Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Ovärdigt att förneka vår egen historia"

KRONPRINSESSAN: Jens Liljestrand tycker att hovets reaktion på SVT-reporterns fråga är magstark.Foto: Patrick Van Katwijk

SVT-reportern Rolf Fredrikssons fråga till kronprinsessan Victoria i samband med Förintelsens minnesceremoni har kritiserats av kungahuset för att vara respektlös.

Jens Liljestrand tycker snarare att den tyder på civilkurage.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag hade en äldre släkting som var en hejare på att laga filbunke och lax i ugn, hon hade Josef Frank-tapeter och Carl Malmsten-möbler och jag frågade henne aldrig om Hitler, judeförföljelserna eller andra världskriget, men alla i familjen var medvetna om att hon under åtminstone en period tillhörde dem som brukade kallas för "tyskvänliga".

Det här begripligt nog inget jag går runt och skryter om men inte heller något jag känner ansvar eller skuld för. Däremot lär jag mig gärna av det. Jag har andra släktingar som var engagerade antinazister – så ser det ut i de flesta svenska familjer – och jag lär mig gärna av deras exempel också.

Historien är en spegel och ett fönster mot en grundläggande förståelse för vad det innebär att vara människa. En del gjorde bra och modiga val, andra gjorde val som med facit i hand framstår som dåliga, fega eller rentav usla och av allt detta har vi något att lära.

 

När SVT:s reporter Rolf Fredriksson i går, på Förintelsens minnesdag, hövligt frågade kronprinsessan Victoria om hon har funderat på den egna släktens historia – både den ljusa (Folke Bernadotte) och den mörka (underförstått drottningens far Walther Sommerlath, möjligen åsyftades även kungens morfar, SA-Obergruppenführer Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha) – i samband med nazismen och Förintelsen, var det därför inte bara en vanlig, korrekt, professionellt journalistisk fråga, en yrkesutövning som hovet och alla andra tyckare ska vara så goda att respektera.

Det var rentav en alldeles oerhört lämplig och viktig fråga. En värdig och moraliskt angelägen fråga. En för Victoria och alla andra svenskar ytterst relevant fråga.

Att då, som hovets presschef Margareta Thorgren, då indignerat påstå att det skulle vara "fel tillfälle" (?) att ställa en sådan fråga, hävda att den är "irrelevant" (??) och dessutom gömma sig bakom de två närvarande överlevarna från koncentrationslägren och påstå att det är "respektlöst" mot dem (???) att ställa en sådan fråga, är, för att uttrycka sig diplomatiskt, väldigt magstarkt.

 

Nu ska jag tala om för Margareta Thorgren vad som är respektlöst. Respektlöst är att inte låtsas om att vi alla har band till Förintelsen – att vi alla är ättlingar till offren, förövarna, medlöparna eller motståndsmännen och -kvinnorna. Respektlöst är att sopa detta historiska faktum under mattan. Respektlöst är att borsta av sig och gå vidare. Särskilt respektlöst vore det att göra allt detta på Förintelsens minnesdag, utanför Auschwitz, stående intill överlevare.

Att ställa frågan är att däremot att visa civilkurage och anständighet. Jag vet inte om Rolf Fredriksson har barn eller barnbarn, men de har i så fall en familjehistoria att vara stolta över.