Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Osaliga på tron

HON SOM KOM UNDAN. Katie Holmes, Tom Cruise och dottern Suri. Det kända scientologparet ­ligger nu i skilsmässa. Foto: KATHY WILLENS/ap
Foto: Kathy Willens

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Skådespelaren Katie Holmes har flytt scientologin. Det är stort nog. Att hon efter blixtskilsmässan från filmstjärnan Tom Cruise dessutom fått ensam vårdnad om parets gemensamma sexåriga dotter är sensationellt.

Inget är värdefullare för denna kusligt resursstarka sekt, vare sig internt eller utåt, än Tom Cruise. Det förväntade hade varit att scientologernas väloljade maskineri av aggressiv juridik, emotionell utpressning, nedsvärtning och desinformation hade dragit ut på processen till största möjliga plåga för Katie Holmes och tvingat henne till delad vårdnad.


Tom Cruise är nämligen inte en vanlig "nyttig idiot", som andra filmkändisar i sektens våld, utan en medaljprydd true believer i högsta arméposition (ja, scientologin är uppbyggd som en krigsmakt). Han är "opererande thetan" av den "åttonde graden", vilket inte bara betyder att han bekämpar Xenu, en intergalaktisk krigsherre som landade på Hawaii för 75 miljoner år sedan och drogade mänskligheten till ondska (vilken enligt scientologerna alltjämt ockuperar oss i form av psykiatri), utan också att han nått den nivå inom scientologisk förkovran som garanterar osårbarhet.

Detta sker när man, som obligatorium ute till havs, "studerat" sig igenom "OT level VIII" (det vill säga lyssnat på knastriga gamla bandinspelningar av sektgrundaren L Ron Hubbard) och "auditerat" sig till slutgiltig "clear"-status (det vill säga inför högre scientologer identifierat sina synder genom reinkarnerade årtusenden). Då har man slutgiltigt immuniserats mot sjukdomar, drogberoenden och annan "ondska".


När skådespelaren Jason Beghe efter en djup livskris flydde scientologin och 2008 lade ut sin två timmar långa livsberättelse på Youtube (se den!), var det just denna scientologins inneboende omöjlighet han skrattade råast och mest förtvivlat åt: hur scientologer innerst inne vet att de misslyckas med sina självprojekt och, på grund av smärtan i det erkännandet, in i det sista väljer att blunda.

Man har investerat för mycket, själsligt och ekonomiskt. I stället för att tillåta sig att tvivla spinner man vidare i en sluten cirkel av ständiga psykologiska syndaförhör, för att illusoriskt och för stunden känna att man fortfarande är på väg någonstans med sin personliga utveckling.


Scientologernas sinnrika svar på varför man, trots alla erövrade och dyrt för­värvade OT-nivåer, lik förbaskat drabbas av, säg, allergier eller psykiska problem, är att man påverkats av Xenu-nedärvd ondska i sin närhet. Lösningen blir att ägna sig åt att identifiera fiender - förtappade själar att rädda eller oskadliggöra. Dessa "suppressive persons" kan bara fås att framträda via ytterligare kostsamt skuld­sättande "auditeringar", vilket berövar scientologen själva incitamentet för kritiskt ­tänkande.

Det är också så värvningen av medlemmar går till, långt innan någon rymdkejsare presenteras för rekryten. Man riktar främst in sig på outbildade men "sökande" människor, som med enkla psykologiska knep fås att tro att de börjar bli mer mentalt självmedvetna, och sedan sakta får sin hela sin tillvaro nedbruten och reducerad till scientologiska aktiviteter och tankemönster.


Skådespelare i Hollywood är ofta outbildade sökare. Unga och hoppfulla blir de antagna till prestigefyllda teaterskolor. Den främsta och äldsta av skolorna, Beverly Hills Playhouse, var fram till den magnetiske ledaren Milton Katselas död 2008 den största scientologiska plantskolan.

I dag finns ytterligare ett flertal status-drama schools där den psykologiska studietekniken, som övar skådespelarna i att bottna i sina roller via ökad självmedvetenhet, fusionerats med scientologins schematiskt manipulativa pseudopedagogik. En skådespelare som får ett stort genombrott kan sedan se det som scientologins förtjänst, likaså om hen tar sig ur ett drogmissbruk. En scientolog använder samma banala självsuggererande förklaringsmodell till allt.


Även till barnuppfostran. Amerikanska scientologbarns själsliga renhet börjar mätas med "e-mätare" - en Hubbard-uppfunnen lögndetektoratrapp - i sexårsåldern. Har de symptom på neuropsykiatriska funktionshinder anses dessa orsakade av onda krafter i omgivningen och behandlas med C-vitamin.

Den demagogiska pedagogiken i scientologskolorna syftar ytterst till att ge ett linjärt Hubbardperspektiv på hur världen är belägrad av ondska som endast scientologerna har kunskapen om och förmågan att bekämpa.

Det största övergreppet på barn är frontlinjen av scientologiska fotsoldater, det som kallas "Sea organisation", med högkvarter på högste sektledaren David Miscaviges vidsträckta ägor i Kalifornien.

Många av de 6 000 medlemmarna har adopterats bort av scientologiska föräldrar och tvingats skriva på livstidskontrakt med scientologikyrkan (inklusive framtida reinkarnationer, så avtalen skrivs på en miljard år). Inhägnade misstänks de utföra slavarbete, och flyktingar jagas och fångas in av specialiserade kommandotrupper.

Detta enligt åtskilliga samstämmiga anmälningar och vittnesuppgifter som har fått FBI att utreda sekten för systematisk barntrafficking, vilket redovisades i ett uppmärksammat och 26 sidor långt New Yorker-reportage av Pulitzer­belönade Lawrence Wright i februari 2011.


Annars har medierna mest sprungit scientologins ärenden. Som när Aftonbladet i april 2006 motiverade en artikel byggd på antipsykiatriska larmrapporter och en "informationssajt" med att den senare hade "fått pris från

Priscilla Presleys organisation för mänskliga rättigheter". En dumtrogen skönmålning av scientologernas bluffrörelse Citizens commission of human rights (i Sverige Kommittén för mänskliga rättigheter, KMR) vars mål är att misskreditera psykiatrisk vetenskap via lobbying gentemot myndigheter och medier. Senast gick formuleringar från KMR-propaganda - rimligen omedvetet - igen hos Nathan Shachar (DN 9/1) i en krönika om neuropsykiatri som tidningen sedan tvingades ta avstånd ifrån.

Scientologerna har i Sverige stoppat eller förhalat forskningsprojekt, mjölkat skolor och kommuner på mångmiljonbelopp för antivetenskapliga drogkampanjer och vidskeplig narkomanvård samt startat friskolor och förskolor baserade på fantasyförfattaren Hubbards förlegade, svartvitt empatilösa amatörsyn på inlärning och uppfostran. En betydande del av dessa kommunala pengar slussas direkt till scientologikyrkan i USA i form av licensavgifter.

KMR-lobbyister har under många år haft gräddfil rakt in i svenska tidningar. Innan "läraren" och lobbyisten Janne Larsson avslöjades (av mig, i tidningen Journalisten 2006) publicerade Lärarnas tidning honom regelbundet i fyrspaltiga sidtoppar med rubriker som "Adhd-ideologin är ett hot mot det demokratiska samhället" medan granskning av scientologiska friskolor lyst med sin frånvaro.


Vi får ofta läsa om John Travolta och Tom Cruise och om hur "psykiatrin drogar ner våra barn", men aldrig om den, för barnarbete misstänkta, scientologins miljardindustriella hot mot demokrati och forskning.

Jag hyser en gränslös beundran för Katie Holmes kraft att slita sig fri och återfinna sitt kritiska tänkande, och önskar att svenska myndigheter och medier förmådde detsamma.


Kjell Häglund är redaktionschef på Residence.

kulturen@expressen.se