Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Otänkbart att skriva könsord i barnboken"

Foto: Martina Monteliusoch Gunilla Brodrej gästades av Meg Rosoff i sin podcast.
Foto: Stefan Tell / STEFAN@STEFANTELL.SE
Astrid Lindgren. Foto: Lars Epstein
Böcker av Meg Rosoff. Foto: "Den jag var" och "I begynnelsen var Bob" av Meg Rosoff.

Gunilla Brodrej och Martina Montelius träffar Almapristagaren Meg Rosoff och diskuterar barnböcker och könsord.

Lyssna via Itunes eller i mp3-spelaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Lyssna på Lyssna på Lunch med Montelius – avsnitt 85

Ladda ner avsnitt
Spela upp i annan app Prenumerera i podcast app

I det nya avsnittet av podden "Lunch med Montelius" träffar Gunilla Brodrej och Martina Montelius författaren Meg Rosoff som är i Stockholm för att ta emot Alma-priset. Hon har svaret på frågan vad den engelska motsvarigheten är till det för podden så viktiga ordet "kulturtant", nämligen "culture vulture". Rosoff menar att ordet dras med en negativ klang även i England.

– Precis! Vi försöker reclaima det här, säger Gunilla.

– Vi har nyligen haft en livlig debatt om detta, säger Martina.

– Verkligen? Vi försöker reclaima ordet [cunt], säger Rosoff och skriver ner ordet för fitta på ett papper för att slippa säga det högt.
Det är till exempel fullständigt otänkbart att skriva "cunt" i en ungdomsbok.
Vad gör dina romaner till ungdomsböcker?

– Det enkla svaret på det handlar om marknadsföring. Men det är mer komplicerat än så. Jag skriver om ungdomar, men kanske inte nödvändigtvis för ungdomar. Faktum är att en stor del av min publik är vuxna. Ungdomar går inte på bokfestivaler, de är upptagna med att ta droger och ha sex, säger Rosoff.

Kan sin Astrid Lindgren

Meg Rosoff har läst sin Astrid Lindgren noga och menar, ivrigt påhejad av Martina, apropå målgrupper, att Astrid Lindgrens böcker är både komplicerade och outgrundliga för att vara barnböcker och att man lägger märke till detta om man möter dem för första gången som vuxen.

– "Mio min mio" är en av de konstigaste böcker jag har läst, säger Rosoff. I Narnia (av C S Lewis) går syskonen ut genom en garderob och kommer tillbaka, men i "Mio min mio" kommer han aldrig tillbaka och i "Bröderna Lejonhjärta" dör de två gånger, eller kanske dör de bara en gång och allt de går igenom är något som sker i dödsögonblicket, spekulerar Rosoff.
I höst ges hennes första roman för vuxna ut på svenska.

– Läs den och säg om ni tycker att den är annorlunda än mina ungdomsromaner, ber Rosoff.
Är du omtumlad av priset?

– Min första känsla var oro. Det här med framgång är väldigt bräckligt, man vill inte känna sig för framgångsrik och jag är lite vidskeplig och tänker att det kommer att hända något hemskt nu. Och pengarna – jag kommer att ge bort en del, jag måste det, det känns inte rätt att ta allt själv.
 

Fick fem miljoner kronor

Vad ska du göra för pengarna?

– Jag hade en tanke om att jag skulle köpa en fläckig häst till Astrid Lindgrens ära, men jag har slutat rida sedan jag höll på att bryta nacken. Jag är för orädd för att ha häst. Men allt det här med priset är väldigt underligt. Ni måste förstå att jag började skriva när jag var 46 år. Innan tyckte jag inte att jag var magisk nog. Men när min syster dog i cancer, och min andra syster fick cancer tänkte jag att jag inte kunde dö som en patetisk människa som aldrig gjorde det hon drömde om utan bara arbeta med reklam.
Hur känns det att sitta här med oss kulturtanter?

– Ni är de två galnaste kvinnor jag har träffat i Sverige hittills, vilket får mig att vilja stanna här längre, säger Meg.

Radioteatern och Tove Jansson

Mot slutet av avsnittet pratar Martina och Gunilla om Radioteaterns uppsättning av Tove Janssons "Dockskåpet" och finner att Staffan Westerbergs rollfigur Alex har minst en sak gemensamt med Meg Rosoff, som slutligen blev författare. Alex finner en livsuppgift, och börjar bygga ett fantastiskt dockskåp. Han uppfyller en dröm.
Föreställningen ställer nämligen en stor existentiell fråga för många människor:
"Vem är jag utan min uppgift?"

 

Följ "Lunch med Montelius" på Facebook - där kan du kommentera programmen.