Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oskar och blecktrumman

Günter Grass. Foto: Bernd Kammerer

Gunnar Bergdahl skriver ett inlägg i debatten om Grass.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Den lille Oskar i Günter Grass mäktiga roman Blecktrumman slår på sin trumma, höjer sitt skrik, massakrerar trumhinnor och splittrar glasrutor. Ingen minns vad han ville ha sagt. När den nu 84-årige Nobelpristagaren publicerar en dikt om Israels kärnvapen uppstår samma fenomen.

Sedan 1986 vet alla att Israel, med amerikanskt bistånd, har atombomber. Det var då kärnteknikern Mordechai Vanunu gick till media. En whistleblower, en människa med samvete. Han kidnappades i London av israelisk säkerhetstjänst, knalltransporterades till Israel som en krigsförbrytare och dömdes till 18 års fängelse. Först 2004 släpptes han med restriktioner att inte tala med media. Vanunus öde blev aldrig föremål för några större kampanjer i pressfrihetens namn.

 

De israeliska massförstörelsevapnen är således en realitet. Enligt SIPRI har Israel minst 80 atombomber. Några FN-ledda IAEA-inspektioner tänker Israel aldrig acceptera. Senast 2009 deklarerade man det. Det är just sådana man kräver att Iran omedelbart måste utsättas för. Annars hotar Israel att militärt angripa Irans eventuella embryo till de bomber man själv redan har.

Det var det Günter Grass dikt handlade om. Debatten om den handlar om annat. Mathan Ravid, från Svenska kommittén mot antisemitism (24/4), oroar sig inte över israeliska atombomber i hotande krig utan över Grass "antijudiska tankegods". Karin Olsson (10/4) och Svante Weyler (17/4) väljer båda att glömma vem det är som verkligen innehar oinspekterade atombomber i Mellanöstern.

 

Svenska Israelvänner har alltid bagatelliserat landets massförstörelsevapen. Det gjorde man 1986. Det gör man i dag. Israel är aldrig något hot mot freden. Man kan alltid räkna med uppbackning när man nonchalerar internationella lagar och FN-resolutioner. När bomberna föll över civilbefolkningen i Gaza försvarades detta av Israelvänner med ord som skulle kunna vara den syriske diktatorn Assads om Homs. Hemliga massförstörelsevapen, piratdåd på internationellt vatten, ockupationer, statsterroristiska mord... Israels inställning till FN, världssamfundet och den internationella domstolen i Haag saknar motstycke bland demokratier.

När Günter Grass påminner om att Israel och dess faktiskt existerande massförstörelsevapen är ett hot mot den bräckliga freden dränks det i en debatt om antisemitism.

Det är som med Oskar och hans blecktrumma.

 

Gunnar Bergdahl

kulturen@expressen.se

 

Gunnar Bergdahl är kulturchef på Helsingborgs Dagblad

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!