Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Osminkad överklass i skolskjutningsthriller

RÄTTSPATOS. Malin Persson Giolito framstår allt mer som en av landets mest intressanta författare, skriver Stig Larsson.Foto: Anna-Lena Ahlström / PRESSBILD
FIKTIV DJURSHOLMSSKOLA. "Störst av allt" kretsar kring det fiktiva Djursholms allmänna gymnasium och huvudpersonen Maria Norberg som står åtalad för mord och medansvar till en skolskjutning. På bilden Viktor Rydbergs samskola i Djursholm.Foto: Christian Örnberg
"Störst av allt".
Foto: Viktor Fremling / PRESSBILD

Stig Larsson hyllar Malin Persson Giolitos nya skolskjutningsthriller, som utspelar sig i ett fiktivt Djursholm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

MALIN PERSSON GIOLITO
Störst av allt
Wahlström & Widstrand. 368 s.

Det är inte så att jag kan skryta med att ha läst alla svenska romaner som har blivit utgivna i år. Men i många fall brukar jag ändå ge dem en chans. Tio sidor, kanske 15. Normalt sett brukar jag då lägga boken åt sidan och fråga mig varför jag nu nödvändigtvis ska lägga ner min tid på att läsa det här.

Jag kan ju, om jag vill läsa riktigt bra skönlitteratur, läsa om Thomas Bernhards "Gamla mästare" (som jag gör just för tillfället). Eller om jag känner för att läsa en underhållande eller snarare behaglig bok, kan jag för femte gången läsa om Simenons "Maigret gillrar en fälla" (som jag nyss har avslutat).

Mördande konkurrens

Året är 2016. Det finns ofattbart mycket bra litteratur som redan är skriven. Konkurrensen är mördande. Och det kanske är den enkla anledningen till att den så kallade seriösa romankonsten i Sverige är så ängsligt välskriven.

När jag fick höra (av någon – vem minns jag inte) att Malin Persson Giolito hade kommit ut med en ny roman, ringde jag Ida Ölmedal på Expressen och bad henne att skicka den till mig.

 

Läs mer: "Det finns en frustrerad tonåring inom mig". Christer Olsson intervjuar Malin Persson Giolito".

 

Medan jag väntade på att få "Störst av allt" med posten läste jag om den förra romanen "Bortom varje rimligt tvivel".

Även om en roman har gjort ett starkt intryck på mig vid den första läsningen, är det inte säkert att den håller för en andra genomläsning. Det är väl en yrkessjukdom, men andra gången jag läser en svensk roman gör jag det långsammare, mer kritiskt.

Men "Bortom varje rimligt tvivel" snarare växer än krymper av andra läsningen. Det är något så ovanligt som en underhållande feel bad-bok. Mörkt eller hellre kriminalvårdsantaltsdunkelt. Och en fastklibbande känsla av smuts. (När en av mina vänner kom ut efter en kortare fängelsevistelse, sa han att det värsta med att sitta inne, förutom en begränsad umgängeskrets, var de klibbigt smutsiga duschförhängena.)

I Rydberg och Ramqvist-traditionen

När jag nu har läst Persson Giolitos fjärde roman, "Störst av allt", kan jag konstatera att hon på kort tid har kommit att framstå som en av landets för närvarande mest intressanta författare. Rent intuitivt placerar jag in henne i traditionen Carina Rydberg, Karolina Ramqvist. Det vill säga, de som inte väjer för det obehagliga och frånstötande.

"Störst av allt" handlar om rättegången mot den 18-åriga Djursholmsflickan Maria Norberg, åtalad för mord och för att i samråd med sin nu döde pojkvän Sebastian Fagerman vara ansvarig för en skolskjutning. Samt en beskrivning av tiden, i synnerhet det sista året, som föregår katastrofen.

Hon tänker det hon tycker

Att skildringen av den unga överklassen har en sådan pregnans, beror på att jaget, Maria Norberg, är så själsligt osminkad.

Hon tänker det hon tycker.

Men det kan väl ändå inte vara så ovanligt? Menar jag på fullt allvar att andra svenska romangestalter skulle, hur ska jag säga, hålla inne med vad de egentligen tycker om saker och ting?

 

Läs mer: Cecilia Hagen möter Malin Persson Giolito.

 

Ja. I annat fall skulle jag väl inte reagera som jag gör. För var och varannan sida jag läser småskrattar jag för mig själv, inte bara en utan kanske tre gånger. Maria Norberg uttrycker sig så skamlöst nedlåtande om sina medmänniskor, att jag som läsare rycker till och - eftersom jag är ensam där jag ligger och läser boken i min säng - skrattar högt och rått åt sådant som:

Angående en 350.000-kronorsföreläsning av en kvinnlig amerikansk ekonom i skolans aula: "Barbie pratade fortare än en sportkommentator. Christer nickade i takt med hennes satsmelodi. Nick-nick-nick-nick, han verkade ha tappat en skruv i nacken. Han var sjukt lärarupphetsad, drabbad av en sorts mental urinvägsinfektion."

Christer är, eller var, han har ju nyligen skjutits till döds, Marias välmenande klassföreståndare.

En måttlöst ful grimas

Hela hennes tal till oss är som en protest mot den roll hon tvingas till i rättegångssalen – där hon helt enkelt måste framstå som den oskyldiga, på något vis förledda flickan. En protest – eller en strax före en gråtattack måttlöst ful grimas.

För till skillnad från Carina Rydberg och Karolina Ramqvist skulle jag nog vilja säga att Persson Giolito har ett syfte med sina två senaste böcker.

Normalt sett gillar inte jag när författaren har ett syfte med sin bok: "Stoppa kärnkraften!", "Släpp fångarna loss, det är vår!" Men hos Persson Giolito handlar det om en mycket allvarlig fråga, som inte bara rör rättssäkerhet - utan, om vi tänker efter, vårt förhållande till vår omvärld.

 

Se mer: Malin Persson Giolito på Expressen TV: "Håll dig borta från livsråd".

 

Maria Norberg koketterar över det löjeväckande i vår tilltro till att alla människor skulle vara lika mycket värda. Skulle någon närstudera vårt beteende i vardagen, skulle denne säkert komma fram till att vi agerar precis tvärtom. Hur glada eller ledsna vi är har oftast att göra med hur vi uppfattar att vår omgivning har graderat oss. Snygga, smarta, trevliga. Ja, varför inte "farliga"?

Driven av rättspatos

På samma gång drivs författaren, Malin Persson Giolito, av ett rättspatos. Alla ska vi dömas på samma villkor. Redan i förra boken, "Bortom varje rimligt tvivel", är den som ska dömas en allt annat än sympatisk person. Och nu en synnerligen välformulerad och bortskämd överklasstjej. Som många läsare, trots en initial motvilja, kommer att lära sig uppskatta. Om så bara på grund av hennes nakna uppriktighet.

Den överhängande frågan är ändå, och måste så vara i ett rättssamhälle, allas likhet inför lagen, om de är skyldiga eller inte till det som de står åtalade för.

 

Läs mer: "Malin Persson Giolito, författardebutant och dotter till GW."

 

Visst har Maria Norberg en poäng i att vi uppträder hycklande när vi bekänner oss till en tro – det här att alla människor är lika mycket värda – som samtidigt inte spelar någon som helst roll för oss i våra göranden och låtanden.

Stundtals andlöst spännande

Å andra sidan finns det något som heter människovärde, någonting okränkbart i detta att vara en människa. Uppriktigt sagt tror jag inte att det är så många som möter det i den vanliga vardagen: mordutredare, kirurger, akutintagspersonal, barnmorskor och brandmän. Samt förhoppningsvis centrala aktörer i rättsapparaten: advokater, åklagare och domare.

På omslaget till "Störst av allt" står det "EN RÄTTEGÅNGSTHRILLER". Ja, visst är det här en stundtals andlöst spännande roman. Ändå finns det en risk med att genrebestämma den som thriller. Det kan frånkänna den allvaret med vilken den är skriven. Få romaner har på senare år gripit mig så starkt som de avslutande sidorna av Malin Persson Giolitos "Störst av allt".

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.