Özz Nûjen sörjer den turkiska charaden

Özz Nûjen.
Foto: Anna-Karin Nilsson
ORO. Turkiets bombningar av kurdiska rebeller och polisoperationer mot misstänkta militanta har lett till våldsamma protester i landet.
Foto: Cagdas Erdogan
Eldfängd revolt.
Foto: Cagdas Erdogan

Kurder i Turkiet oroar sig för inbördeskrig sedan regeringen åter börjat måla ut dem som terrorister.

Özz Nûjen sörjer att väst tillåter Turkiet att göra kurdernas frihet till sin främsta fiende.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Daesh/IS har nu i flera år terroriserat, deporterat, halshuggit och satt skräck i folk och regeringar i hela Mellanöstern. Förutom i ett land, Turkiet.

Hos omvärlden har förvåningen varit stor över att en vän och allierad så länge har vägrat att hjälpa till i kampen mot terrorismen.

Först nu, efter påtryckningar från särskilt USA, deltar Turkiet i bekämpandet av terrorsekten.

Turkiet, med AKP och dess säkerhetstjänst MIT i spetsen, har sedan den arabiska vårens början velat störta Assad-regimen i Syrien.

Med hjälp av terrorgrupperna IS och Al Nusra satte de Syrien i lågor och såg glatt hur branden spred sig. En brand som skulle värna och värma Turkiet och bränna det och dem som hotade landet.


LÄS MER: Erkänn folkmordet, Turkiet!


Medan särskilt brotten mot kristna och yezidikurder väckte avsky och fördömanden världen över, höll Turkiet låg profil. Landet såg passivt på och fortsatte att hjälpa IS med både rekrytering och vapen och blev även transitland nummer ett för dem som ville ansluta sig till dessa terrorgrupper.

Utan den kurdiska gerillans heroiska kamp mot IS så hade alla kristna, kurder och shiamuslimer i Syrien utrotats eller varit tvungna att fly.

Samtidigt har kurdernas inflytande och politiska makt ökat i hela Mellanöstern, och särskilt i Turkiet.

Där gjorde det prokurdiska partiet HDP succé i parlamentsvalet och hindrade det islamistiskt orienterade regeringspartiet AKP från att få absolut majoritet. Detta sved och svider än.


För Turkiet är det oavsett tid och rymd kurderna, och särskilt kurdisk enighet, som är det största hotet. Det upplevs som en större fiende än både IS och grannländerna tillsammans. När nu kurderna med militärt stöd av EU-länder och USA besegrar terrorgrupperna i Syrien, vinner allt mer terräng och får reell makt, då passar Turkiet på att återigen klassa all kurdisk frihetskamp som "terrorism". De likställer - hör och häpna - den kurdiska gerillan med IS!

Man söker konflikt och hetsar fram stridigheter och låter några soldater och poliser offras och deras kistor omsvepas av turkiska flaggan, ackompanjerat av uppiskat hämndbegär och nationalistisk yra.

Det är inte första gången detta sker. Denna charad går på repeat varje gång landet hotas inifrån eller utifrån. Det är alltid kurderna som är hotet som måste stävjas eller bombas.


Därför flygbombar nu Turkiet kurdisk gerilla i både Syrien och Irak. Därmed har IS till slut fått det de inte ens kunnat drömma om tidigare - de har fått sitt eget flygvapen. Ett flygvapen som bombar dem som IS fruktar mest, nämligen det kurdiska YPG, och särskilt dess kvinnliga krigargren YPJ.

Allt fler börjar ana att Turkiets "kamp mot terrorismen" förs först och främst mot kurder och inte mot IS, och att målet är att med alla medel hålla kvar kurderna i förtryck och utan makt, oavsett land i Mellanöstern.

Men kanske är det fortfarande så, för många i väst, att den turkiska regimens rädsla och hat för det kurdiska folkets kamp för frihet övergår deras förstånd? Är det förklaringen till denna brist på medkänsla och stöd?


Kanske är det också därför som vi låter Turkiet fortsätta att flygbomba den kurdiska gerillan, som faktiskt slåss på marken, på vår sida och mot IS och för våra värderingar i väst. Du vet, de där värderingarna som handlar om alla människors lika värde och alla folks rätt till frihet och självbestämmande.

Men vi vill ju kunna fortsätta semestra i det vackra gästvänliga Turkiet och vi vill ju kunna fortsätta köra våra bilar utan dyrare bensin och vi vill ju inte bråka med en "allierad" och skapa dålig stämning. Även om 40 miljoner kurders rättigheter offras för att Turkiet är mer bekymrat för deras frihet än för den islamistiska terror som hotar både dig och mig.


Özz Nûjen

kulturen@expressen.se