Alltid med direkt röst - inget pålagt ljud. - Man kan säga att Allram står för det juliga och han är rolig för alla åldrar. Höjdarna rör sig i en barnvärld med teman som vem får sista tårtbiten eller mörkerrädsla. Några avsnitt får jag tjuvtitta på och blandningen av Las Vegas-ironiskt traditionell julstämning, stå-upp, comic strip och nästan-teletubbies är rytmiskt lugn, vältajmad. Rolig. - Jag gillar tittskåp, fortsätter Petter. Jag vill att det ska vara tydligt, långsamt, lugnt. Hos Höjdarna går man in i en värld av karaktärer, typer. Alla behövs, men alla är lite olika. Rätt soft, inget actionaktigt. Mycket som commedia, och en omfattande casting-process. Morgan Alling, till exempel, han både spelar med dockor och använder sin röst. Tomas Lundqvist - en av Sveriges bästa dockspelare och minutiöst skicklig dockmakare spelar och använder sin transformer-röst. Här skulle man kunna vända blad i historieboken och iaktta hur 50-talets alla statliga tv-bolag måste bygga från scratch, och - nästan utan undantag - vände sig till dockteatern. Från Televinken till Lillstrumpa till Allram Eest. Men det bladet vänder vi en annan gång.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!