Man kanske kan uppskatta ironin i det faktum att en pjäs som delvis handlar om ungdomsuppror läggs ner på grund av att det blir ungdomsuppror i salongen. Men man sätter skrattet i halsen. Och det är dessvärre inte bara ungdomar som har betett sig hotfullt.
"Marken brinner" tar sin utgångspunkt i Husbykravallerna. Ensemblen blev utsatt för rasistiska glåpord och sabotage när de spelade pjäsen på Ung scen öst i Linköping tidigt i höst. Lokalen vandaliserades med hakkors. Att lärarna inte ingrep är skrämmande.
I onsdags, en vecka före nypremiären i Norrköping, beslöt teatern att ställa in av "arbetsmiljöskäl": "Föreställningen har varit för tung och svår att spela i relation till de rasistiska reaktioner som föreställningen ibland mött och hela tiden riskerar att möta igen" skriver man på hemsidan.
I en intervju med Sveriges Radios Kulturnytt uttryckte regissören Nasim Aghili i går både sorg och ilska beträffande de rasistiska uttrycken. Men hon sa också att det varit tyst från teateretablissemanget. Där saknas alltså den antirasistiska medvetenhet som i mitt tycke borde få institutionsteatrarna att resa sig som en kvinna och arrangera läsningar av pjäsen. Alternativt bjuda in ensemblen att spela under trygga former. Någon från det politiska etablissemanget kunde väl också lyfta blicken från ubåtsjakten och säga någonting principiellt om behovet att skydda konsten och yttrandefriheten.
Det är både olyckligt och oroande att en pjäs läggs ner på grund av att publiken beter sig hotfullt och kriminellt. Det är att närmast gå med på polisens problemformulering: Kommissarie Håkan Stenbäck säger i Östgöta Correspondenten att pjäsen innehåller "väldigt mycket kritik mot polisen", "är onyanserad" och "gick för långt". Polisen anklagar konstverket och lierar sig därmed med den rasistiska publiken.
Ung scen öst ska nu jobba i skolorna med utbildningspass om etnicitet, kön och klass. De har ett tufft uppdrag när rasisterna får den här sortens stöd hos ordningsmakten. Brott lönar sig liksom.