Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Özz Nûjen håller stilen som Rikard III på scen

DÖDAR VANEMÄSSIGT. Özz Nûjens Rikard III påminner om att vi tittar på och inte bryr oss. Foto: Sören Vilks

Svart som synden.

Foto: Sören Vilks

Maria Edström.

Foto: Sveriges Radio

Özz Nûjen gör alla roller i Shakespeares pjäs, "Rikard III", om den maktgalna kungen.

Maria Edström ser en grym komiker och renässansmänniska formulera sitt credo.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

RIKARD III

Fritt efter William Shakespeare

Regi Björn Granath

Översättning Lars Huldén

Bearbetning Magnus Florin

Riksteatern/Södra teatern, Stockholm

Speltid 1.40 t.

Han är lite nervös, säger han, Özz Nûjen när han kommer in på Södra teaterns scen och lutar sig mot sin standup-persona. "Visst lider de i Aleppo men lövhalka - det har de inte."

Så där kör han ett tag, mjukar upp oss med dagsaktuella gruvligheter inför de gruvligheter som ska komma i "Rikard III" där han själv spelar alla rollerna, och det är inte helt fel. Nûjen går tydligt in och ur alla roller och med Björn Granath som regissör, vår svenske Dario Fo-uttolkare numero uno, så läggs grunden för att göra Shakespeare klar som korvspad med pregnanta figurer och uttryck.

Och det passar Özz Nûjens stil - Rikard med sin puckel har här bara vänsterarmen liksom stel och förlamad längs med sidan. Buckingham gnuggar alltid sina händer likt en servil kypare och lady Anne har sina handflator uppgivet uppåtvridna för att ta några exempel.

Enkelheten råder också på scenen med ett draperi i fonden och en träbänk som enda scenografi. Rikard i en grå uniformsliknande kostym - allt signerat Ann-Margaret Fyregård. Hela dramat är som renspolat i dramaturgen Magnus Florins speed-variant av Lars Huldéns skojiga översättning. Och visst går det undan, men dramats själva kärna dribblas inte bort: maktgalningen som inte har några gränser och som får en ostoppbar mekanik att rulla i gång.

 

LÄS MER: "Shakespeare är ju närvarande hela tiden"

Makt och våld i vår tid

Och i detta Shakespeare-år - vi firar faktiskt fortfarande den engelske bardens 400-årsjubileum - så verkar pjäserna om makt, våld och blod; "Rickard III" och "Macbeth" tala med vår samtid med isande uppfordran. På Maxim gör Mikael Persbrandt en Macbeth som ett slags galen pojkmördare och även där ligger texten avklädd och naken som nedkokad till benet.

Men Özz Nûjen kan också inte låta bli att improvisera och skämta med oss, till exempel när Rikard ska övertyga oss om att pojkprinsarna nog inte är av äkta börd. "Hallå, vem är gravid i 19 månader?" och kungens kontraorder gällande en avrättning skickades "nog med Postnord". Men de här samtidsstuntsen förtar aldrig allvaret, han växlar modus vesslesnabbt och använder sig effektivt av det slags grymhet som alltid ligger gömd i sann komik.

 

LÄS MER: Özz Nûjen: "Det är synd om Jimmie Åkesson"

Nûjen har ett ärende

På sätt och vis tillhör Nûjen det skikt som vår tid adlat och utsett till renässansmänniskor. Ofta börjar de i humorbranschen och efter vederbörligt kändisskap är världen öppen: skriva böcker, vara programledare, skriva i tidningar eller skådespela eller vad som. Men Nûjen har hållit stilen, aldrig lockats av yta och trams, utan han alltid haft ett ärende med sin gärning.

I "Rikard III" blir hans credo:

Ni bryr er inte. Han pekar på mördandets och dödandets betydelse för oss. Vi ser det och förfäras, men som hans Rikard säjer flera gånger: ni bryr er inte. Dödandet som vanehandling och ingen gör något - som vanligt. Och med tanke på lövhalkan och med tanke på Aleppo så känns detta varken långsökt eller överspänt.

Nu ska Özz Nûjen fara land och rike kring med sin "Rikard III" - en smärre folkbildargärning. Och där en kung, likgiltig inför dödandet får oss att skämmas.

 

Maria Edström

kulturen@expressen.se

 

Özz Nûjen och Magnus Florin är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras föreställningen av Maria Edström, teaterkritiker på Sveriges Radios kulturredaktion.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.