CITAT. P O Enquists litterära röst kunde både visa auktoritet och osäkerhet. Där fanns vetenskapstro och mystik, behärskning och rörelse, och inte sällan både humor och ett särskilt sting. Teman kunde vara tro och tvivel, sanning och lögn, rätt och fel, hämning och galenskap. Ofta hördes barndomens Västerbotten som ett stråk under orden. Här är några av dem.
”En människa kan leva utan syn, en blind är också en människa. Men blir man inte sedd, då är man ingenting”.
Ur romanen ”Nedstörtad ängel” (1985)
”Jag tror ibland att varje människa en gång i sitt liv borde tvingas vara en förrädare. Då skulle man förstå bättre de allra yttersta uschlingarna”.
Ur romanen ”Kapten Nemos bibliotek” (1999)
”Han tycker från början om tonfallet i tidningen. Den är fräck, ofta rå, ägnar oproportionerligt stort utrymme åt vulgariteter som han aldrig skulle drömma om att erkänna sig själv vara intresserad av, vilket han dock är; den har en ton på kultursidan som inte liknar den högdragna katedralkänslan i Dagens Nyheter”.
Ur den självbiografiska romanen ”Ett annat liv” (2008)
”Man fick vara exalterad endast på ett mycket lugnt sätt, nästan viskande, då skapade man intresse”.
Ur romanen ”Lewis resa” (2001)
”Det jag tyckte bäst om var historier jag egentligen inte förstod. Historien om barnet framför snödrottningens tron, och ispusslet som aldrig gick ut, historien om pojken med glasskärvan i ögat vars hjärta blev is och vars hud blev tjock”.
Ur romanen ”Sekonden” (1971)
”Han hade alltid haft en dröm att kunna leva med människor som inte polerat bort sin mänsklighet, som var alldeles öppet eländiga, och han såg henne som en sådan och bar sitt kors”.
Ur romanen ”Musikanternas uttåg” (1978)
”Gud vad jag hatar Värmland. Allting som är Värmland. Och alla parasiter som hängde på herrgårdarna och spelade luta och fånade sig med skrönor och inte dög till nånting”.
Ur kammarspelet ”Bildmakarna” (1998)
”De hade försökt röra vid honom, och han hade vetat att skräcken gjorde hans hud tjock. Han var rädd, eftersom han innerst inne visste hur tunn hans hud var, hur långt in i dem han skulle falla”.
Ur novellen ”Öknens alla blommor” (1974)
”Mot tankarna måste man alltid vara trolös. Annars blir man tankarnas fånge. Istället för att fånga in dem”.
Ur tv-dramat ”Strindberg. Ett liv” (1975)
”Detta att någon blev författare, eller tokut och intagen, eller spritade, eller i evighet kokades i olja efter att ha förnekat Frälsaren, det kunde ju betraktas som det normala, ur biblisk synpunkt, om man såg det så, vilket många gjorde”
Ur romanen Liknelseboken (2013)
”Hon mindes första gången hon sett Pierre Curie. Han hade stått i ett balkongfönster och sett behändig ut.”
Ur romanen ”Boken om Blanche och Marie” (2004)
”Det gives alltid något bättre än döden”.
Ur romanen ”Musikanternas uttåg” (1978)