Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Överväldigande när dans får vara dans

Matthew Branham, Ole Kristian Tangen, Anton Borgström och Ida Holmlund i ”Pianotopografier”.
Foto: Sören Vilks
Matthew Branham.
Foto: Sören Vilks
Ole Kristian Tangen.
Foto: Sören Vilks
Anton Borgström, Ida Holmlund, Ole Kristian Tangen och Matthew Branham.
Foto: Sören Vilks
Anton Borgström.
Foto: Sören Vilks
Ida Holmlund och Ole Kristian Tangen.
Foto: Sören Vilks
Foto: MIKAEL SJÖBERG
1 / 7

Koreografen Kenneth Kvarnström återvänder till scenen med ”Pianotopografier”.

Margareta Sörenson njuter av en timmes retreat i hans rörliga bildvärld.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Grått dis och svart omsluter rummet. Det är stillsamt, vackert. Länge sedan nu när jag skrev att Kenneth Kvarnström var en dansens dynamitard. Eller att någon av hans koreografier präglades av ”kast med liten tjej”. I början var det övervägande manliga dansare, en enda kvinna.

Men Ida Holmlund kastas ingenstans. Tvärtom. Hon är som en drottning i ”Pianotopografier”; så oerhört elegant, mjukt närvarande, lite väsenslik i sin bleka blondhet, ytterst precis i sin dans. Armarna lyfta som en krona; magnifikt. Tillsammans med tre manliga dansare och upphovsmannen själv, Kenneth Kvarnström, ingår hon i ett kollektiv som delar in verket i delar, med hjälp av små förändringar av kläder och attiraljer på scenen.

Anton Borgström, Ida Holmlund ochOle Kristian Tangen.
Foto: Sören Vilks

Musiken är för mig en angenäm upptäckt: Nils Frahm är en tysk kompositör, född 1982, som gör musik för olika slags pianon och pianoliknande instrument. Ömsom melankolisk, ömsom romantiskt stormande - och där svarar koreografin med att dansarna trär midnattsblå sidenskjortor över sina svarta kläder och låter dem svalla med i dansen. Kvartetter och duon avlöser varandra, och i Matthew Branham har Ida Holmlund en särdeles lyhörd och väl matchande partner.

Framför allt låter han dansen vara dans, eller dans-dans som han själv velat kalla den icke-konceptuella dansen.

Kläder lyfts ur fyrkantiga boxar, mattor rullas ut, metallringar balanseras att bilda pyramider - vad betyder det alltsammans? Koreografen själv går runt och ordnar, tar fram och lyfter bort och till slut hjälps de allihop åt med att ställa fram en mängd små träfigurer.  

Kenneth Kvarnström har börjat dra sig tillbaka, men gör här en återkomst. Han återvänder till senare tiders laborerande med grafiska element på scenen, men framför allt låter han dansen vara dans, eller dans-dans som han själv velat kalla den icke-konceptuella dansen. I detta ett stort lugn, en timmes retreat in i en rörlig bildvärld där kreatören likt en skapare går omkring och ordnar, fixar, kollar. Det är lågmält men faktiskt överväldigande. 


DANS

PIANOTOPOGRAFIER

Av Kenneth Kvarnström

Iscensättning Kenneth Kvarnström

Ljusdesign Maria Ros

Ljudbearbetning Jonas Nordgren

Musik Nils Frahm, ur ”Solo Remains”

Med Matthew Branham, Anton Borgström, Ida Holmlund, Ole Kristian Tangen, Kenneth Kvarnström

Riksteatern, turné under februari-mars


Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius: De kommer sondmata Lisa Nilsson

https://embed.radioplay.io?id=102825&country_iso=se

Kulturlivet har fått nog, Martina Montelius ofrivillige halvbrors nya självbiografiska roman leder till en fantastisk idé. Dessutom: Gunilla Brodrej tittar konstigt på Lars Lerins nya tv-serie.